”Serberna räknar fortfarande offren”

Živadin Jovanović var utrikesminister i Jugoslavien 1998 till 2000. Idag är han ordförande för tankesmedjan ”Belgradforumet för en jämlik värld”, som kommer att uppmärksamma femtonårsdagen av Natos aggression 24 mars 1999.

Vi publicerar en exklusiv intervju med honom om bombkriget 1999, Natos utveckling och Serbiens framtid. Intervjun är ursprungligen gjord av den tyska vänstertidningen Junge Welt. Texten är bearbetad och kortad av Proletären.

• I år infaller tre betydelsefulla årsdagar; utbrottet av första världskriget 1914 genom Tysklands stöd till Österrike-Ungerns krigsförklaring mot Serbien, befriandet av Belgrad från Hitler-fascisterna 1944 samt femtonårsdagen av Natos aggression mot Jugoslavien. Vilket samband ser du mellan dessa händelser?
– Första och andra världskriget liksom Natoaggressionen genomfördes alla tre mot vårt land under 1900-talet. De var alla imperialistiska krig startade under falska förespeglingar. De fick omfattande mänskliga, ekonomiska och politiska konsekvenser, som ännu inte är lösta. Serbien vill på dessa årsdagar minnas sina miljoner landsmän som fallit offer i kampen för frihet och människovärde. Vi måste hålla minnet vid liv och förmedla budskapet att aldrig låta sådana mänskliga katastrofer ske igen.

• Finns det fortfarande i Serbiens medvetande att landet tre gånger på ett århundrade utsatts för västlig aggression?
– En nation som förlorade en tredjedel av sin befolkning i första världskriget och mer än en miljon invånare i andra världskriget och som femton år efter Natos ”humanitära intervention” räknar offer, vare sig kan eller får glömma. Det vore ociviliserat och oansvarigt gentemot framtiden.

– Belgradforumet spelar i egenskap av oberoende tankesmedja en viktig roll för att öka medvetandet om aggressionskrigen mot Serbien under 1900-talet. Under parollen ”Glöm aldrig” förbereds en rad evenemang inför 15-årsdagen av Natoaggressionen, däribland en internationell konferens i Belgrad under namnet ”Global fred mot global intervention och imperialism”.

• Har Europa dragit några historiska lärdomar av 1900-talet?
– Tyvärr inte. Jag oroar mig över EU:s militarisering och Natos expansion österut. Vissa europeiska regeringar, även vänsterorienterade, kopierar alltmer USA:s imperialistiska politik och beteende. De förlorar sin respekt för civilisationens värderingar. Genom att göra sig beroende av USA-doktriner som ”rätten till humanitär intervention”, ”skydd av civila” eller ”kriget mot terrorismen” tappar Europa kraft och självförtroende att säga nej till en uppenbar antieuropeisk politik. Vissa europeiska regeringar tävlar om att vara mest tillmötesgående mot Nato.

– Bakom antikommunistisk retorik i olika nationella och EU-institutioner lever fascismen upp igen. Vi konfronteras med en systematisk revision av 1900-talets europeiska historia. Återupprättandet av nazister i vissa ”nya demokratier” går hand i hand med anklagelser mot veteraner i den antifascistiska kampen och förstörandet av partisaners minnesmonument.

– Historierevisionismen är inget själv-ändamål. När vissa ungerska politiker vill revidera Trianonfördraget från 1920-talet står det utom allt tvivel att deras verkliga mål är att ändra gränserna.

• Syftet med kriget 1999 var att bryta sönder Jugoslavien och sönderstycka Serbien. Hur framgångsrikt var Nato?
– Nato har verkligen förstört Jugoslavien, ekonomiskt och som stat, och de har slagit sönder Serbien och den serbiska nationen. Men jag betvivlar att detta är en framgång för någon. USA och Nato står inte under någon rättslig eller annan effektiv kontroll. Deras krig var ett krig mot Europa med aktivt deltagande av Europa!

– Storbritannien fortsatte entusiastiskt att dra nytta sig av sin dubbla lojalitet [mot USA och EU]. Tyskland såg en god möjlighet att göra sig av med den tvångströja och de inskränkningar som ålagts dem efter andra världskriget. Resten av EU hade inget att anmärka. ”Racak-massakern”, ”Operation hästsko”, ”Rambouillet-förhandlingarna” och Haag-tribunalen var byggstenar i att framställa Serbien som en ny nazistat med syftet att rättfärdiga sanktioner, den kriminella Nato-aggressionen, den politiska utpressningen och slutligen stölden av Kosovo.

