”Nu vill USA krama ihjäl oss”
Den 13 augusti öppnade USA ambassad i Havanna. Hur ser Kubas utrikesdepartement och kommunistparti på de nya relationerna med världens starkaste imperialistmakt? Proletären fortsätter rapporteringen från Kuba.
Värmen är tryckande när vi går utmed strandpromenaden Malecón som slingrar sig mellan havet och centrala Havannas gamla kvarter. Trafiken denna fredagsförmiddag är inte särskilt tät, men då havsvinden är nästan obefintlig sätter bilarnas avgaser en inte särskilt angenäm karaktär på den varma luften.
Så när som på några lokala fiskare är strandpromenaden så här dags nästan folktom. Lika folktomt är det vid vårt mål José Martíparken. Här låg tidigare USA:s intressekontor. Det är sista dagen under en två veckor lång studieresa i Kuba med åtta medlemmar i Kommunistiska Partiet. Dagen innan, torsdag 13 augusti, omvandlades intressekontoret till Förenta Staternas ambassad i Kuba. En historisk händelse som vi med egna ögon vill se bekräftad.
För första gången sedan revolutionärerna ledda av Fidel Castro tågade in i Havanna för femtiosex och ett halvt år sedan är åter Stjärnbaneret hissat i staden. I de lätta vindarna syns knappt det stjärnspäckade mönstret och frågan är på vilket sätt som de återupprättade diplomatiska relationerna kan påverka Kuba och livet för dess 11 miljoner invånare.
Studiegruppen diskuterade dessa frågor på hyggligt hög nivå. Men de utrikespolitiska frågorna kom också på tal vid besök på fabriker, vårdinrättningar, kulturinstitutioner. För att inte tala om diskussionerna med vanliga invånare i staden Villa Clara, där vi deltog i ett möte på gatan arrangerat av den lokala CDR-kommittén, en nationellt täckande organisation till revolutionens försvar. Här om inte förr fick vi verkligen vittnesmål om att det i folkdjupet finns en hög medvetenhet om det imperialistiska hotet.
De fem av USA nyss frisläppta politiska fångarna har starkt bidragit till denna medvetenhet. För att inte tala om landets stora ekonomiska bekymmer som till inte liten del beror på den ekonomiska blockad som USA skärpt till nästan ogenomtränglighet sedan början av 1990-talet. En blockad som orsakar brist på bruksvaror.
Tvål och andra hygienartiklar, skrivpapper, pennor, färsk mjölk och sjukvårdsprodukter är några exempel på för oss svenskar självklara vardagsvaror som folket i Kuba inte på långa vägar har liknande tillgång till.
I solgasset framför den till synes öde USA-ambassaden, det är över 40 grader varmt i Havanna, går tankarna till alla de lögner, anslag och ränker mot socialismen som avhandlats bakom denna fasad under tiden som USA:s intressekontor. Under studieresan fick vi bevis för att våra kubanska vänner är mycket medvetna om USA:s intressen i Kuba.
– Nu vill de krama ihjäl oss, istället för att blockera oss, sade Elio Gámez Neyra, chef på vänskapsorganisationen ICAP. Ett uttrycksfullt bildspråk som inte ska tolkas som att han tror att blockaden snart kommer att upphöra.
Tvärtom är det inget som talar för en snabb lösning. Särskilt framhåller alla politiskt ansvariga vi möter att upprättande av normala mellanstatliga relationer med USA förutsätter en lösning på den brännande frågan om USA:s militärbas i Guantánamo.
Vid samtal veckan innan på utrikesdepartementet Minrex förklarar Jorge Quesada Concepción, vice chef på ministeriets avdelning för Europa och Canada, att orsaken till Barack Obamas nya politik gentemot Kuba beror på att blockaden har visat sig vara ett misslyckande. Istället har USA på senare tid blivit alltmer isolerat i regionen.
– Politiskt har USA:s mål inte förändrats ett enda dugg. Deras grundläggande målsättning är att förändra vårt politiska system. Vi är villiga att anta den utmaningen och ni ska veta att folket är väl förberett på dessa nya utmaningar, förklarar Jorge Quesada Concepción.
Gång på gång framhålls också vid våra möten med politiskt ansvariga att det finns en spridd missuppfattning inom vänsterkretsar i såväl Latinamerika som Europa att Kuba är på väg att vika ner sig. Det handlar såväl om de nya relationerna till USA som om de ekonomiska förändringar med ökande privat ägande som landet genomgår.
– Det är inte lätt för ett litet land som Kuba att på samma gång bekämpa imperialismen och skapa hyggliga relationer till dess starkaste kraft, säger Pedro Noel Camillo, chef för Europaavdelningen vid Centralkommitténs internationella avdelning.
– Om bara ett par tre år kommer vi att genomföra ett generationsskifte i ledningen för landet. Var så säkra att då om inte förr kommer imperialismen att sätta in alla krafter för att krossa socialismen.
– Vägen dit är till delar okänd. Men vi är beredda därför att folket vet att socialismen är framtiden för Kuba, säger Pedro Noel Camillo.
På väg tillbaka visar en av fiskarna på Malecón upp sin fångst. Han förklarar att förutom husbehovsfiske så försörjer han sig med olika tillfälliga jobb inom den privata turistsektorn.
När vi berättar om besöket vid USA:s ambassad så säger han på hygglig amerikansk engelska: ”USA vill bestämma vår framtid, men vi kommer alltid att gå vår egen väg.”
Just folkets delaktighet i den framtida politiska och ekonomiska utvecklingen är en förutsättning för att landet ska lyckas.