Hoppa till huvudinnehåll
Av

Juntan i Honduras fortfarande kvar

Juntan i Honduras sitter kvar. Hittills har minst två personer dödats. Skadade? Arresterade? Försvunna? Bara utvalda nyheter och rena lögner släpps. Man har tidvis släckt ner Internet. Man har arresterat journalister, ledare för folkliga organisationer och människorättskämpar.



Man har avsatt folkvalda borgmästare och tillsatt sina egna hejdukar på dessa poster där det enligt konstitutionen skall sitta folkvalda.

Man har blivit diplomatiskt och ekonomiskt isolerade av hela världen och i lördags blev Honduras uteslutet ur OAS tills den folkvalde presidenten Manuel Zelaya återinsatts.

Även FN konstaterar att kuppen är ett brott, inte bara mot demokratin i Honduras och Latinamerika, utan ett angrepp på demokratin i hela världen.

USA med kluven tunga
I OAS vågar de fega företrädarna för kuppmakarna, USA-imperialismen, inte säga knäpp. OAS är ett internationellt organ som bygger på lika deltagande av alla länder och alla har samma rösträtt. När USA varken genom ekonomisk utpressning eller med mutor kan få en majoritet av länderna att dansa efter deras pipa så håller de tyst.

Ändå gör USA tvärtemot alla de demokratiska resolutioner och principer som man på det här viset godkänner.

USA ger ekonomisk och militär hjälp till juntageneralerna som man tidigare utbildat i tortyr, mord och destabilisering vid School of Americas i Georgia.
Detta handlingssätt beskrivs bra av ett talesätt som sägs komma från Amerikas urinvånare. Man talar med kluven tunga.

Honduras på fötter
Under den gångna veckan växte demonstrationerna mot kuppmakarna för varje dag. Generalstrejken fortsätter och befolkningen i Intibuca, Gracias, Lempira, Santa Rosa de Copán, Marcala, La Esperanza, Las Lajas, La Paz, Tocoa, Trujillo, Progreso och i flera andra kommuner fortsätter att protestera och fördöma kuppen.

Protesterna var lugna och militären sköt ingen.

President Manuel Zelaya har farit som en skottspole hela veckan för att samla maximalt stöd i kampen mot kuppmakarna. Hans återvändande som skulle ske på torsdagen blev till slut av på söndagen.

Fördröjningen ledde till att motståndet fick visa upp sin styrka. De folkliga manifestationerna blev bara större under veckan.

Med Zelaya var en tung internationell delegation bestående av ordföranden för FN:s generalförsamling Miguel d’Escoto, OAS generalsekreterare José Miguel Insulza, presidenterna från Argentina, Christina Kirschner, Paraguays Fernando Lugo, Ecuadors Rafael Corréa och flera ministrar från andra latinamerikanska länder.

Kunde aldrig landa
Stora människomassor hade också samlats för att marschera mot Tegucigalpas internationella flygplats Toncontin.
Men några timmar innan planet kom fram öppnade militärens krypskyttar eld från höghustaken och dödade två demonstranter och skadade många. Naturligtvis drog sig demonstranterna tillbaka. Presidenten kunde inte heller landa på flygplatsen som militären blockerat.

Protester i tv
Telesur! Telesur! Telesur!
Så låter talkörerna ibland på Tegucigalpas gator. Den Venezuelabaserade tv-kanalen Telesur som finansieras tillsammans med andra latinamerikanska länder är det främsta nyhetsmediet både till det honduranska folket och även vad det gäller rapporteringen därifrån.

På Telesur visas i direktsändning hur man i manifestationerna gör allt för att ickevåldsprincipen skall upprätthållas. Detta ger i nuvarande läget en politisk styrka för den demokratiska rörelsen som man inte hade haft om juntan ensam kunnat distribuera bilder på maskerade stenkastare som ändå aldrig kan besegra militären.

Zelaya är pacifist och pratar om ickevåld i varje intervju. När man inte kan besegra sin fiende med fysisk styrka kan man kanske göra det med moralisk, och det har den demokratiska rörelsen gjort för länge sen.

Morden av demonstranterna visades i direktsändning och sedan fick man se hur de andra som protesterade bär liken av de skjutna kamraterna inslagna i blodiga flaggor högt över sina huvuden. Det är en syn man inte glömmer.

PER MAGNUSSON
Proletären nr 28, 2009