Hoppa till huvudinnehåll
Av

Honduras: ”Zelaya ska återinsättas"

Kuppregeringen sitter fortfarande kvar i Honduras, trots fortsatta protester och trots tydliga krav från den folkvalde presidenten Zelaya.



På fredagen träffades Manuel Zelaya, Honduras folkvalde laglige president, och kupp-presidenten Micheletti i San José de Costa Rica, inbjudna av Costa Ricas president Oscar Arías som agerade medlare.

Både Zelaya och Honduras kansler, Patricia Rodas, sade mycket tydligt att Zelaya måste återinstalleras och konstitutionen återupprättas. Då Micheletti fick detta klart för sig tog han planet hem igen, dock lämnade han en delegation kvar för att fortsätta dialogen.

Inget ”normaltillstånd”
Gatorna i San José ekade av talkörer som påminde Micheletti om att han är ganska ensam i världen. Om han trodde att han skulle slippa demonstrationer för att han åkte från Honduras i några timmar blev han besviken.

Den provisoriska regeringen i Honduras drog in undantagstillståndet som rått sedan kuppen den 28 juni. Tidigare under veckan har snaran dragits åt om den honduranska ekonomin och att ta bort undantagstillståndet, samtidigt som man skärper repressionen genom att arrestera Telesurs journalister, verkar vara ett dåligt försök att lura världen att det åter skulle råda normaltillstånd i Honduras.

Militär på gatorna
Ledaren för Nationella fronten mot statskuppen, Juan  Barahona, säger också att undantagstillståndet i praktiken är kvar. Utegångsförbud råder mellan 22.00-04.00 och polis och militär är fortfarande posterade på gatorna.

Det honduranska folket har kunnat visa upp sin generalstrejk och sina demonstrationer mot kuppmakarna varje dag sedan den 28 juni. Gränserna mot grannländerna är stängda och all handel med det centralamerikanska landet har avstannat.
Världsbanken och Internationella valutafonden ger inga lån.

Zelaya sade i en intervju på söndagen ”att Honduras största problem är fattigdomen. Det här utspelar sig i ett av Latinamerikas fattigaste länder och när detta är över kommer vi att vara ännu fattigare.” Vi hoppas med honom att det snart är över.

PER MAGNUSSON
Proletären nr 29, 2009