• Inom fredsrörelsen sades att Nato-aggressionen 1999 skulle lägga grunden för en långvarig militär närvaro av USA i denna del av Europa.
– Det var sant. Direkt efter kriget skapade USA med basen Camp Bondsteel i Kosovo en av sina största militära stödpunkter, liknande Ramsteinflygbasen i Tyskland. Den tidigare CDU-politikern Willy Wimmer sade till dåvarande förbundskanslern Gerard Schröder att USA med detta ville korrigera president Eisenhowers misstag att inte stationera amerikanska trupper i Jugoslavien efter andra världskriget.

– Detta är en del av den militära expansionen riktad mot Ryssland, Kaspiska havet, Centralasien och Mellanöstern. Det finns idag fler utländska militärbaser i Europa än under Kalla krigets höjdpunkt.

• Vilken ställning intar den sittande regeringen i Belgrad mot angriparna från 1999? Vill den fortfarande in i EU, fastän Kosovo slutgiltigt ska separeras från Serbien?
– Det tryck som framförallt USA, Tyskland och Storbritannien utövar för att Serbien ska erkänna den ensidiga, illegala utbrytningen av Kosovo, i utbyte mot att erhålla medlemskap i EU någon gång efter 2020, är oanständigt, revanschistiskt och kontraproduktivt. En lösning i strid mot FN-stadgan och OSSE-överenskommelsen i Helsingfors, mot FN-resolution 1244 och den serbiska författningen är ingen lösning. USA vill ta ärendet bort från FN:s säkerhetsråd för att beröva Serbien ryskt och kinesiskt stöd. Till detta utnyttjar Washington EU som medlare.

• 1999 betecknade undertecknad Nato-aggressionen som ett krig som skulle öppna dörren för fler krig. Sedan dess har vi sett krigen mot Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och även mot Pakistan och flera afrikanska länder. Det är svårt att förstår varför Serbien skulle vilja bli medlem i dessa terrororganisationer.
– Runt 75 procent av Serbiens befolkning är bestämt emot ett medlemskap i Nato, bara 13 procent är för. Nato är en relikt från kalla kriget och borde upplösas. Serbien är ett litet fredsälskande land utan imperialistiska mål. Nato är en aggressiv krigsmaskin som tjänar det militära industrikomplexets och finanskapitalets intressen. Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien var bara upprepningar av det jugoslaviska prejudikatet. Nato är med sin självpåtagna rätt att få angripa var som helst i världen är den stora faran för fred och stabilitet.

– Om aggressionen 1999 var vändpunkten för Nato-interventionens globaliseringsinriktning, markerar händelserna i Iran, Syrien och Ukraina 2013 vändpunkten från en unipolär global makt till en multipolär värld. För Serbien är neutralitet det bästa valet. Om sex stater kan vara medlemmar i EU utan att vara medlemmar i Nato, varför skulle inte Serbien, som är en av grundarna av De alliansfria staternas rörelse, kunna vara det?

• Vid olika tillfällen har serbiska förhoppningar om ryskt stöd grusats, å andra sidan kan inte en komplett inringning av Balkan ligga i Moskvas intresse. Hur är de serbisk-ryska relationerna?
– Historiskt har Ryssland alltid varit Serbiens allierade. De har stöttat Serbiens suveränitet och territoriala integritet, såsom vid antagandet av FN-resolution 1244 om Kosovo. Ryssland stödde också Serbien vid genomdrivandet av Daytonfredsavtalet om Bosnien 1995 och har avvisat ett ändrat förhållandet till Republiken Serbien.

– Ryssland har beviljat förmånliga lån på över fem miljarder dollar för utvecklingsprojekt i Serbien. Med gaspipelinen South Stream genom Serbien garanteras energiförsörjningen till Europa och det stärker Serbiens geopolitiska läge. EU-medlemskap är ingalunda det enda alternativet för Serbien. Det kan också vara ett neutralt land med goda förbindelser till EU. Serbien har nytta av att utökade relationer med Ryssland, Kina, Indien och andra länder, som inte ställer upp politiska krav på landet och som stöttar Serbiens suveränitet och territoriella integritet.

– En princip är viktig: Serbien behöver samarbetspartners, liksom andra länder behöver Serbien.

Klaus Hartmann, Junge Welt

Översättning från tyska: Jörgen Lundberg