Trump, Jerusalem och maktkampen i Mellanöstern

Reaktionerna från palestinierna är starka. Att USA officiellt förnekar palestinierna rätten till Jerusalem som huvudstad i ett framtida Palestina utgör ännu ett slag i ansiktet på det ockuperade folket.

Det är många som frågar sig varför Trump gör detta i en tid av stor turbulens i Mellanöstern. Är det ett tecken på den nuvarande presidentens oberäknelighet? Eller är erkännandet av Jerusalem mer genomtänkt och förankrat än det verkar?

I ett avseende är beslutet inte sensationellt. Redan 1995 antog USA:s kongress en lag som säger att Jerusalem ska ”kvarstå som en odelad stad” och ”erkännas som huvudstad i staten Israel”. Att genomförandet dröjt beror på att varje president sedan 1995 kringgått lagen med hänvisning till USA:s påstådda roll som fredsmäklare mellan israeler och palestinier.

Bakom Trumps brott med den tidigare hållningen finns inrikespolitiska intressen. Den inflytelserika proisraeliska lobbyn i USA pumpade in enorma summor i
Trumps valkampanj. Hans enskilt störste bidragsgivare, kasinomiljardären Sheldon Adelson, har under hösten kritiserat att vallöftet om att erkänna Jerusalems dragit ut på tiden. Med beslutet försäkrar sig Trump om Adelsons fortsatta stöd.

Jerusalembeslutet kritiseras av övriga stater i FN:s säkerhetsråd och av ett samstämmigt EU. Det kritiseras också av hela arabvärlden. Men Mellanösternkännare beskriver protesterna som pliktskyldiga i en tid när nästan alla arabiska ledare sätter vänskapen med USA framför solidariteten med palestinierna.

”Alla araber blir upprörda när det gäller framtiden för den historiska staden. Men där slutar entusiasmen. Bortsett från islamisterna är ingen villig att betala, leverera vapen eller erbjuda annat än högtidliga böner till stöd för palestinierna”, skriver den syriska historikern Sami Moubayed i Asia Times.

Frågan är vilken roll Saudiarabien har i det pågående spelet. Saudiarabien var det första land Trump besökte efter att ha tillträtt som president. Trumps rådgivare, svärsonen Jared Kushner, har byggt upp en nära relation med kronprins Mohammed bin Salman, som stärkt sin position genom massarresteringar inom den saudiska eliten.

Skulle Trump erkänna Jerusalem utan att först ha förankrat det hos sin bäste vän i Mellanöstern efter Benjamin Netanyahu? Shadi Hamid vid Brookings institute, en av USA:s mest inflytelserika tankesmedjor, skriver i The Atlantic att USA knappast hade erkänt Jerusalem om saudierna varit emot det.

En faktor i sammanhanget är närmandena mellan Saudiarabien och Israel. Israels stabschef Gadi Eisenkot sade nyligen att israelerna är redo att dela underrättelseinformation med Saudiarabien för att konfrontera Iran.

Det är en fråga som förenar. Utpekandet av Iran som fiende nummer ett var huvudbudskapet när Trump gästade Saudiarabien. Samma budskap framfördes när han därefter anlände till Israel.

I både amerikanska och arabiska medier förekommer uppgifter om att saudierna under hösten agerat sändebud för att pressa palestinierna att anta en kommande fredsplan från USA. Om det stämmer är Jerusalembeslutet ett budskap till palestinierna att om de inte säger ja till planen finns snart ingenting kvar.

För det palestinska folket är läget dystert. Men kanske finns en ljusning på sikt till följd av den turbulenta politiska situationen i Mellanöstern.

Det finns tecken på att USA:s långvariga grepp över regionen är på väg att lossa eller haverera, vilket skulle försvaga Israels position. Det misslyckade regimskifteskriget i Syrien är ett exempel på det. De som stärkt sina positioner till följd av konflikten är ju USA:s motståndare, Ryssland och Iran.

I Jerusalemfrågan ser den iranska ledningen en chans att ytterligare flytta fram sina positioner. Medan de USA-allierade kungaregimerna sviker är det Iran som högljutt försvarar Jerusalem som en muslimsk och arabisk stad och står upp för det palestinska folkets rättigheter.