Hoppa till huvudinnehåll
Av

Kuba efter orkanerna

Efter orkanerna Gustav och Ike ställs det socialistiska Kuba för ett av de svåraste proven under 50 år av revolution. Åter- uppbyggandet av bostäder och infrastruktur är kostsam och ansträngande.



Orkanen Gustav nådde Kuba den 31 augusti. Det var det mest fruktansvärda oväder som någonsin drabbat Kuba och när förödelsens storlek blivit känd jämförde Fidel Castro den med en atombomb, undantaget den radioaktiva strålningen. I dagstidningen Granma skrev han den 2 september:  

”Jag överdriver inte. Många har sagt samma sak (…) Och uppriktigt sagt, när jag såg bilderna och filmsnuttarna på tv under söndagen påminde de mig om den ödeläggelse jag såg när jag besökte Hiroshima. (…) Orkaner drar fram med enorm energi, antagligen jämförbar med flera Hiroshimabombers.”

Men tack vare Kubas goda katastrofberedskap, där ingen lämnas åt sitt öde, kunde katastrofens konsekvenser mildras.
Orkanen svepte över hela ön. Från Santiago de Cuba till Pinar del Rio. Orkanens öga var tre mil brett, dess radie 22 mil. Vindhastigheten var den högsta uppmätta för en orkan i världshistorien – 340 km/timme. De materiella skadorna var enorma. Men inte en enda människa dog!

”Ingen lämnas”
I sin krönika de 26 augusti skrev Fidel Castro, när Gustav var på väg: ”Vilken tur att vi har revolutionen! Den ser till att ingen lämnas åt sitt öde… Vårt starka, energiska och förutseende civilförsvar skyddar hela befolkningen.”

På grannöarna, där vindarna var lägre, omkom omkring 120 människor, och i Louisiana, USA:s sydliga delstat, som nåddes av en betydligt försvagad orkan dog ändå 18 människor. I Kuba skadades 19, men ingen allvarligt.

Men en olycka kommer sällan ensam. När återuppbyggnaden efter Gustav pågick som bäst drabbades landet, inklusive de svårast skadade områdena i Pinar del Rio och Ungdomsön, av en ny orkan – Ike. Då omkom sju personer.

Totalt evakuerades över 3 miljoner av Kubas 11 miljoner invånare. FN:s katastrofsamordnare norrmannen Jan Egeland har tidigare berömt Kubas orkanberedskap. FN:s olika tjänstemän framhåller Kuba som exempel.

5 miljarder dollar
Försiktiga uppskattningar från Kubas regering pekar efter orkansäsongen på ekonomiska skador för fem miljarder dollar.

Ungdomsön drabbades allra värst. I ett brev till Fidel skrev en lokal konstnär om läget direkt efter Gustav:
”Jag kan inte med ord beskriva hur det verkligen är här. Aldrig i mitt liv har jag sett något liknande och de jag talar med säger detsamma, ingen har sett något så hemskt, men otroligt nog är ingen nedslagen fastän många har förlorat sina hem, och nästan alla har sina tillhörigheter i spillror, sängar, madrasser, tv-apparater, kylskåp osv, allt förstört. Det beräknas att av de ca 25000 bostäderna på ön har 20000 skadats och hälften av dem står utan tak eller är totalförstörda.”

En kombination av vind, regn och översvämning slog till med oanad kraft. Tusentals hustak flög iväg, vattentankar och andra byggnader förstördes, bussar välte och båtar flög iväg i luften, ledningar för telefon och elektricitet samt tusentals kilometer motorväg skadades.

I det redan trångbodda Kuba drabbades bostadssektorn hårdast. 444000 hus skadades i de bägge orkanerna, varav 63000 totalförstördes.

Men Kuba skyndade att undsätta de drabbade. Direkt efter ovädret började återhämtningen. Speciella brigader började sitt arbete i de hårdast drabbade zonerna och fortsatte mot de mindre utsatta. Regeringen sände resurser från sina reservlager och prioriterade matproduktion, bostäder och återställandet av elektriciteten (hundratusentals hushåll och offentliga inrättningar blev strömlösa).

Nödhjälp
I en summerande artikel i dagstidningen Granma står följande:

”Långa rader av fordon syntes på vägarna för att transportera nödhjälp till orkanens offer. Militärer syntes överallt, de högg ner träd, samlade ihop kaffebönor som vinden slagit ut över marken, de byggde broar över blockerade vägar, röjde bråte eller var upptagna med farliga räddningsoperationer.”

71 länder och 12 biståndsorganisationer har visat Kuba sin solidaritet genom att erbjuda nödhjälp värd tiotals miljoner dollar. EU, som nyligen återupprättat normala förbindelser med Havanna, förhandlar om ett biståndspaket och Spanien har redan erbjudit 245 miljoner kronor.
USA erbjöd sig att skicka 100000 dollar. Kuba tackade nej, ”vi tar inte emot allmosor från imperialismen”, svarade Fidel Castro och menade att om USA menade allvar skulle de häva den ekonomiska blockaden.

Efter naturkatastrofen ställs det socialistiska Kuba för ett av de svåraste proven under 50 år av revolution.

Fidel Castro gav ett perspektiv på hur de skulle lyckas:
”Vi skulle behöva 1,5 miljoner orkansäkra bostäder för 3,5 miljoner familjer. Om vi räknar med vad en sådan investering skulle kosta internationellt så skulle vi hamna på 10 miljarder för bara 100000 bostäder för medelklassfamiljer i de utvecklade industriländerna, där priserna på industriprodukter och livsmedel bestäms. Det är bara genom eget arbete som vi kan skapa de resurser som behövs.”

NILS LITTORIN
Proletären 44, 2008