Hoppa till huvudinnehåll
Av

Spännande studieresa till ett Kuba i förändring

Proletärens Lars Rothelius kom i helgen hem från en studieresa till Kuba tillsammans med sju andra medlemmar i Kommunistiska Partiet. Här ger han sina första intryck från två veckor i den socialistiska verkligheten.


• Har resan varit givande?

– Utan tvekan ja. Men intrycken från två veckor, där vi haft förmånen att få dyka ner i skilda delar av den kubanska verkligheten, är så mångfasetterad att det behövs tid att smälta allt det vi upplevt. Men det som jag direkt vill framhålla är den kubanska öppenheten om de stora svårigheterna för det socialistiska samhällsbygget.

– Vår grupp har haft förmånen att på tre olika orter besöka tillverkningsindustrier och se produktionen. Vi har gjort studiebesök på sjukvårdskliniker, ålderdomshem, mödrahem, flera kulturinstitutioner, flera grannskapsprojekt, museer, forsknings-centrum för produktion av medicin mot långt gången lungcancer.

– Lägg därtill möten med representanter för centralkommitténs internationella avdelning, den fackliga centralorganisationen CTC och kanske mest intressant av allt en exposé över det ekonomiska läget i landet av José Luis Rodríges García, ekonomiprofessor som under 16 år var Kubas finans- och planeringsminister. Nu arbetar han på CIEM, ett ekonomiskt forskningscentrum.

• Det låter som ni haft intensiva dagar.
– Visst, men så har också våra kubanska värdar gjort allt för att tillfredsställa våra önskemål. Initiativet till studieresan togs av Francisco Florentino, Kubas ambassadör i Sverige. Givetvis är syftet med att öppna dörrarna för revolutionens vänner att vi ska bidra till att i det kapitalistiska Sverige öka förståelsen för och det folkliga stödet till det socialistiska Kuba. Det kan göras på flera sätt och jag frapperas av den realism som vi mött på alla nivåer.

– Det finns en stor öppenhet om bekymren i ekonomin. Då handlar det inte bara om USA:s kriminella handelsblockad som ju består trots de upptinade diplomatiska relationerna. Vi presenteras med en lång lista över de interna problemen med alldeles för låg produktivitet, med ett jordbruk som går på kryckor, en ekonomi som nu växer men där tillväxten är långt ifrån tillräcklig. Det är mot denna bakgrund som Kuba har påbörjat en nödvändig process för att reformera ekonomin med bland annat bonuslöner, att släppa in utländskt kapital och inhemskt privat ägande under kontrollerade former.

• Är socialismen hotad på Kuba?
– Det är en verklighet som den kubanska socialismen stått under ända sedan revolutionen segrade. Kubanerna är mycket stolta över att de med egna krafter besegrade den USA-imperialistiska marionetten Batistas diktatur. På liknande sätt söker de nu sina egna vägar för att försvara och stärka socialismen.

– Mitt intryck är att socialismen på Kuba trots alla svårigheter har en framtid just på grund av öppenheten för att pröva nya vägar utifrån en marxistisk analys av de konkreta förhållandena inom landet parat med en klarsyn om imperialismens syfte att med alla medel krossa socialismen i Kuba. Lägg därtill det breda folkliga stödet för socialismen som vi såg under resan.

• Ge något exempel.
– Vi hade ett intressant möte på den kubanska fackliga centralorganisationen CTC:s högkvarter där det tydligt framgick att facket står inför nya utmaningar när andelen privatanställda ökar. I statligt ägda företag är organisationsgraden i princip hundraprocentig. Vilket vi såg vid besök på Romfabriken UEB Ronera Occidental i Havanna, ett välfungerande företag där alla 184 anställda är med i facket. Av dessa var 19 medlemmar i Kubas Kommunistiska Parti och 18 med i kommunistiska ungdomsförbundet. Stämningen i fabriken var påtagligt kamratlig och när vi påpekade detta sa en av de anställda: ”Här är vi som en stor familj”.

– Det är inte lika självklart att privatanställda går med i facket. Med 3,5 miljoner medlemmar i CTC är organisationsgraden nationellt 94-95 procent. Sedan något år finns en ny lagstiftning om utländska investeringar som också stadgar sociala garantier för arbetare i denna sektor. Men det gäller att bevaka att så verkligen sker.

– CTC:s Fabian Céspedes Oceguera, högsta ansvarig för internationella relationer, berättar att det finns en problematik i att privatanställda ställer upp på arbetsköparnas villkor. Därför kräver CTC att arbetsköparna följer lagar och regler så att ingen exploatering av arbetare kan ske.