Honduras: Minoritet röstade – framgång för Motståndet

Den civila-militära diktaturens toppfigurer och hela det pärlband som utgör Honduras fascistiska Frimurarloge satsade allt på valet. Detta skulle institutionalisera diktaturen och isolera Motståndsfrontens mål att återupprätta demokratin och skriva en ny författning.

I denna ska folket inkluderas i stället för att exkluderas, en politisk mardröm för oligarkin och Obamaadministrationen som till slut offentligt visade sitt rätta ansikte. Eller som Fidel sa redan de första dagarna efter kuppen: ”Inte någon militär eller statskupp har genomförts i Latinamerika utan Vita husets vetskap”.

För att genomföra valet hade kuppregimen anlitat samma mexikanska företag som genomförde det skamlösa valfusket mot Lopez Obregon, den mexikanska vänsterns presidentkandidat år 2006, som berövades på valsegern. Kuppregimens Högsta Valtribunal (TSE) sa att via det datoriserade kommunikationssystemet skulle valresultatet i princip stå klart två timmar efter att vallokalerna hade stängt klockan 16.00 på söndagseftermiddagen.

Tigo, det svenska transnationella företaget som stödde militärkuppen 28 juni, delade ut mobiltelefoner med gratis saldo till arméns och polisens högsta befäl under och efter kuppdagarna. Företaget sa samtidigt upp all reklam i de två enda medierna som fördömde statskuppen, tv-kanalen Cholusat Sur och Radio Globo. På valdagen användes Tigo av Högsta Valtribunalen som “förbindelselänk” mellan vallokalerna och TSE:s datacentral där alla rapporter registrerades. Men det kom inga rapporter.

Spökstad
Först klockan 22.30 gick TSE ut och uppgav att det hade uppstått tekniska problem med en ”länk” i det ”valmaskineri som till och med är överlägset det som USA förfogar över”, som TSE:s av kuppregimen politiskt tillsatta ledamöter hade förklarat en månad innan valet.

TSE:s ordförande Saul Escobar hade den pinsamma uppgiften att i direktsändning, vilken alla medier tvingades delta i, förklara för honduranerna att valet hade gått lugnt till.

Detta var en grov lögn, för under hela eftermiddagen ägde det rum stora demonstrationer i San Pedro Sula, den andra stora industristaden i landet. Demonstrationerna slogs ner brutalt av armén och Cobraskommandona.

Honduras var totalt ockuperat av militär och polis. Vid alla vallokaler var tungt beväpnade militärer utplacerade.På den honduranska ön Zacate Grande tvingades 800 familjer till vallokalerna av armésoldater som kom på ”husbesök”. Sådant var legio i söndags i de mer avlägsna byarna på landsbygden och på de honduranska öarna, för att ge ”legitimitet” till valet och i dess förlängning, den militära statskuppen den 28 juni.

Enligt valtribunalen TSE hade 61 procent av de 4,6 miljoner röstberättigade honduranerna gått till vallokalerna för att ”ge sin röst för demokratin”. Men vad vi såg i huvudstaden Tegucigalpa, som enligt Motståndsfronten var den stad och län med högst valdeltagande, cirka 40 procent, var totalt tomma gator. Det var en spökstad. Min fotograf och jag besökte flera stadsdelar med tomma vallokaler eller få röstande.

Tvingade folk rösta
Klockan 15.15 gick TSE ut i en nationell sändning över alla medier och beordrade alla vallokaler att hålla öppet ytterligare en timme ”på grund av den massiva uppslutningen”. TSE sa samtidigt att ”bläcket”, som den röstande får på fingertoppen som bevis för att han har röstat, hade ”tagit slut”, en information som fick de flesta att gapskratta.

Det verkliga motivet var att militären behövde mer tid för att tvinga folk till vallokalerna. Det hade inte räckt med att ge alla offentliganställda semester på både fredagen och måndagen samt drygt 50 dollar för att de skulle gå och rösta, men också hot om att avskedas om de återvände till arbetsplatsen på måndag utan bläck på lillfingret. Varken hot eller pengar räckte för att förmå honduranerna till att gå och rösta.

Klockan 22.30 på söndagkvällen stod TSE:s ordförande Saul Escobar och informerade pressen och de inbjudna högerextremisterna, som TSE kallade för ”Internationella valobservatörer”, att 61 procent av honduranerna hade röstat, en ökning med sex procent jämfört med 2005. Escobar berättade att kuppregimen hade kontrakterat det internationellt erkända val- och opinionsföretaget ”Hagamos Democracia” (Låt oss göra demokrati, HD) för att övertyga det internationella samfundet om hederligheten i valet.

