Klass mot klass i Bolivia

Den USA-stödda vita eliten har sedan makttillträdet i januari 2006 ständigt saboterat för president Evo Morales vänsterregering. Att konflikten trappats upp under de senaste månaderna, med folkomröstningar om autonomi i de naturresursrika länen i öster och därefter det våldsamma försöket till statskupp, hänger ihop med arbetet med att införa en ny konstitution.

Den folkvalda konstituerande församlingen antog i december förra året ett färdigt förslag. Vad som återstår är en folkomröstning i vilken bolivianerna ska säga ja eller nej till konstitutionen. Högern vill till varje pris stoppa omröstningen, eftersom folkmajoriteten med största sannolikhet kommer att rösta ja.

Överhetens desperation
Det finns några avgörande paragrafer i konstitutionsförslaget som förklarar överhetens allt mer desperata åtgärder.

För det första innebär den en demokratisering. Efter 500 år av kolonialt förtryck kommer ursprungsfolken, som utgör en majoritet av bolivianerna, att få samma rättigheter som de europeiska ättlingarna. För den rasistiska vita överklassen är det förnedrande att likställas med ”smutsiga indianer”.

För det andra förstärks statens kontroll över naturresurserna. Detta ogillas av högern i de östra länen, där merparten av gas- och oljereserverna finns. De vägrar till exempel att acceptera regeringens beslut att inkomsterna från gasen och oljan i ”deras län” ska bekosta en allmän ålderspension, vilket främst gynnar ”fattiga indianer” i västra Bolivia.

Jordfrågan
För det tredje tar konstitutionen upp jordfrågan. En liten grupp jordägare äger nästan all mark som är värd att använda för odling och boskapsuppfödning, också den belägen i öster. Samtidigt som konstitutionsomröstningen ska invånarna säga ja eller nej till att en gräns införs för hur mycket mark en privatperson får inneha. Ett ja skulle sätta fart på jordreformen för att ge jordlösa bönder jord.

Att vänsterregeringen, efter två och ett halvt år vid makten, har ett starkt folkligt stöd bekräftades av folkomröstningen 10 augusti, som Proletären tidigare skrivit om. 67,4 procent ansåg att presidenten skulle sitta kvar. I fyra län i de västra, fattiga delarna står 80 procent av befolkningen bakom honom. I de östra och rikare länen samlar högern däremot delar av folket bakom sig, även om de fattiga och ursprungsfolken också här stöder Morales.

Sociologiprofessorn Joaquín Saravia säger till nyhetsbyrån IPS att oppositionens högerpartier, medborgarkommittéer och företagarorganisationer leds av ett mycket smalt skikt av stora jordägare och industrikapitalister. Saravia uppskattar att det handlar om bara tjugo familjer.

Regeringen Morales har gått mycket försiktigt till väga mot högern och flera gånger inbjudit till samtal för att nå en förhandlingslösning. Till och med när medborgarkommittéerna och deras paramilitära ungdomsgrupper härjat har polis och militär haft order att dra sig tillbaka istället för att försvara sig. Allt för att undvika en våldsupptrappning.

Den mjuka linjen har tydliggjort att det är oppositionen som tar till våld och som vägrar att följa landets lagar och demokratiska beslut. Det har underlättat för Morales att få stöd från sina sydamerikanska grannar och omvärlden medan guvernörerna i öster endast backas upp av USA. Problemet är att regeringen riskerar att förlora kontrollen över stora delar av landet, så att splittringen till slut blir ett faktum.

Krav underifrån
Det finns krav underifrån på att Morales ska ta i med hårdhandskarna och sätta stopp för högerns terror och bestraffa de skyldiga. Ett tecken på ett kraftfullare agerande är beslutet att utvisa USA:s ambassadör Philip Goldberg, som haft ett finger med i spelet i allt oppositionen gjort. Ett annat är utlysandet av undantagstillstånd i länet Pando samt gripandet av guvernören som ansvarig för massakern 11 september. Ett tredje är beslutsamheten att gå vidare med att driva igenom folk-omröstningen om den nya konstitutionen. Samtidigt mobiliserar fackföreningar och sociala rörelser för att tillsammans med regeringspartiet MAS försvara demokratin.

När detta skrivs har oppositionsledare precis avvisat en uppgörelse med regeringen om att normalisera läget i halvmånelänen samt låta parlamentet fastslå datum för konstitutionsomröstningen. Men även om ett avtal hade slutits skulle grunden för konflikten kvarstå. Så länge regeringen står fast vid sin folkligt förankrade politik kan den inte komma överens med den vita elitens politiska företrädare. Massornas krav på demokrati, sociala satsningar och jordreform står i direkt motsättning till de tjugo rika familjernas klassintressen.

PATRIK PAULOV, Proletären nr 39, 2008


Statskuppförsök och massaker på Moralesanhängare
• De våldsamma aktioner som högerkrafter i östra Bolivia genomförde under andra veckan i september var ingen spontan händelse. Bolivianska medier har rapporterat att oppositionsalliansen Conalde höll ett möte 4 september för att planera det gemensamma agerandet. Dessförinnan hade USA:s ambassadör Philip Goldberg mött de oppositionella guvernörerna i de fyra halvmånelänen. Under samma tid reste en av de mest framträdande högerledarna, storgodsägaren Branko Marinkovic från medborgarkommittén i Santa Cruz, till USA.

Tisdag 9 september iscensatte högern i östra Bolivia vad regeringen Morales stämplat som ett försök till statskupp. Beväpnade grupper intog och vandaliserade en rad offentliga byggnader i de stora städerna. Alltifrån skattemyndigheten och jordreformsinstitutet till flygplatser och det nyligen förstatligade telefonbolaget Entel drabbades.

Santa Cruz ungdomsunion, en fascistisk organisation som agerar som medborgarkommitténs stormtrupper, gick till attack mot regeringsvänliga medier, politiska företrädare för regeringspartiet MAS samt människorättsorganisationer. Den välbeväpnande ungdomsunionen terroriserades under flera nätter invånarna i Plan 3000, ett arbetarområde i Santa Cruz med 300000 invånare.

Onsdag 10 september sprängdes en gasledning i länet Tarija.

Den blodigaste händelsen inträffade i Pando. Länet styrs av guvernören Leopold Fernández, en av de ledande krafterna i oppositionsalliansen Conalde. Men majoriteten av Pandos invånare stöder Morales. I folkomröstningen 10 augusti fick presidenten 53 procent av rösterna.

Torsdag 11 september var ett tusental invånare från fattiga indianbyar vid gränsen till Brasilien på väg till länshuvudstaden Cobija för att delta i en demonstration för regeringen. De möttes av krypskyttar, bland dem paramilitärer anställda hos guvernören. Hittills har det bekräftats att 18 personer dödats och ett fyrtiotal skadats och torterats. Men dödssiffran lär stiga. 106 personer saknas ännu.

Regeringen stämplade det inträffade som en massaker, utlyste undantagstillstånd och grep guvernör Fernández. Redan för två år sedan framfördes anklagelser mot Fernández om att han höll på att skapa paramilitär styrka. Flera personer, bland andra Cojibas tidigare borgmästare, kommer att vittna mot guvernören.

PP