Sverige allt djupare indraget i USA:s krig

Snart har fem år gått sedan USA och Storbritannien inledde ”kriget mot terrorismen” och anföll Afghanistan. Tankesmedjan Senlis Council släppte förra veckan en uppmärksammad rapport om situationen i det krigshärjade landet. Dess verkställande direktör, Emmanuel Reinert, sammanfattar med följande ord:

”Stora pengasummor har använts till omfattande och kostsamma militära operationer, men efter fem år är södra Afghanistan än en gång ett slagfält för kontrollen av landet. Samtidigt svälter afghanerna. USA har förlorat kontrollen över Afghanistan och har på många sätt undergrävt den nya demokratin… Jag tycker vi kan kalla det ett misslyckande. USA:s politik i Afghanistan har återskapat den fristad för terrorism som invasionen 2001 skulle förgöra.”

Att supermaktens erövringskrig inte resulterat i det blomstrande, demokratiska Afghanistan som utlovades för fem år sedan är så uppenbart att det inte kan döljas. Vad det däremot talas tyst om är att Sverige spelar en allt viktigare roll för USA-imperialismen och dess strävan efter världsherravälde.

Isaf blir krigförande
De två ockupationsstyrkor som funnits i Afghanistan sedan årskiftet 2001/2002 har nått rekordstorlek. Den USA-ledda koalitionen uppgår till 22.000 soldater, medan den Nato-ledda Isaf-styrkan utgörs av 18.500 soldater. Det är för övrigt den största Nato-insatsen någonsin.

Tidigare har skillnaden mellan de två beskrivits som så att den amerikanska krigsinsatsen bekämpar ”terrorister”, det vill säga talibaner och al-Qaida, medan Isaf är en FN-styrka med fredsbevarande uppgift.

Den bilden av Isaf är felaktig. Det finns visserligen ett mandat från FN:s säkerhetsråd, men styrkan varken lyder under eller leds av FN. Isaf är en Nato-operation, inget annat. Dessutom är Isafs insats en direkt följd av ett anfallskrig, ”den allvarligaste av alla krigsförbrytelser” enligt folkrätten, som inte på något sätt godkänts av FN.

Angående rollen som ”fredsbevarare” konsterade Proletären redan förra året att Nato, utifrån USA:s önskemål, godkänt en plan för att göra Isaf till en krigförande styrka. Resultatet ser vi nu i södra Afghanistan. Isaf har tagit över USA:s krigsinsatser mot de afghaner som reser motstånd mot den utländska militära närvaron.

Svensk insats växer
Vad betyder då Sveriges insats?

Sverige har deltagit i Isaf sedan starten. I slutet av förra året fanns 92 svenska soldater i Afghanistan. Den 6 december, bara veckor efter att två svenskar dött i fält, beslutade riksdagen att kraftigt utvidga insatsen. Idag uppger försvarsmakten att antalet svenskar soldater i Afghanistan är 220, en siffra som enligt riksdagen kan växa till 375.

Den utökade svenska truppstyrkan har fått ansvar för ett område i norra Afghanistan kring staden Mazar-i-Sharif, som britterna tidigare kontrollerade. Detta har möjliggjort för Storbritannien att sända fler soldater till Helmandprovisen i södra Afghanistan, som Isaf i våras tog över ansvaret för då USA drog sig tillbaka.

Sverige hjälper USA
Sverige har alltså bidragit till att lätta trycket på den amerikanska krigsmakten, hårt pressad av både afghanernas och irakiernas vägran att underkasta sig de utländska erövrarna.

Men Isafs nya krigförande roll gör också att ingen längre kan hävda att Sverige inte är en nation i krig. Till och med Svenska Afghanistan-kommittén (SAK), som leds av tidigare vice statsminister Lena Hjelm-Wallén och som ställt sig positiv till att Sverige deltar i Isaf, reagerar över situationen.

”Isaf får ägna sig nästan enbart åt krigsliknande insatser istället för det stabiliserande säkerhetsarbetet. USA har misslyckats kapitalt med att skapa förtroende hos lokalbefolkningen. Tvärtom har den militära strategin bara skapat avsky”, säger SAK:s generalsekreterare Bengt Kristiansson.

Tankesmedjan Senlis Council rapporterar att den pågående offensiven i söder resulterat i ökad laglöshet, svält och misär och drivit tiotusentals på flykt. Och istället för att trycka ner de allt starkare och mer välorganiserade talibanerna har den brutala Natooffensiven fungerat som en katalysator och stärkt motståndet. Läget är så besvärligt att Nato, trots överlägsen militär styrka, uppmanar medlemsländerna att skicka ännu fler soldater till krigets Afghanistan.

Ta hem trupperna!
Att påtvinga afghaner svält och misär och möjliggöra för USA att skicka fler soldater till Irak, det har blivit Sveriges skamliga roll i ”kriget mot terrorismen”.

Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan! Sverige ut ur Afghanistan!

PATRIK PAULOV
Proletären 37, 2006