Afghanistanstyrkan: Stärkt motstånd i norra Afghanistan

Wardakprovinsen, lördag 23 oktober. Tre studenter i tonåren åker motorcykel på huvudvägen mellan Kabul och Kandahar. Trupper från den Natoledda Isafstyrkan styrkor får syn på dem och öppnar eld.

Två av dem dödas, den tredje skadas. Invånare i distriktet Maidan Shahr där dödsskjutningen inträffade reagerar med vrede, genomför en demonstration och blockerar vägen.

Händelser som denna är vardag i Afghanistan. Barack Obamas upptrappade krig resulterar föga överraskande i fler civila offer.
Det märks inte minst i de delar av Afghanistan där USA/Nato/Isaf gått på offensiven för att slå ut talibanerna och andra grupper som kämpar för att befria landet från utländsk ockupation.

New York Times rapporterade nyligen om de militära operationerna i och kring staden Kandahar i provinsen med samma namn i söder. Det är ett starkt fäste för talibanrörelsen. Företrädare för USA talar om framsteg, minskat antal motståndsattacker och att ”upprorsmakarna”, som talibanerna kallas, fråntagits initiativet.

Den positiva beskrivningen av den aktuella krigsstrategin står dock inte oemotsagd. Afghanistan NGO Safety Office (ANSO), som finansieras av bland andra EU-kommissionen och norska utrikesdepartementet, pekar på att antalet motståndsattacker över hela landet ökat trots krigsupptrappningen. Också i staden Kandahar är trenden uppåtgående.

Internationella röda korskommittén lyfter fram en sida av den militära offensiven som USA/Nato inte gärna talar om.
Mirwais regionala sjukhus i Kandahar har under augusti och september tagit emot 1000 personer med krigsskador. Det är en fördubbling jämfört med samma period under förra året.

Går det att ”befria” ett område från talibaner? Kan massiva insatser besegra motståndet militärt?

Låt oss titta på den lilla staden Marja i Helmandsprovinsen väster om Kandahar. I februari i år inledde Nato-Isafstyrkor operation Mushtarak. 15.000 soldater sattes in för att ta över staden och närområdet.

Den 18 oktober, åtta månader efter operation Mushtarak, publicerade nyhetsbyrån Associated Press ett reportage från Marja. Att staden inte varit i talibanernas händer sedan februari är ett faktum. Men företrädare för ockupationstrupperna erkänner att talibanerna inte alls flytt från Marja.

När Natotrupperna kom valde de istället att gå under jorden och blanda sig med civilbefolkningen. Åtta månader efter den massiva militära insatsen fortsätter dessa att kämpa mot ockupationen. Dagligen sker sammanstötningar med Natotrupperna.

”Det är som att slåss med spöken. De är inne och de är ute. De är snabba. De har gjort det här länge…[och] de är bra på det”, säger US-amerikanske marinofficeren Benjamin Long till AP.

Att de svenska soldaterna i norra Afghanistan allt oftare deltar i strider är ingen slump. Den ovan nämnda NGO:n ANSO visar på en kraftig ökning av motståndsattacker i provinserna i det förr så lugna norra Afghanistan.

”Varje dag avancerar talibanerna in i nya distrikt”, säger Mohammed Rasouls Mohseni, chef för provinsrådet i Baghlan, till Wall Street Journal. I Baghlan har antalet attacker ökat med 140 procent sedan förra året.

Spridning norrut utgör en viktig kvalitativ förändring för motståndet. Talibanrörelsen har sedan grundandet i mitten av 1990-talet haft sin bas i den pashtunska befolkningen. Det är den största etniska gruppen, som dominerar i den södra halvan av Afghanistan. Den kraftiga ökningen av attacker i norr tyder, enligt ANSO, på att motståndet gjort insteg också i andra folkgrupper.

”Folket älskar inte talibanerna – men om de jämför dem med regeringen ser de att talibanerna är mindre ondskefulla”, säger Baghlans guvernör Munshi Abdul Majid angående rörelsens framgångar.

Det finns en sida som ofta kommer bort i krigsrapporteringen. Det land som USA och ytterligare ett fyrtiotal länder satsar närmast ofattbara summor på att underkuva är ett av världens fattigaste länder. Majoriteten av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen.

Nyligen varnade Världshälsoorganisationen (WHO) för att miljontals afghaner riskerar att drabbas av en allvarlig parasitsjukdom. WHO bad om internationella insatser för att möta hotet.

I ett reportage i al-Jazira gavs ett annat exempel på hur krig, övergrepp och fattigdom drabbar det afghanska folket. Enligt WHO lider över 60 procent av Afghanistans befolkning, cirka 15 miljoner människor, av psykisk ohälsa.

Det finns ett psykiatriskt sjukhus med 100 vårdplatser – i hela landet. Läkarna på sjukhuset är närmast desperata när de beskriver situationen.

Någon som tror att 140.000 krigande utländska soldater är rätt medicin?

Patrik Paulov
Proletären nr 43, 2010


”I våra skolor i Wardak går det 12.000 flickor och 10.000 pojkar. Det kan vi göra för att vi har acceptans från lokalsamhället. Vi går inte ut och tvingar folk till utbildning. De kommer till oss och ber om den för både flickor och pojkar. Naturligtvis har de talibanernas stöd, annars skulle de här skolorna vara stängda och nedbrunna för länge sedan. I Wardak finns inga internationella trupper, de vågar inte åka dit.”

Björn-Åke Törnblom, säkerhetsansvarig i Svenska Afghanistankommittén, berättar i Dagens Nyheter om det arbete som pågår helt utan ”beskydd” från Natotrupper.