Massprotest mot åtstramningar i Spanien

När Podemos (Vi kan) lördag 31 januari genomförde sin första stora manifestation var det med grekiska Syrizas valseger i ryggen. Inför folkmassorna på Madrids stora torg, Puerta del Sol, förutspådde partiledaren Pablo Iglesias att de förändringens vindar som blåst över Grekland kommer att nå Spanien under 2015.

Med blicken riktad mot det parlamentsval som ska hållas innan årets slut sade Iglesias att denna dag markerade början till slutet för den sittande högerregeringen.

Manifestationen i Madrid blev ytterligare ett bevis på att Podemos håller på att rita om den politiska kartan i Spanien. Partiet grundades i januari förra året och överraskade med att i EU-parlamentsvalet i juni få åtta procent av rösterna.

Sedan dess har Podemos ökat till upp mot 28 procent i opinionsmätningarna. Därmed är Podemos större än Spaniens traditionella regeringspartier, konservativa Folkpartiet (PP) och socialdemokratiska Socialistiska arbetarpartiet (PSOE).

Podemos har visserligen bara ett år på nacken men flera av dess ledare kommer från andra mindre organisationer på vänsterkanten. Partiets rötter kan också hittas i de lösliga utomparlamentariska rörelser som under senare år framträtt på Spaniens gator och torg.

Precis som Syrizas valseger i Grekland är Podemos snabba tillväxt ett uttryck för ett brett folkligt missnöje med den förda åtstramningspolitiken. Ett missnöje som riktar sig mot både den sittande högerregeringen och EU-makten i Bryssel.

Den folkfientliga politiken har slagit hårt mot stora delar av Spaniens befolkning.

I Le Monde Diplomatiques februarinummer konstateras att hälften av Spaniens 23 procent arbetslösa står utan ersättning. En halv miljon barn har tryckts ner i fattigdom under krisåren. Under samma tid har de superrika kraftigt ökat sina förmögenheter. Hela 33 av landets 35 största företag utnyttjar så kallade skatteparadis för att slippa undan att betala skatt i Spanien.

För miljontals pressade spanjorer framstår Podemos löften som vägen till ett bättre liv. I partiets flora av krav framhålls kampen mot fattigdomen, allas rätt till utbildning och vård, nej till höjd pensionsålder, ett medborgarnas Europa istället för bankernas, satsningar på små- och medelstora företag och ett stopp för storföretagens skattesmiteri.

Från högerhåll är kritiken mot Podemos bitvis hätsk. Partiledaren Pablo Iglesias har liknats vid den rumänske kommunistledaren Nicolae Ceaucescu, som avrättades i december 1989 när hela östblocket rasade samman.

Också på vänsterkanten är tongångarna hårda. Spanska folkens kommunistiska parti (PCPE) menar att Podemos, precis som Syriza, är ett i grunden socialdemokratiskt parti som lurar arbetarna genom att sprida illusioner om att en förändring är möjlig inom EU och inom det kapitalistiska systemets ramar.

PCPE framhåller att Podemos roll är att fånga upp missnöjda och frustrerade röster och hindra dessa från ett tydligare ställningstagande mot den härskande klassen.

I parlamentsvalet till hösten kommer det att visa sig om Podemos får fortsatt förtroende från de miljontals spanjorer som önskar ett slut på åtstramningspolitiken.

Men Podemos och Spaniens framtid lär också påverkas av hur Syriza agerar i Grekland. Kommer den nya grekiska regeringen att på allvar konfrontera EU och kapitalet för att driva en politik i folkflertalets intresse, eller blir det fortsatt nyliberal åtstramningspolitik om än med ett lite mänskligare ansikte?