Men Escobar kanske ångrade sig, för i sin presentation av företaget, som regimen har betalat flera miljoner dollar till, berättade Escobar att HD opererar i 90 länder varav 30 i Latinamerika. Och när Escobar öppnade det förseglade kuvertet med valföretagets rapport, minskade det påklistrade leendet när han kom till valdeltagandet.

I alla delar sammanföll siffrorna och procenttalen om hur, vilka och hur mycket de olika partierna och kandidaterna hade fått i valet. Men, sa Escobar, bara på en punkt går TSE:s och HD:s siffror isär, valdeltagandet.
 
Enligt HD, som gör röstundersökningar vid de flesta av vallokalerna, hade valdeltagandet den 29 november minskat med över sju procent jämfört med valet 2005 då Manuel Zelaya valdes till president. Då deltog 55 procent av honduranerna, men nu deltog bara 47 procent. Och Escobar måste ha bitit sig i läppen, för i presentationen av HD hade han samtidigt uppgivit att HD:s valrapporter bara har en felmarginal på en (1) procent. Mellan TSE:s och HD:s siffror finns nu en skillnad på 14 procent.

Detta är orsaken till att det dröjde fem och en halv timme innan TSE kom med ett preliminärt resultat och samtidigt uppgav att siffrorna inte var ”verifierade”, eftersom kommunikationerna med vallokalerna inte hade fungerat. Där spelar statskuppens försvarare, Kinnevikskoncernens TIGO, en stor roll.

Enormt valfusk
– Dröjsmålet och förevändningen om ”tekniska problem” döljer det enorma valfusk som diktaturen har försökt genomföra. Vi är inte intresserade av vem som har vunnit av kandidaterna, vad valet i grunden handlade om är ett erkännande av diktaturen och den militära statskuppen, säger Juan Barahona, Motstånds-frontens språkrör i en kommentar.

Enligt CODEH, denprestigefyllda Kommittén till Försvar av de Mänskliga Rättigheterna i Honduras, som gjorde dokumentation av sympatierna vid vallokalerna och som har en felmarginal på 4,5 procent, röstade bara 22 procent av honduranerna den 29 november.

TSE:s stora huvudvärk är hur de ska övertyga omvärlden om hederligheten i ett val som inte övervakades ens av OAS, som Che Guevara anklagade för att vara ”USA:s ministerium för koloniala frågor”. Denna vecka ska OAS samlas och USA har sagt att de ska erkänna valet i sällskap med statsterroristiska regimen i Colombia, högerns Panama och USA:s socialdemokratiska nickedockor i Peru och Costa Rica.

De enda stater som skickade egna representanter var Israel och Taiwan, vilket säger en del om den politiska karaktären på kuppregimen i Tegucigalpa.

OAS går nu mot en oviss framtid och många anser att organisationen har spelat ut sin roll för flera år sedan eftersom den bara har tjänat USA-imperialismens intressen.

Delseger mot diktaturen
Enligt valresultatet sopade högerns Partido Nacional mattan med det liberala partiet, vars medlemsbas under fem månader över hela Honduras har marscherat, demonstrerat och slagits mot diktaturens gorillor. Därför ses det faktum att en liten minoritet av honduranerna gick till valurnan som en seger över diktaturen, som inte lyckades övertyga honduranerna att erkänna och legitimera statskuppen.

– Kampen går vidare, det här är bara en delseger, en lysande seger av det honduranska proletariatet mot diktaturen. Nu går vi vidare i kampen mot diktaturen med annat namn, summerade Barahona och möttes av stående delegater som skanderade: ”EL PUEBLO UNIDO, JAMÁS SERÁ VENCIDO”, ett enat folk kommer aldrig att besegras.

Motståndsfronten kommer den närmaste framtiden att analysera taktik och strategi mot den regimen som har valts. Allt mer talar för att fronten kommer att ombildas till en Bred Front som inom sig samlar resterna av det liberala partiet och den revolutionära vänster som under de fem månader av kamp i Honduras har vuxit fram underifrån.

Vid sidan av diktaturen ses vänsterpartiet Unificación Democratica, UD, som valets stora förlorare. En majoritet på den extrakongress som samlades bara en vecka innan valet beslutade att ställa upp med hänvisning att de annars skulle förlora sin legala status och att det också var viktigt att det fanns en kraft i landets kongress som kunde arbeta parlamentariskt för en ny författning. Motståndsfronten förkastade med diplomatiska ordalag påståendet, medan de vanliga aktivisterna anklagade UD för öppet förräderi.

Resultatet blev också katastrofalt för det parti som har partirelationer med svenska vänsterpartiet. Hittills har rösterna inte räckt till något mandat i kongressen, där UD 2005 fick fem ledamöter.

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa
Proletären nr 49, 2009