Fredsaktivisten Cynthia McCinney kritiserar USA:s krig

Vi sitter hopträngda i baksätet på en bil på väg mot Stockholmsförorten Rinkeby. Den amerikanska fredsaktivisten och före detta kongressledamoten Cynthia McKinney ska tala på Folkets hus. Mötet arrangeras av Afrosvenskarna i Stockholm, Folket i Bild/Kulturfront med flera vänsterorganisationer. Ämnet är kriget i Libyen. Hon skräder inte orden.

– Jag var i Libyen mitt under bombningarna förra året, säger hon. Vi räknade till 89 bomber över Tripoli bara under en dag. Drönare flög över våra huvuden. Jag lärde mig skilja på ljudet från olika missiler och bomber.

Cyntia McKinney litade inte på den officiella amerikanska versionen av kriget i Libyen. På eget initiativ samlade hon ihop ett tjugotal oberoende och kritiska journalister för att med egna ögon kunna dokumentera vad som skedde i landet under flyganfallen.

– Det var en kollektiv bestraffning av det libyska folket, fortsätter Cynthia McKinney. Människorna skadades men kunde inte få mediciner och sjukvård på grund av embargot. Det saknades bensin till bilarna. Det vardagliga livet sattes under attack.

Projektet finansierades med lånade pengar. När Cynthia McKinney kom tillbaka till USA turnerade hon landet runt för att berätta om krigets fasor. Hon har svårt att förstå de som hävdar att kriget handlade om demokrati eller att det fördes fördes i libyernas eget intresse.

– Är det demokrati i Libyen nu? frågar hon retoriskt när vi stannar till vid ett stoppljus. Vi har inte demokrati i USA. Hur ska vi då kunna exportera den till Libyen? Vem skulle vilja ha klusterbomber, utarmat uran och bunkerbusters över sitt eget land? Vad är det för slags människor?

Tvärtom kan hon rapportera om tortyr, etnisk rensning och diskriminering av Libyens svarta minoritet. Denna befolkningsgrupp var måltavla för de allierade flygangreppen. Hon besökte ett av de hus där Muammar Gaddafi just utsatts för ett direkt mordförsök från luften.

– Att mörda andra länders ledare är ett krigsbrott, understryker Cynthia McKinney. Hur ser svenskarna på att Sverige nu bombar och störtar främmande länders regimer? Ni var inte sådana förut. Hur påverkas den svenska identiteten av att ni nu gått med mördargänget?

De på vänsterkanten som okritiskt låtit sig dras med i krigshysterin har alla anledning att lyssna på hennes ord och skamset titta ner i marken. Cynthia McKinney står med fötterna på jorden och har inget problem med kompassriktningen.

– Jag kommer från Georgia i Södern, berättar hon. Jag är ett barn av den amerikanska medborgarrättsrörelsen som har sett hur våra ledare har blivit mördade. Därför ifrågasätter jag alltid. Verkligheten är annorlunda än vad folk tror om USA.

Vi stannar och kliver ur bilen på parkeringsplatsen i Rinkeby centrum. En förort vars segregationsproblem påminner om de amerikanska storstädernas. När Cynthia McKinney förstår var hon har hamnat lyser hon upp av värme. Det märks att hon känner sig hemma.

– Martin Luther King och Malcolm X betyder något för mig, försäkrar hon. De vågade stå upp för våra rättigheter trots att de levde under dödshot. Medborgarrättsrörelsen bars upp av vanliga människor. Jag har lärt mig mycket av deras mod.

Cyntiha McKinney kan berätta om den amerikanska raspolitiken på 60-talet. Hennes far var en av första svarta polisofficerarna i Atlanta. Trots det kunde han inte arrestera vita människor som begick brott. Han fick inte ens bära sin uniform inne på poliskontoret.

– Jag är ett av de bortrövade barnen från Afrika, konstaterar hon eftertänksamt. Jag vet inte från vilken del. När andra skolbarn i USA får söka sina förfäder i skolan kan vi svarta inte göra det. Rörelsen för befrielse och likaberättigande är viktig än idag.

