Lantarbetare i Andalusien kräver jord

Publicerad 5 september 2012
Några av de som deltar i jordockupationen.
Några av de som deltar i jordockupationen.

I den ekonomiska krisens spår tar lantarbetarna i Andalusien framtiden i sina egna händer och tar strid för en jordreform. Proletären har träffat markockupanter i Las Turquinas.

”Här visar vi att vi kan organisera oss och kan leva och arbeta kollektivt. Vi har lust att arbeta och dela med oss.”

Sedan slutet av juli ockuperas mark i Las Turquinas i Sevillaprovinsen av ett hundratal lantarbetare. De kräver att 1200 hektar mark tillhörande den spanska centralmaktens försvarsdepartement ska tillfalla de jordlösa lantarbetarna.

I en annan ort i provinsen Córdoba ockuperas mark tillhörande kulturdepartementet. Där är målet att stoppa planerna på att privatisera åtta hektar mark för att bygga hotellanläggningar.

Proletären besöker de markoc-kuperande lantarbetarna i Las Turquinas. De kommer från Osuna, Lantejuela, Ecija och andra näraliggande orter i provinsen. Men även folk från kuststaden Malaga deltar.

– Vi är unga som behöver arbeta för att försörja oss. Vi är tacksamma för att äld-re kamrater kommer och hjälper oss att ockupera den mark som tillhör militären. Vi vill kunna odla för att försörja oss, säger Nina, sekreterare i det andalusiska facket SAT:s avdelning i Lantejuela. Det är ett samhälle fem kilometer från platsen där arbetarna slagit läger.

Militären använder en del mark för att föda upp ett fyrtiotal hästar. Men Nina menar att de inte behöver så mycket mark till det, och därför är de 1200 hektar som ockuperas övergivna.

– Vi vill inte ha privategendom. Vi vill att staten ska fortsätta äga jorden men vi vill utnyttja den. Jorden ska vara till för de som behöver den bäst. Det finns familjer som inte längre kan köpa mat, de kan varken betala vattnet eller elektriciteten. Och den här marken är övergiven! säger Nina.

På plats finns Carmen Maria, 17-årig arbetare från trakten.

– Jag kom hit för att stödja ockupationen. Min kille är med i facket och jag tycker om de människor som är här och kämpar. Jag skulle gärna vilja arbeta på fältet. Vi unga måste mobilisera oss eftersom det handlar om vår framtid. Även om vi studerar hittar vi inga jobb på grund av krisen.

En av dem som rest ända från Malaga för att stödja ockupationen är Luna.

– Vi drabbas hårt av arbetslösheten som är ett resultat av det ekonomiska system vi lever i. Mina arbetsvillkor är otrygga. Jag får arbete sporadiskt. Det blir svårare och svårare att hitta jobb. Att ockupera marken här är det enda alternativ vi har för att kunna skapa vår egen framtid. Att ta över produktionsmedel och organisera oss för att kunna överleva, säger hon och fortsätter:

– Här visar vi att vi kan organisera oss och kan leva och arbeta kollektivt. Vi har lust att arbeta och dela med oss. Vi håller på och organisera oss bättre och vårt deltagande här blir en referent i kampen. Att organisera sig i kooperativ kan vara möjligt i andra branscher också, till exempel inom handel, hotell och utbildning.

Nina från SAT berättar om organiseringen av ockupationen.

– Det är ett hundratal kamrater som turas om att bo i tälten. Men myndigheterna har redan beordrat oss att ge oss av. Det är mycket möjligt att polisen kommer en natt för att vräka oss. Vi kommer inte att göra motstånd. Vi går fredligt härifrån, men kommer tillbaka en annan dag och ockuperar marken på nytt. Vi vaktar lägret dygnet runt för att kunna hinna plocka ihop våra saker i tid eftersom polisen i liknande fall av ockupationer brukar förstöra allt vi har.

Invånarna runt om i provinsen Sevilla solidariserar sig med lantarbetarnas kamp.

– Vi får ekonomisk hjälp från våra släktingar och från fackföreningar och andra organisationer, säger Manuel.

Nina berättar att de som deltar i ockupationen upprättar listor över livsmedel och andra förnödenheter de behöver. Och fackets lokala avdelningar i de närliggande orten försöker hjälpa till att skaffa det ockupanterna ber om. Det pågår också en penninginsamling.

– För att kunna sprida information om de olika aktionerna samlas vi till torgmöten i alla de samhällen där facket finns. Vi använder oss av alla typer av media, inklusive sociala medier, berättar Juan Vega som är organisationssekreterare i SAT:s lokala avdelning i orten Lantejuela.

Lantarbetarna i Las Turkinas för vidare en rik kamptradition i Andalusien.

– Jag trivs här. Här finns kamrater och inga tv-apparater eller datorer då kommunikationen är närmare mellan oss. Och det är bra. Här håller kampen på att utvecklas positivt. Vi andalusier har kämpat så länge för jordreformen. Vi har vaknat igen och återtar jorden för att arbeta och få nytta av den, säger Irina från Malaga.

Proletären lämnar lägret och önskar dem seger i kampen för bättre levnadvillkor, för en bättre framtid för lantarbetarna i Andalusien.