Hoppa till huvudinnehåll
Av

”Det är nog nu!” – strejk på Trumpkasino i Atlantic City, USA

Arbetarna på kasinot Trump Taj Mahal i Atlantic City, USA, har fått nog. I sex veckor har de strejkat för skäliga löner, pensioner och sjukförsäkringar. Proletären träffade en av strejkvakterna utanför kasinot.


Vid den berömda strandpromenaden i kasinostaden Atlantic City tornar Trump Taj Mahal upp sig bredvid konkurrerande kasinoskrapor. Tills nyligen var kasinot ett av presidentkandidaten och miljardären Donald Trumps fastighetskomplex men idag ägs det av Carl Ichan, personlig vän till Trump och påtänkt finansminister vid en eventuell seger för Trump i presidentvalet.

Sedan sex veckor tillbaka har strandpromenadens turister mötts av ett nytt inslag utanför de pråliga portarna till Trump Taj Mahal. Här pågår en strejk och ingen kan undgå att lägga märke till arbetarna som marscherar med slagord, skyltar och trummor i en så kallad picket line, strejkmanifestation, på strandpromenaden.

Ruth Ann Yee, talesperson för de strejkande arbetarna, berättar.

– Jag har jobbat här på Taj i tio år, vi strejkar för att Carl Ichan för 22 månader sedan tog ifrån oss vår sjukförsäkring. Han tog våra pensioner och våra betalda raster samt vår enda vecka betald semester. Du vet, vi har inte haft en löneökning här på åratal men ägarna har berikat sig. Vi har fått 80 cent mer totalt på de tio år jag har jobbat här. 80 cent! Det är galet.

• Vilka är era krav i strejken?
– Så här är det grabben, de här kasinona tjänar pengar. Vi begär inget orimligt från dem, vi begär bara det vi är värda. Det som vi har blivit lovade sen åratal tillbaka.

– Alla andra kasinon har avtal som ger skäligt betalt, sjukförsäkring och betalda raster. Varför ska vi acceptera att behandlas som Ichans styvbarn? Samma ägare – samma anställningsvillkor! Samma avtal!

• Hur många är ni som deltar i strejken?
– Vi är tusen arbetare på det här kasinot som strejkar. Av totalt 2200 anställda, vi är 96 procent av medlemmarna som deltar i strejken. Resten är jävla scabs [svartfötter/strejkbrytare].

• Du blir upprörd av att bara nämna svartfötter. Hur är stämningen mellan de strejkande och svartfötterna på kasinot?
– Jag tål dem inte och det är ganska konfrontativt. Jag har en jävla svartfot på min gata, häromdagen gick jag ut på verandan i min fackföreningströja och hon började svära åt mig. Vad ska jag säga? Jag besvärar inte henne men ändå måste hon bete sig illa.

– Men det är sådana de är. Men enigheten är stark mellan oss som strejkar och vi kommer att vinna detta.

• Hur skulle du beskriva stämningen hos de strejkande?
– God, mycket god! Vi är väldigt eniga. Du vet grabben det här är 36:e dagen vi är här ute. 24 timmar om dygnet går vi skift i demonstrationen. Vi har folk i tältet som snackar med förbipasserande och talespersoner som pratat med journalister från hela världen.

– Vi stannar här tills vi får det vi vill ha. Det är nog nu! Ichan har hotat att stänga kasinot. Stäng då! Vad har vi att förlora mer? Det är en svinstia därinne, vi kan inte gå tillbaka till sådana förhållanden. Det räcker nu.

• Hur ser opinionen hos allmänheten ut? Har ni stöd från folk?
– Vi har fått mycket medial uppmärksamhet och med det en hel del stöd. Men vi vill uppmana folk att komma ner hit till oss och visa sitt stöd. Komma fram och snacka med oss och om man vill göra något praktiskt lämna lite mat och vatten till strejkvakterna och de som går skift i vår picket line. Det går även utmärkt att lämna ett ekonomiskt bidrag till vår kassa.

– Att ni uppmärksammar vår kamp i Sverige är jätteviktigt för oss. Vi är många arbetare som kämpar för våra rättigheter världen över, vi är inte ensamma.

Anders Wiklund

Atlantic City