Ledare: Sverige ut ur Afghanistan!

Dessvärre finns det inget gott att säga om detta människooffer. Den
svenske kommandosoldaten Jesper Lindblom dog inte på ärans fält, utan
på vanärans. För så är det. I Afghanistan deltar Sverige i ett
vanärande krig, i en imperialistisk ockupation initierad och ledd av
det statsterroristiska och krigsförbrytande USA.



”Vi är lika hatade som amerikaner”, ropar krigskorrespondenten Wolfgang
Hansson i Aftonbladet (29/11). I detta har han rätt. En
ockupationstrupp är en ockupationstrupp oavsett nationsbeteckning. Det
afghanska motståndet har inte minsta anledning att göra

skillnad på svensk och annan ockupationstrupp och gör det inte heller. Fienden är en.



Det påstås att den svenska Isaf-styrkan sysslar med s.k. fredsbevarande
insatser, sanktionerade av FN. Det är djupt ohederligt. FN har aldrig
sanktionerat ockupationen av Afghanistan och Isaf är ingen FN-styrka.
Isaf står under Nato-befäl och betraktas av USA och Nato som en
integrerad del av ockupationstrupperna. Så var det Storbritannien, inte
FN, som begärde svensk assistans i Afghanistan. Allt för att avlasta
den brittiska krigsmakten inför angreppskriget mot Irak.



Samtliga riksdagspartier röstade 2002 för att skicka svensk trupp till
Afghanistan. Skamligt nog. Vänsterpartiets enda krav var att den
svenska truppkontingenten skulle vara jämställd. Nu vill
försvarsminister Leni Björklund utvidga den svenska truppinsatsen från
nuvarande 92 till 375 soldater. På begäran från USA-kollegan Donald
Rumsfeldt. Det är en makalös propå.



Om det 2002 var möjligt att skyla det svenska ockupationsbiståndet i
en flortunn FN-negligé, så råder det 2005 ingen som helst tvekan om vad
det handlar om. Sverige skall inte bara bistå en olaglig ockupation,
utan skall dessutom avlasta de amerikanska och brittiska
ockupationstrupperna, som USA och Storbritannien behöver på annat håll.
Läs i Irak.



Leni Björklunds propå innebär helt enkelt ett stöd till USA:s krig i
Irak, något som är så uppenbart att till och med Dagens Nyheters Bengt
Albons tvingas medge det: ”Eftersom den svenska insatsen i Afghanistan
frigör amerikanska styrkor så ger Sverige ett indirekt stöd för USA:s
krig i Irak.” (DN 26/11).



I denna situation har vänsterpartiet gjort helt om. Vilket naturligtvis
är bra. Som enda riksdagsparti säger v nej till en utökning av den
svenska Isaf-styrkan. Men övriga partier är överens, inklusive
miljöpartiet, så Donald Rumsfeldt kommer att få den avlastning han och
USA vänligen begärt.



Det är närmast ruggigt. En bred riksdagsmajoritet gör Sverige till
en del av ett olagligt krig. Bortom allt vad folklig förankring heter.
Gör rentav Sverige till en del av ett krigförande Nato, ty inga
negligéer kan dölja att kriget i Afghanistan är ett Nato-krig.



Det handlar inte om samövning längre, utan om samoperation, om Sverige som ett krigförande Nato-land (i praktiken).



Omläggningen ackompanjeras av ärofull krigsretorik. Sverige måste göra
sig av med oskulden, mässar krigskorrespondenten Hansson. Och på
DN-debatt förklarar brigadgeneral Brännström och överstelöjtnant
Korström (30/9) att den nya försvarspolitiken innebär att vi måste
acceptera förluster. Vi skall vänja oss vid liksäckarna; vi skall vänja
oss vid att Sverige numera är ett land i krig!



Aldrig! säger vi kommunister. Aldrig att vi accepterar att Sverige
görs till en del av USA:s kriminella krig. Den svenska insatsen i
Afghanistan har inte det minsta med fred och demokrati att göra. Den är
en del av ett imperialistiskt övergrepp, vinstgivande för den svenska
krigsmaterialindustrin, men vanärande för Sverige. 



Vi är inte rigida. Visst kan svensk trupp delta i internationella
operationer. Men det skall i så fall ske i FN-regi och med det
kategoriska förbehållet att operationen är strikt fredsbevarande och
acceptabel för folkmajoriteten i det land eller område där den sätts in.



Operationen i Afghanistan uppfyller inget enda av dess kriterier.
Därför uppmanar vi till protest mot riksdagsmajoritetens krigspolitik.
Under parollerna:



• Dra hem de svenska trupperna från Afghanistan!

• Sverige ut ur Afghanistan!   



29 november 2005

Proletären 48, 2005