Men bakom ödmjukheten lyser också en stolthet. Cynthia McKinney beskriver förvisso sig själv som lite av en boknörd. Men så fick hon också möjlighet att plugga på universitet. Där tog hon examen på ämnet internationella relationer.

– Jag har studerat amerikansk utrikespolitik i Afrika, deklarerar hon när hon klivit upp i talarstolen i Rinkeby Folkets hus. Politiken handlar om att ockupera geografiska områden och naturtillgångar. Av strategiska skäl, eller ren girighet. Men aldrig i de afrikanska folkens intressen.

”Kunskap är makt” står det på mötesbanderollen bakom scenen. Cynthia McKinney har tidigare suttit tolv år i den amerikanska kongressens representanthus. Där ingick hon i Kommittén för internationella relationer. Hon borde veta vad hon talar om.

– Kunskap är ansvar, tillfogar Cynthia McKinney på intränad stapplande svenska. Jag vill att moral och mänskliga rättigheter ska få en plats i amerikansk utrikespolitik. Men USA åker världen runt och använder våld och tvång till att underkasta andra länder sin vilja.

Hon uppmärksammar publiken på USA:s politik att skapa rebellgrupper att använda i eget syfte. Dessa används till att störta oönskade regimer oavsett om de är demokratiskt valda eller ej. Men politiken marknadsförs som något annat i massmedia.

– Det råder ett förvirringens dilemma, menar Cynthia McKinney. Så gav till exempel den förre utrikesministern Henry Kissinger båda sidorna vapen i inbördes- krigets Angola. CIA bedriver handel med diamanter och droger. Afrikanerna ses som pjäser på ett schackbräde.

Cynthia McKinneys engagemang är inte begränsat till Afrika. Hon sitter i Russeltribunalen för Palestina och har två gånger deltagit i den amerikanska motsvarigheten till Ship to Gaza. Båtarna bordades och Cynthia McKinney hamnade sju dagar i israeliskt fängelse.

– Till slut kom jag in i Gaza via Egypten, berättar hon. Och såg den israeliska förstörelsen av området. Krig är alltid ett brott. Liksom när den amerikanska krigsmaskinen är inblandad. Hela samhällen utplånas. Jag kallar det för samhällsmord. Det var samma sak som senare skulle hända i Libyen.

Första gången Cynthia McKinney besökte Libyen var redan 2009. Strax innan förra årets bombkrig var hon där igen. I båda fallen handlade om att delta i internationella konferenser. Om direkt demokrati och om den afrikanska diasporans möjligheter att återvända till Afrika.

– Vi talade om begåvningsflykten från Afrika, refererar hon. Budskapet var att om du inte kan leva ett värdigt liv i USA eller Europa ska du komma hem till Afrika. Det var fantastiskt att höra. Vi har alla en uppgift att fylla i våra liv.

Det kan vara påkallat. Under intervjun redogör Cynthia McKinney för hur de amerikanska vänsterkrafterna tappat inflytande flera decennier i rad. Detta har inte förändrats med Barack Obamas tillträde på presidentposten.

– När folk röstade på Obama trodde många att det skulle bli något i stil med Martin Luther King, säger Cynthia McKinney. Men det är inte det som de har fått. Själv vet jag alltför väl hur systemet fungerar. Situationen för de svarta har drastiskt försämrats under hans period.

Och krigen fortsätter. Trots allt tal om motsatsen. Bland de nu aktuella presidentkandidaterna är det bara nyliberalen Ron Paul som är av en annan mening.

Efter många år inom det Demokratiska partiet har Cynthia McKinney gett upp och räknar sig numera till det lilla Gröna partiet.

– Krigspolitiken ifrågasätts aldrig i de amerikanska valkampanjerna, poängterar hon. Men gapet mellan USA:s kongress och det amerikanska folkets fredsvärderingar ökar. Det finns många som inser det orimliga i landets stormaktsambitioner.

Som opinionsbildare och skarpsinnig kritiker av USA:s utrikespolitik fortsätter Cynthia McKinney sin outtröttliga kamp.
Hennes ord ekar ännu mellan husen i Rinkeby.