En paramilitär maffiastat

Högerpresidenten Álvaro Uribe lär segra i Colombias val på söndag. Men hans politik har marginellt stöd. Vad som pågår i Colombia är ett klass-krig där Uribe, uppbackad av Vita huset, företräder ett liten elit, menar Dick Emanuelsson.

Det är en skrämmande bild av Colombia och Álvaro Uribes fyra år vid makten som latinamerikareportern Dick Emanuelsson målar upp. Klassklyftorna slår alla rekord, nästan var tionde invånare är flykting i sitt eget land, högern använder våld och valfusk för att behålla makten och militariseringen ökar – allt med stöd av USA.

– Av Colombias 42 miljoner invånare är 60 procent fattiga och lever på mindre än två dollar per dag. Elva miljoner lever i misär, säger Dick Emanuelsson. Han pekar på omfördelningen av jorden, som ett tydligt exempel på hur den nyliberala politiken slår mot folket. De mäktigaste storgodsägarna har de senaste åren kraftigt ut-ökat sina egendomar samtidigt som fattigbönder med våld tvingats bort från sina små markplättar.

– 0,4 procent av jordägarna äger nu 61 procent av all jord, säger Dick Emanuelsson. Bland dessa 0,4 procent finns president Uribe, som blivit otroligt rik på sin egen politik.

Oppositionella mördas
Journalisten Dick Emanuelsson, välkänd för Proletärens läsare, är i Sverige för att genomföra en mötesturné om situationen i Colombia. Han har i sex års tid haft huvudstaden Bogotá som bas för sin bevakning av regionen. Men de styrande i Colombia uppskattar inte oppositionella röster, och särskilt inte sådana som flera gånger besökt Farc-kontrollerade område. Efter upprepade hot lämnade han landet i december förra året och bosatte sig i Honduras.

– Under Uribes fyra år har 150 av kommunistpartiets medlemmar dödats. Varje år försvinner och mördas hundratals oppositionella, fackligt aktiva och människorättsaktivister, berättar Dick Emanuelsson.

Det är i en denna våldsmiljö som presidentvalet 28 maj genomförs. Det är få som tror att Uribe inte kommer att vinna. Han är storgodsägarnas, finanssektorns och storindustrins man, och han är Bushadministrationens mest trogna allierade i Latinamerika.

Valfusk avslöjat
Under valkampanjen har ihåligheten i den colombianska demokratin tydliggjorts. Nyligen avslöjades att det skedde ett omfattande valfusk när Uribe valdes till president 2002. Dick Emanuelsson berättar att Uribes kampanjledare anklagas för att skaffat fram 300000 röster, bland annat genom att låta döda rösta. Högerns paramilitära dödsskvadroner bidrog också till hans seger. De kom tungt beväpnade till byarna och tvingade människorna att lägga sin röst på Uribe.

I kongressvalet 12 mars i år spelade paramilitärerna en betydande roll, särskilt i de norra delarna av landet. Garry Leech rapporterar i Colombia Journal om hur paramilitärerna använde hot och våld för se till att endast ”rätt” kandidater ställde upp. I många valdistrikt saknades motkandidater.

Frågan om de paramilitära dödsskvadronerna har spelat en särskild roll för presidenten. Han har gjort ett stort nummer av den pågående avväpningen och upplösningen av de paramilitärerna grupperna, vilket sker enligt lagen ”för rättvisa och fred”. Sverige beslutade i april att fortsätta stödja denna process och bidra med elva miljoner kronor. Men FN-organ och människorättsorganisationer är starkt kritiska och menar att det handlar om straffrihet för massmördare. Och fred är det inte tal om, då våldet mot civila pågår på samma sätt som tidigare.

– Uribe betalar tillbaka för de 300.000 rösterna. De ansvariga för massmorden får några års straff som de kan tillbringa på sina haciendor, säger Dick Emanuelsson och berättar om hur paramilitärer inlemmas i polisen och de växande privata vaktbolagen.

Den tidigare presidenten Cesar García, som knappast kan anklagas för att vara vänster, är oroad över att processen legaliserar paramilitärerna. Han talar om att Colombia håller på att förvandlas till en paramilitär maffiastat. Dessa grupper kontrollerar redan stora delar av landsbygden liksom narkotikahandeln.

Militärt misslyckande
Vad finns det för motkrafter?

Uribe lovade 2002 att krossa Farc-gerillan på åtta månader. Trots att antalet soldater och poliser ökat från 222000 till 376000, och trots ett omfattande ekonomiskt och militärt stöd från USA via Plan Colombia och Plan Patriota, står vänstergerillan fortsatt stark i kampen för ett demokratiskt och rättvist Colombia.

– Uribe har dragit in fattiga bönder i armén. Men de är omotiverade, kriget mot Farc är inte deras krig. De gör det bara för att få pengar till sina familjer, säger Dick Emanuelsson.

– Medierna publicerar glädjerapporter om döda gerillasoldater. Men i verkligheten är Uribes Plan Patriota är ett militärt fiasko. Soldaterna drabbas av psykoser liknande det som hände i Vietnam. Det som pågår i Colombia är ett klasskrig där en förkrossande majoritet av befolkningen står mot en liten rik elit, uppbackad av Vita huset.

Farc hindrar USA
Imperialismens blickar riktas mot Colombias rika naturtillgångar, där oljan är den viktigaste. Men USA ser också Colombia som brohuvud i kampen mot den allt starkare vänstervågen i Latinamerika. Farc-gerillans existens utgör därför inte bara ett hinder för överklassen i Colombia, utan också för USA:s strävan att återta kontrollen över Colombias väns-tervridna grannländer.

– Farcs existens gör att den colombianska armén inte kan delta i en väpnad konflikt mot Venezuela, säger Dick Emanuelsson. Numera erkänner USA att gerillan, inte narkotikahandeln, är dess främsta måltavla i Colombia.

Parallellt med den väpnade frihetskampen finns en civil rörelse, som trots förtrycket vägrar att acceptera den förda politiken. Fattigbönder, indianer, arbetare och studenter genomför ständigt protester, strejker och vägblockader. Också i det kommande valet möter Uribe motstånd från den breda vänstern.

– Carlos Gaviria från Polo Democrático har blivit ett verkligt alternativ. Han är älskad av indianerna och bönderna, säger Dick Emanuelsson.

En opinionsundersökning nyligen gav Gaviria 25 procent mot 54 procent för presidenten. Oavsett sanningshalten i denna tvivlar inte Dick Emanuelsson på att Uribe kommer att vinna.

– Mäktiga intressen står bakom Uribe. De har bestämt sig för att han är deras man och accepterar inte en valförlust. Men valdeltagandet lär bli lågt. I kongressvalet i mars röstade 35 procent. Majoriteten av colombianerna deltar inte eftersom de vet att det ändå blir eliten som vinner, avslutar Dick Emanuelsson.

PATRIK PAULOV
Proletären 21, 2006