Prachanda avgår - krisen i Nepal skärps

Maoistledaren Prachanda kungjorde sitt beslut i ett tal till nationen på måndagen, mindre än ett dygn efter att två av maoisternas koalitionspartner, däribland det reformistiska Nepals kommunistiska parti-Förenade marxist-leninist, som går under beteckningen UML, hade lämnat regeringen i protest mot arméchefens avskedande.

”Jag är redo att göra varje uppoffring som behövs för att skydda det republikanska styre som ännu befinner sig i uppväxtstadiet” sade han och tillade att det är olämpligt att sitta kvar i regeringen när det uppenbart existerar två styrande maktcentra i landet (den exekutiva och presidenten).

Han beskrev president Yadavs beslut att stoppa avskedandet av arméchefen som ”anti-konstitutionellt”, som ett slag mot demokratin, fredsprocessen, och den nya republiken Nepal och bad honom att backa från beslutet.

Han gick till angrepp mot reformistiska UML, som säger en sak den ena dagen men backar den andra dagen efter att ha utsatts för tryck från utländska makter. Vilka makterna är sades inte i talet, men det är uppenbart att Prachanda åsyftade indisk och västerländsk inblandning.

”Vi kommer inte att tillåta inblandning i Nepals inre angelägenheter.”

Regeringsavgången är kulmen på en kraftmätning mellan de revolutionära krafterna, de vacklande mellankrafterna och den gamla reaktionen i form av armén.

Författaren Basanta Lohani, från huvudstaden Kathmandu, skriver i Nepal News: ”Jag stöder regeringens beslut att avskeda arméchefen Katawai, inte för att han förtjänade att bli avskedad men därför att diktaten från de utländska herrarna måste stoppas någonstans innan detta land förvandlas till en fullständig satellitstat. Den utländska inblandningen har blivit för stor under dessa år. Det räcker nu.”

Basanta Lohani fortsätter: ”Maoisterna har uppvisat ett fantastiskt mod. Även om de var fullständigt isolerade från de andra, så stod de emot och tillät inte att det utländska inflytandet skulle segra denna gång.”

Enligt fredsavtalet skall de 19000 soldaterna i Folkets befrielsearmé integreras i den nepalesiska armén, något som arméchefen och de gamla maktstrukturerna motsätter sig.

Vill ej reformera armén
I sitt tal konstaterar Prachanda: ”Den interimistiska konstitutionen ger inte presidenten några befogenheter att agera som ett parallellt maktcentrum…Frågan om ett civilt styre över den nepalesiska armén har varit ett mycket känsligt ämne ända sedan Nepal utropades som republik.”

Och han fortsatte med att säga ”jag hoppas att min avgång kommer att skapa en positiv möjlighet att kunna lösa upp det nuvarande dödläget.”

Efter Prachandas beslut står landet utan regering, och han vet att de andra tilltänkta partierna inte har tillräckligt med platser att kunna bilda någon egen regering.

Sedan valet har maoisterna drivit igenom kungadömets avskaffande, men de gamla krafterna tillsammans med utländska makter (Indien och västmakterna) motsätter sig att den gamla kungliga armén reformeras i demokratisk riktning. Samma sak gäller maoisternas försök att genomdriva en jordreform.

Redan under måndagen inledde maoisterna massprotester på gatorna. Kampen om statsmakten och Nepals fortsatta inriktning fortsätter.

ERIK ANDERSON
Proletären nr 19, 2009