Hoppa till huvudinnehåll

Felmeddelande

  • Notice: Undefined index: field_byline i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).
  • Warning: Invalid argument supplied for foreach() i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).

Generalstrejk i Portugal

”Mot orättvisorna – en annan politik är nödvändig”. Så löd fackföreningarnas uppmaning i Portugal när de samlade till generalstrejk. Svaret blev mangrann uppslutning. Generalstrejken lamslog tusentals och åter tusentals företag i Portugal.

Den socialdemokratiska regeringen planerar ännu ett stålbad mot arbetarklassen, än en gång vill de ta ifrån arbetarna vunna rättigheter och försämra deras liv och ekonomiska standard. Allt för att tillfredställa EU:s och Internationella valutafondens krav på lägre budgetunderskott.

I regeringens program står klart vem som ska betala: Sänkt minimilönen, stora nedskärningar i den offentliga sektorn, indragna rättigheter i sjukvården och omsorgen, tiotusentals avskedande, högre skatter.

De som regeringen vill tvinga att betala krisen är inte de som orsakade krisen! Direktörernas och aktieägarnas spekulationer och kapitalisternas hänsynslösa penningjakt led landet i sank. Nu får arbetarna betala. Kapitalisterna och spekulanterna går fria om den socialistiska regeringen får som den vill.

Arbetarnas svar kom med generalstrejken. Det blev som en våg över hela landet, med över 90 procents uppslutning. 60 procent av alla bussar stod stilla. 75 procent av alla tåg och alla tunnelbanevagnar uteblev. Nästan inget flyg från Lissabon, Porto, Faro eller Azorerna lyfte. Alla hamnar stängde, så det var inga båtar till havs. Allt enligt fackföreningarnas beslut.

På liknande sätt såg det ut vid sjukhusen och posten. I stort sätt stängde också alla skolor över hela landet. Lärarnas uppslutning var nästan 100 procent. Samma gäller renhållningen. Inte ett gram sopor kördes bort efter kl 24.00 den 23 november.

Även i den produktiva sektorn hade generalstrejken stort genomslag. Det var ingen verksamhet vid bilfabrikerna Auto-Europa, Renault-Cacia, Mitsubishi, Tudor e Camac.

Vid varven i Viana do Castelo, Arsenal do Alfeite, Lisnave med flera stod allt stilla. Samma gällde vid cement- och glasindustrierna CNE, Atlantis/Vista Alegre, SaintGobain/Covina, Cinca Lusoceran.

Även vid kläd- och skoindustrierna Grupo Paulo Oliveira, Têxtil Almeida e Filhos, Califa och Triunph e KIAIA var strejken massiv, liksom inom livsmedelsektorn och industrier som CentralCer och Kraft Foods.
På arbetsplatser där arbetarna har få rättigheter och dålig trygghet, som vid telefonförsäljningen i så kallade ”call center”, var deltagandet i strejken så högt som 75 procent.

Sällan har Portugal skådat en så välgenomförd och omfattande generalstrejk.

På flera ställen försökte polisen hindra strejkvakterna att ta plats vid dörrar och grindar. Men inför mängden av strejkande fick de böja sig. Detta hände tex vid den stora järnvägstationen S. Bento i staden Porto i norra Portugal. Enbart det antalet tåg som strejkledningen hade beslutat om, fick lämna centralen. Det var ingen tvekan om vem som bestämde. Den här situationen var genomgående för hela landet.

När man tittar på nyhetsförmedlingen om generalstrejken så slås man dels av borgerlighetens förljugenhet och hat mot strejken, dels av den avspända och glada stämningen och känsla av makt bland de strejkande.

Över hela Portugal, i alla samhällets sektorer och bland så väl äldre som yngre, var uppslutningen i generalstrejken massiv. Tiotusentals ungdomar deltog för första gången i en strejk. Det skulle vara märkligt om generalstrejken inte lämnar spår i det politiska livet. Förhoppningsvis kommer den portugisiska regeringen att tvingas tänka om.