”Folk stödjer kommunisterna därför att vi tar kamp”

– Krisen är inte grekisk. Det är kapitalismens kris och den drabbar land efter land. Vårt parti menar att krisen blir långvarig. Kanske får vi uppleva en kort period av tillväxt, men sedan kommer krisen tillbaka, säger Hristos Katsiotis som sitter i Centralkommittén för Greklands Kommunistiska Parti liksom i ledningen för den militanta fackliga fronten PAME.

Han vet att berätta hur den benhårda kallkampen förändrar det politiska landskapet i Grekland.

– För ett år sedan var stålverket Elliniki Halivurjia närmast förbjuden mark för kommunister. Då hade vi bara en medlem bland de 400 anställda. Idag har vi en avdelning med 35 medlemmar.

Före påsk besökte Hristos Katsiotis Danmark på inbjudan av Kommunistisk Parti tillsammans med Giorgios Sifonios, företroendeman för arbetarna vid stålverket Elliniki Halivurja utanför Aten som mangrant har strejkat sedan oktober förra året. Syftet med de två arbetarledarnas besök i städerna Århus, Ålborg och Köpenhamn var att sätta fokus på stålarbetarstrejken.

De strejkande behöver allt stöd, också internationellt, för deras kamp handlar om mer än jobben och den egna lönen. Utgången av den hårda strejkkampen påverkar i högsta grad förhållandena långt utanför stålverkets portar.

I en paus mellan möten och besök på arbetsplatser i det tajta programmet berättar Hristos Katsiotis om kommunisterna i Grekland.

– Konkurrensen och de internationella motsättningar som är en följd av krisen kan också sluta i krig. Den faran är särskilt stor i länderna kring Medelhavet och i Mellanöstern. Vårt parti förbereder sig för alla faror och vi rustar oss för alla upptänkliga möjligheter.

– Kapitalet försöker öka utsugningen. Vi å vår sida försöker stoppa borgerlighetens angrepp. Som kommunister arbetar vi i ett flertal fronter för denna sak, förklarar Hristos Katsiotis.

Han räknar upp en handfull av dessa organisationer: Den militanta fackliga fronten PAME, en organisation för småbönder, en sammanslutning av småföretagare och en för studenter.

Men först som sist handlar det om PAME, där Hristos Katsiotis själv sitter i ledningen.

När han snabbt ska teckna en bild av de organisationer som kommunistpartiet bygger och arbetar inom måste också nämnas bostadskommittéer.

– De tar tag i lokala problem och det har gett positiv respons bland folket. Det är många som går med i dessa kommittéer.

Just nu pågår vad som närmast kan beskrivas som en försvarskamp från strömbrytare till strömbrytare. I krisen försöker myndigheterna att stänga strömmen till lägenheter där hushållen inte har betalat den extra krisskatt som regeringen beslutat kräva in tillsammans med elräkningen. Med den direkta baktanken att om inte krisskatten betalas, så stängs strömmen … eller så verkställs det inte.

– Medlemmar i kommittéerna stoppar tjänstemannen som ska stänga strömmen och gör vad de kan för att försöka övertyga honom om att låta strömmen flöda, berättar Hristos Katsiotis.

Han går inte in på om det utöver diskussioner också handlar om att fysiskt blockera förrättningen. Men det sätt varpå han framför berättelsen tyder på att det kan vara så.

– Bostadskommittéerna försöker också förhindra att familjer som inte har haft råd att betala hyran kastas ut på gatan. Vi försöker stoppa vräkningar. Men i de fallen agiterar vi först och främst för att folk ska organisera sig i fackföreningar, berättar den grekiska kommunisten och tillfogar att partiet stärkt sin position inom fackföreningsrörelsen.

Söndagen 6 maj hålls parlamentsval i Grekland. I förra parlamentsvalet fick KKE 7,5 procent av rösterna och allt talar för att det förestående valet blir en betydande framgång för kommunistpartiet.

– Vi räknar med att få minst 10 procent av rösterna. Vi gör en försiktig bedömning för att inte skruva upp förväntningarna för högt, säger Hristos Katsiotis.

