Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesskribent

Maduros socialistparti befäste maktposition

I kommunvalet befäste Venezuelas president Nicolás Maduro och den breda vänsteralliansen sin maktposition. En viktig seger över de allt mer aggresiva högerkrafterna.


Kommunvalet 8 december var en betydelsefull kraftmätning. Valet genomfördes efter att borgarklassen och dess politiska representanter på högerkanten försökt dra nytta av Hugo Chávez bortgång och underminera Nicolás Maduros styre. Regeringen har utsatts för en ekonomisk krigföring vars mål varit att försämra levnadsvillkoren och underblåsa folkligt missnöje.

Men högern misslyckades bryta stödet för Venezuelas förenade socialistparti (PSUV) och dess allierade. PSUV vann i kommunvalet en tydligare seger än i presidentvalet i april i år.

Venezuela har ett valsystem där olika partiers röster kan gå till samma kandidater. Valresultatet kan därför tolkas på olika sätt, varför siffrorna i medierna varierar.

En lämplig jämförelse är att PSUV-kandidater fick 49,2 procent av rösterna mot 42,7 procent för högeralliansen MUD:s kandidater. Bland resterande kandidater finns dock flera som kan räknas till någon av de två allianserna. Till exempel samlade kommunistpartiet (PCV) 1,6 procent. PCV stödjer president Maduros regering, men partiet valde att i vissa kommuner ställa upp egna kandidater på grund av missnöje med lokala PSUV-ledare.

Av de 271 kommuner som är färdigräknade vid pressläggningen (totalt finns 337) har PSUV vunnit 210, MUD 53 och andra partier åtta. Det ska dock sägas att högern är starkast i de stora städerna, där flertalet av de välbärgade lever. PSUV har störst övertag på den fattigare landsbygden.

För högerkrafterna som lyft fram kommunvalet som en folklig misstroendeförklaring mot Maduro är resultat ett bakslag.

För PSUV gäller det nu att lägga kraften på att fördjupa den revolutionära processen, fortsätta de sociala satsningarna och komma till rätta med våldet, elförsörjningsproblemen och de tomma hyllorna i butikerna.

Även om många av problemen är en följd av sabotage från borgarklassen duger det inte för en regering att i längden skylla på andra. Den som har makten måste ta kontrollen och visa på förbättringar.