Hoppa till huvudinnehåll
Av
Gymnasielärare

Frihandelsavtal för starka spelare

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och USA har inletts. Men bakom löften om ömsesidiga ekonomiska fördelar döljer sig en aggressiv säkerhetspolitisk agenda.


Trots att en brännhet avlyssningsskandal rasar på löpsedlarna har EU och USA just inlett förhandlingar om ett nytt frihandelsavtal. Viktiga intressen står på spel och ingen av de inblandade parterna vill låta anklagelser om spionage sätta käppar i hjulen.

Det är bråttom. President Barack Obama önskar komma till skott under sin sista mandatperiod och allra helst innan de amerikanska kongressvalen hösten 2014. Samma år hålls dessutom val till Europaparlamentet med en därpå följande ny EU-kommission.

Ett gemensamt frihandelsavtal sägs ge stora ömsesidiga ekonomiska fördelar. Genom att putsa på tulltariffer och harmonisera regelverk ska det bli lättare för kapitalister av olika schatteringar att handla och göra investeringar på båda sidor av Atlanten.

Vad en överenskommelse konkret skulle innebära för svenska löntagare i fråga om konsument- och arbetarskydd är däremot en annan sak. På dagordningen står till exempel den kontroversiella frågan om genmodifierad mat.

Myndigheten Kommerskollegium har på den svenska regeringens uppdrag utrett de ekonomiska effekterna av ett eventuellt avtal. De hävdar att en överenskommelse skulle ge ett tillskott på 0,2 procent till Sveriges BNP. I reda pengar motsvarar det sju miljarder kronor årligen.

Enligt utredarna kan det svenska jordbruket och bilindustrin se fram emot ökad produktion och handel. Men samtidigt förväntas branscher som flyg, läkemedel och elektronik förlora på ett frihandelsavtal. Störst dynamiska effekter står att finna inom kommersiell service.

Givet Kommerskollegiums scenarier har USA mer att vinna på ett avtal än EU. Det gäller såväl räknat på ökad utrikeshandel som tillskott till världsproduktionen. De samlade effekterna på USA:s BNP uppskattas till 0,5 procent, dubbelt så mycket som EU:s 0,22 procent.

Men det påtänkta frihandelsavtalet handlar inte bara om ekonomi och pengar i någon snäv och begränsad mening. Bakom kulisserna finns flera viktiga bollar i luften. EU och USA vill positionera sig i den globala handelspolitiken och svara på nya säkerhetspolitiska realiteter.

Förhandlingarna om global frihandel, den så kallade Doharundan, har sedan flera år tillbaka kört fast. En av stötestenarna är att EU och USA till varje pris vill subventionera och skydda sitt inhemska jordbruk mot konkurrens från utvecklingsländerna.

Doharundan pågår alltjämt inom ramarna för världshandelsorganisationen, WTO. Men genom att gå vid sidan om och sluta ett eget frihandelsavtal kan EU och USA i kraft av sin gemensamma storlek sätta villkor som resten av världen tvingas att rätta sig efter.

Även om världens samlade produktion och handel förväntas öka av ett transatlantiskt frihandelsavtal räknar Kommerskollegium med att världen utanför EU och USA kommer att tappa någon promille i BNP och därmed också minska sin andel av världs-produktionen.

På G8-mötet i juni gjorde EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso ett uttalande om de kommande frihandelsförhandlingarna tillsammans med Barack Obama, Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy och Storbritanniens premiärminister David Cameron:

”Det nuvarande ekonomiska klimatet kräver att vi enar våra krafter för att göra mer med mindre. Allra viktigast, genom att göra så, kommer vi fortsätta att vara starka globala spelare som sätter standarden för det 21:a århundradet.”

Den egentliga innebörden av ”starka globala spelare” utvecklades av Damon Wilson, en högt uppsatt byråkrat inom det säkerhetspolitiska etablissemanget i Washington, som nyligen var i Sverige och höll föredrag. Han satte in frihandelsavtalet i ett större strategiskt sammanhang.

– I Washington funderar vi över världen och framtiden, sa han. Vi arbetar mycket med underrättelsetjänsten och dess rapport om utvecklingen fram till 2030. Vi menar att Asien enligt en rad indikatorer kommer att passera Europa och Nordamerika i fråga om global makt och inflytande.

Enligt Damon Wilson måste USA svara på utmaningen och gå på offensiv. Detta ska för det första ske genom att Nato frigörs från geografiska begränsningar och drar in fler länder i partnerskap. För det andra genom att de transatlantiska banden stärks med ett frihandelsavtal.

– Dessa två tvillingankare ska hjälpa oss att sätta villkoren och normerna för den värld vi är på väg emot, underströk han. Om vi lyckas sluta ett frihandelsavtal idag kan era svenska och våra amerikanska företag vara konkurrenskraftiga de närmsta femton åren.

Damon Wilson poängterade tidsaspekten. Idag står EU och USA för knappt hälften av världens samlade produktion. Så kommer inte att vara fallet om några decennier. Därför gäller det att agera snabbt innan tillfället rinner dem ur handen. Om tjugo år kan det vara för sent.

Sammantaget finns många goda skäl att sätta käppar i hjulen för ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Avtalet handlar främst om att stärka imperialismens makt i världen. De ekonomiska konsekvenserna för andra än det privata näringslivet är med all sannolikhet negativa.

Det finns inget bra med det.