Vilket det nog egentligen finns anledning till. För opinionsundersökningarna pekar på att Greklands Kommunistiska parti kommer att få mellan 12 och 17 procent i parlamentsvalet. Detta trots en kraftig och systematisk hetskampanj mot kommunisterna.

– Medierna terroriserar folket och försöker skrämma väljarna. De slår i folk att valet står mellan euro och kaos.

Kommunisterna är mot EU och euron. Faktiskt anser det grekiska kommunistpartiet att EU är den avgörande orsaken till de förfärliga livsvillkoren i dagens Grekland och att euron står i vägen för en lösning av problemen.

KKE angrips från flera håll. Medierna angriper kommunisterna för att de kritiserar euron, den valuta som samma medier är eniga om inte går att undvara. Kommunisternas syfte med detta sägs vara att skapa kaos i landet.

Samtidigt angriper statsmakten KKE från annat håll.

– Vi upplever att de börjar ifrågasätta legaliteten hos vårt parti, om vårt mål att störta det kapitalistiska samhället strider mot grundlagen, berättar Hristos Katsiotis.

– Men trots allt växer sympatin för partiet, också bland folk som inte röstar på oss. Det gäller även bland ungdomen.

Ungkommunisterna är organiserade i KNE, som är en del av den kommunistiska rörelsen. KNE växer liksom studentrörelsen.

– Under april har det strejkats inom livsmedelsektorn. Vi ser hur förtroendevalda inom livs kommer till PAME för att få råd och stöd för hur de ska försvara sig mot arbetsköparnas angrepp.

– PAME organiserar blockader och partiet ställer i huvudsak unga blockadvakter till förfogande. När de unga står i fronten för kampen så skolas de också för framtida strider.
Kampen mot monopolen och de stora arbetsköparna är hård och den skärps ständigt.

Ibland kallar de på polisen men i de rådande förhållandena blir det allt vanligare att de upprättar egna vaktstyrkor, berättar Hristos Katsiotis samtidigt som det i hans panna växer fram en bekymrad rynka under det tjocka gråa håret.

– Men det har vi klarat att motstå, vilket resulterat i att folkets respekt växer för kommunisterna och för den militanta fronten.

Så målar Hristos Katsiotis bilden av ett Grekland där klasskampen böljar. Där det kommunistiska partiet växer och där 60 strejker, varav sex generalstrejker, genomfördes bara under det senaste året. Ett Grekland där inflytandet stadigt växer för den militanta fackliga fronten PAME, där invånare skapar bostadskommittéer som håller kronofogden utanför dörren och där skattmasen hindras att släcka ljuset.

– Vi anser inte att det råder en revolutionär situation i Grekland. Men vi förbereder oss för att läget snabbt kan utvecklas åt det hållet.

För att åskådliggöra sin tanke knäpper Hristos Katsiotis med fingrarna och tillägger:

– Så här snabbt kan det gå. Det kan ske i morgon eller så dröjer det 50 år. Tidpunkten kan vi inte förutsäga. Men vi är beredda på att greppa varje situation och möjlighet.

Under mötena i Danmark med både fackligt förtroendevalda och vanliga intresserade danskar möts de två grekiska arbetarna hela tiden av påståenden om att grekerna har sig själva att skylla för alla problem. Att de har levt över sina tillgångar.

Danska regeringsmedlemmar proklamerar gärna att ”nu är festen över” för grekerna. Åt sådana påståenden fnyser såväl Hristos Katsiotis som hans kamrat Giorgios Sifonios, strejkledaren från stålverket. De berättar att i åratal till dess att krisen slog till hade Grekland en ekonomisk tillväxttakt på mellan åtta och tio procent årligen medan genomsnittet i Europa låg på fyra procent.

Grekiska arbetare har jobbat hårt. Samtidigt är det nästan bara arbetare som alls betalar någon skatt i Grekland.

– Förr betalade aktiebolagen 45 procent skatt på vinsten. Nu betalar de bara 15 procent och planen är att de i framtiden bara ska betala 10 procent i vinstskatt

Med mängder av fakta tillbakavisar Hristos Katsiotis lögnen att krisen beror på att grekerna i gemen har levt över tillgångarna. Den skuldbörda som landet kämpar med, och som befolkningen nu måste bära, har inte vanliga arbetare, studenter och pensionärer något ansvar för. Att kassakistorna är tomma beror bland annat på att storföretagen har flyttat sina tillgångar till konton i utlandet.

