Ovisst in i det sista i Storbritannien – blir Corbyn premiärminister?

Publicerad 6 juni 2017
Labour under Jeremy Corbyn har på senare tid ökat kraftigt i opinionsmätningarna.
Labour under Jeremy Corbyn har på senare tid ökat kraftigt i opinionsmätningarna.

Vad som på förhand såg ut att bli en jordskredsseger för Theresa May och det konservativa partiet är mycket svårtippat inför valet den 8 juni. Labours Jeremy Corbyn har en verklig chans att bli ny premiärminister.

Bilder

Jeremy Corbyn har presenterat ett valmanifest med reformer som skulle mildra de värsta klassklyftorna.

När en självsäker Theresa May utlyste nyval efter påskhelgen trodde varken hon eller de konservativas partistrateger att det skulle vara så här jämnt med bara dagar kvar till valet. Hon såg en chans att utnyttja Labours dåliga siffror för att stärka sitt eget grepp om makten, och så sent som för en månad sedan uppmätte undersökningsföretaget ICM en historiskt rekordstor ledning för Tories med 22 procentenheter, 49 mot 27 för Labour.

Len McClusky, generalsekreterare i Storbritanniens största fackförbund Unite och en av Corbyns viktigaste supportrar, sa också för bara två veckor sedan att om Labour lyckades behålla 200 platser i parlamentet skulle valkampanjen ses som lyckad. Det hade inneburit att Labour ”bara” tappade 29 mandat.

Men opinionen har svängt. Labours partiledare Jeremy Corbyn har presenterat ett valmanifest med reformer som skulle mildra de värsta klassklyftorna, och som inkluderar ett återförstatligande av järnvägen, utbyggd offentlig sektor och slopandet av universitetsavgifter – men också löften om att möta Natos krav på en försvarsbudget på minst 2 procent av BNP och att kärnvapenprogrammet Trident ska finnas kvar.

Labours löften om skolan och vården har tagits emot väl av väljarna medan Theresa May hånas för att hon inte kunnat förklara och har fått backa om delar i det konservativa partiets valmanifest. Inte minst det nu tillbakadragna förslaget om en ”demensskatt”, att äldre sjuka skulle få betala för vård i sitt eget hem med bostaden som intäkt, har slagit tillbaka på partiet.

Theresa May har också öppnat upp för att överklassens rävjakter åter ska bli tillåtna, en annan symbolfråga som framstår som taktiskt självmål att ta upp. Det är knappast rävjaktsförespråkarnas röster May behöver oroa sig över.

Hur de senaste veckornas terrorattentat i Manchester och London påverkar valutgången är osäkert. Potentiellt skulle de kunna gynna Labour, trots att det vanligtvis är den sittande regeringen som får större stöd vid terrordåd. Corbyn har kritiserat att 20.000 polistjänster försvunnit under tiden May var inrikes- och premiärminister och lovar fler poliser om han blir vald.

Jeremy Corbyn, som sedan han valdes till Labourledare har förlöjligats i media som en vänsterrelik, en gammal antikrigsaktivist som inte är kapabel att leda ett land, har fått vind i seglen medan May har fått det motigare. Theresa Mays arroganta stil – hon medverkar inte i tv-debatter och vägrar på sina välregisserade möten med ”vanligt folk” att svara på frågor som inte är godkända på förhand – har fått en del av mediekåren att handskas mindre insmickrande med henne, samtidigt som drevet mot Corbyn inte längre är lika massivt.

På en pressträff i Wolverhampton förra veckan försökte May föra tillbaka kampanjen till att handla om hennes mantra ”starkt ledarskap” och att bara hon kan leda brexitförhandlingarna med EU. Men hennes märkliga utspel om att Corbyn skulle vara ”ensam och naken” i förhandlingarna fick bara de mest hängivna supportrarna att skratta stelt medan resten av församlingen skruvade på sig.

Att Storbritannien ska lämna EU gör att en Labourregering åtminstone i teorin skulle kunna bryta med nyliberalismen och föra en ordentlig vänsterpolitik. Nu är det varken särskilt troligt att Labour får egen majoritet eller att ett socialdemokratiskt parti skulle genomföra alla sina vallöften, men ändå.

Det är möjligt att inget av partierna får egen majoritet. Corbyn har sagt att Labour inte tänker gå i koalition utan bilda en minoritetsregering om de blir största parti. Att han skulle bli premiärminister istället för Theresa May är i alla fall inte längre så otroligt som det framstod som för några veckor sedan.

På torsdag kväll vet vi hur det har gått.