Hoppa till huvudinnehåll
Av

En röst för revolutionen

Villa Clara är Che Guevaras stad. Det var här som Batistas trupper fick en avgörande knäck när Ches numerärt underlägsna trupper med mod och list besegrade stadens garnison. Tre år senare såg tidningen Vanguardia dagens ljus som organ för revolutionen i regionen Santa Clara. De svenska kommunisterna har besökt redaktionen.



Idag bär tidningens huvud den uppfordrande och stolta devisen ”Un organo de la revolution”. Inte ett partiorgan, inte organ för fackföreningen eller andra massorganisationer utan kort och gott revolutionens röst.

– Vanguardia är den enda tidningen i landet som inte deklarerar sig som ett partiorgan, säger chefredaktör Arturo Chang, inte utan stolthet.

Det har historiska skäl. Vanguardia, som betyder förtrupp, startade 1962, tre år innan Kubas Kommunistiska Parti såg dagens ljus. Arturo Chang berättar att grundarna valde underrubriken ”Revolutionen förkroppsligad” för att tydligt visa målsättningen med tidningen.

Men 1970, när Kuba kraftsamlade för att uppfylla målen i den nationella kampanjen för produktion av sockerrör, ersattes den revolutionära devisen med sockerkampanjens slagord. Ett ganska naturligt val för den revolutionära förtruppen i den bördiga jordbruksregionen Santa Clara.

*
Men åren gick och när mängden socker som uppsattes som produktionsmål för sockerkampanjen inte uppfylldes blev slagordet under Vanguardias huvud alltmer tömt på innehåll. Det togs helt enkelt bort.
Situationen förändrades radikalt när Kuba 1990 gick in i en ny era, specialperioden. Då realsocialismen i Östeuropa och Sovjet föll samman sattes den Kubanska ekonomin och folket på dess kanske största utmaning sedan revolutionens seger. Gamla handelspartners försvann utan att i stunden kunna ersättas av andra.

– Den första sektorn som tydligt påverkades var tidningsbranschen, berättar Arturo Cheng. Vi tvingades välja import av mat och medicin före papper.

Vanguardia som varit en stolt och hyggligt tjock dagstidning blev nästan över en natt veckotidning. Så är fallet än idag och med sina åtta sidor i veckan är Vanguardia betydligt tunnare än Proletären.

*
Men för luttrad redaktör på den svenska kommunistiska tidningen är upplagesiffrorna för vår Kubanska kollega avundsvärda. Hela 45000 exemplar i veckan i ett spridningsområde med 80000 invånare. Nog finns det ett sug efter papperstidningen Vanguardia.

– När vi i redaktionen år 1990 tvingades förändra tidningen så kom vi att tänka på den gamla devisen som fallit bort, berättar redaktören Arturo Cheng.

– För att markera vårt fortsatta målmedvetna ställningstagande för revolutionens utveckling även under specialperiodens svåra förhållanden beslöt vi att återta devisen. Fast med det mer rakare ”Organ för revolutionen”.

• Betyder det att ni inte är en partitidning, att banden till partiet är lösligare?
– Nej, förklarar redaktionssekreterare Yusnel Fleites. Kommunistpartiet är det förenade partiet för de revolutionära krafterna i vårt land, är revolutionens parti. Alltså är revolutionens organ också partiets organ.

– Men vi är självständiga i den meningen att det inte finns någon styrning från partiet. Som journalister är det vår plikt att protestera om partiorgan eller personer med poster i parti eller statsorgan försöker styra oss.

– Då fördömer vi och brännmärker deras handlande i partiet säger chefredaktören Arturo Cheng, som är den ende partimedlemmen bland tidningens anställda.

• Men övergången från daglig tidning till den tunna veckotidning Vanguardia är idag måste ha kraftigt försvårat kommunikationen med medborgarna?

– Faktiskt inte. Därför att bristen på tidningspapper möjliggjorde en kraftig satsning på andra massmedia, säger Arturo Cheng.

Tidningsmännen på Vanguardia berättar hur den regionala radion utvecklats från en till sex stationer. Numera finns också regionala tv-studior i alla kommuner i region Santa Clara. Etermedia har alltså fått kraftigt utökade sändningstider.

– För att inte tala om internet.  Vi använder internet såväl för kommunikation lokalt och nationellt i Kuba som för att nå utanför landets gränser. Mycket information om Kuba läggs ut på engelska.

*
Den svenska delegationen informerar givetvis om Proletären och de villkor som gäller för en kommunistisk tidning i nyliberalismens och krisens Sverige. Vi konstaterar att behovet av papperstidningar är likartat i Sverige och i Kuba och överlämnar de senaste numren av Proletärens papperstidning.

När vi visar Proletärens hemsida på internet väcker våra nyfunna Kubanska vänner tanken på att vi kanske kan länka till varandras hemsidor? Väl medvetna om att språkförbistringen är problematisk, lovar vi att ta med oss idén hem.

Så ger den svenska partidelegationens korta studiebesök på Vanguardia nya tankar och kanske möjligheter för revolutionens budskap.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 9, 2009


Kommunisterna på partibesök i Kuba
•På inbjudan från Kubas Kommunistiska Parti har en tvåmannadelegation från Kommunistiska Partiet under en vecka besökt landet.

Partistyrelseledamöterna Ulf Nilsson och Lars Rothelius återvände förra veckan nöjda efter en mycket lyckad resa. Med början i denna tidning kommer intrycken från resan att bibringas Proletärens läsare i flera artiklar.

Delegationen gavs tillfälle att studera det aktuella läget i landet. Särskilt åskådliggjorde flera besök på sjukhus, på vårdcentral och ett medicinskt forskningscentrum de stora framgångar som Kuba gjort på detta område. Samtidigt fick delegationen åtskilliga konkreta exempel på de svåra följderna för sjukvården av Förenta staternas kriminella blockad. Också Sveriges nesliga uppslutning kring blockaden tydliggjordes.

En höjdpunkt var besöket på Asticara Karibiska skeppsvarv i Havanna där svenskarna fick tillfälle att tala med såväl arbetare i maskinverkstaden som fackföreningsledning och particellens företrädare. En annan var samtalen med ledningen för tidningen Vanguardia i Santa Clara.

Nämnas bör också öppenhjärtliga samtal med företrädare för Centralkommitténs avdelning för internationella relationer. Framgångar i all ära, men Kubas Kommunistiska Parti klargjorde att på sitt 51:a år står den socialistiska revolutionen också inför många svåra problem.

Mer om glädjeämnen och bekymmer i Kuba i kommande nummer av Proletären. I en första artikel presenterar vi intrycken från det kamratliga besöket hos Vanguardias redaktion.