– Grekiska spekulanter har satsat stort på fastighetsmarknaden i London, säger han ilsket.

Lägg därtill att kapitalet med regeringens välvilliga hjälp har stulit bortåt 70 procent av det innestående kapitalet i pensionsfonderna.

– Tänk vad det kommer att innebära för framtidens pensionärer. De håller på att skapa ett helvete för Greklands arbetare om 5-10 år.

Men det finns mer att anföra som moteld mot påståendet att grekerna levt över sina tillgångar. Hittills har grundlönen i Grekland legat på cirka 750 euro i månaden. Det motsvarar 7500 svenska kronor och prisnivån Grekland är inte mycket lägre än i Danmark eller Sverige.

Numera har grundlönen sänkts till 580 euro, 5.800 svenska kronor, i månaden för anställda över 25 års ålder. För yngre är den ändå lägre.

När grekerna hängs ut som lata är baktanken ganska klar. Europas arbetare skall splittras. Syftet är att undergräva den internationella solidariteten med de kämpande grekiska arbetarna i en tid när arbetarenhet är viktigare än någonsin. De grekiska kommunisterna varnar för att om kapitalet får sin vilja igenom i Grekland så är det bara en fråga om tid innan liknande brutala angrepps sätts in mot andra länders arbetare.

– Vår regering, ja alla regeringar i EU har ju gett kapitalet fritt spelrum, påpekar Hristos Katsiotis. Samtidigt som greker i tusental kastas ut från sina arbetsplatser så investerar grekiska företagare i andra länder där lönen är ännu lägre än i Grekland. I östeuropeiska länder har grekiska kapitalister investerat i 4500 företag med en månadslön under 200 euro.

– Sådan är kapitalismen. Vi har 1,5 miljoner arbetslösa. Men bara 180000 av dessa har rätt till arbetslöshetsunderstödet på 350 euro i månaden. Pengar som staten betalar under ett år till dem som uppfyller olika villkor. I Grekland finns inga a-kassor.

Hristos Katsiotis blir tyst en stund och tycks sedan konstatera att han lyckats tillbakavisa påståendet att grekerna levt över tillgångarna. Men det är nog en helt annan sak att vinna en debatt i Danmark än att vinna kampen i Grekland.

– Den politiska medvetenheten växer, säger han efter en stund. När kampen fortskrider och medvetenheten ökar så är det avhängigt om partiet lyckas tydliggöra en vision – ett alternativ som folk är villiga att ta kamp för, menar den grekiska kommunisten.

Han skisserar det vägval som förestår. Antingen att fortsätta som nu och följa de etablerade partiernas linje att uppfylla avtalen och betala skulderna. Eller att blankt avvisa räkningen utskriven av den krisande kapitalismen.

– Vår slutsats är att det inte finns någon lösning inom systemets ramar som tillfredsställer arbetarklassen. Vårt alternativ är därför ett annat samhällssystem. Att en ny klass greppar makten.

I tre korta satser sammanfattar Hristos Katsiotis vad han menar: Nationalisera storföretagen. Avskaffa den okontrollerade marknadsekonomin och inför istället en planerad ekonomi. Arbetarkontroll.

De grekiska kommunisterna agiterar för socialism som ett reellt alternativ i dagsläget.

– Vi bygger allianser nerifrån, med alla som delar vår kritik av monopolen. Vi är trötta på den sociala dialogen som i realiteten bara betytt att arbetsköparna bit för bit har lyckats riva ner de landvinningar som vi tillkämpat oss under åratal av klasskamp.

– På 1950-talet vann vi rätten till pension. På 1960-talet tillkämpade vi oss sjukförsäkring. Nu upplöses detta och socialdemokraterna deltar i nedmonteringen.
Men Hristos Katsiotis och KKE företräder ett helt annat vägval:

– Med vår kamplinje vinner vi arbetarnas förtroende. Vi har ett stöd i befolkningen som är mycket, mycket större än vad som framkommer på valdagen.