Obama på charmoffensiv på amerikanska toppmötet

Barack Obama hade omvärldens blickar på sig när han kom till de amerikanska staternas samarbetsorganisations (OAS) toppmöte i Trinidad och Tobago. Charmoffensiven från den nye amerikanske presidenten var inte oväntad. Den signalerar att Busheran är över, att Obamas utlovade förändring håller på att förverkligas.

För USA är en ny Latinamerikapolitik nödvändig. Under Bushs maktinnehav 2001-2009 har vänstern, om än med varierande grad av vänsterpolitik, vunnit allmänna val i land efter land.

USA-stödda försök att sabotera för eller kuppa bort ledare som Hugo Chávez och Evo Morales har misslyckats. Istället har USA:s inblandning snarare lett till en radikalisering.

Än mer begränsat har USA:s inflytande blivit av att Latinamerikas länder närmat sig varandra, för att tillsammans skapa möjligheter att föra en självständig politik och bryta med den av USA påtvingade nyliberalismen.

Ett exempel på att supermakten har tappat greppet var när det av USA initierade frihandelsavtalet FTAA skulle antas på det pan-amerikanska toppmötet i Argentina 2005. De latinamerikanska länderna lät sig inte hunsas. Frihandelsavtalet stämplades som dött och begravet.

Motsättningar kvarstår
Obama har ingen anledning att fortsätta på en väg som lett till det ena misslyckandet efter det andra. Därför väljer den nya administrationen en mjukare framtoning. Den spelar medvetet på förhoppningarna om att den första svarte presidenten står för något nytt.

Men bakom leendena inför världens pressuppbåd kvarstår motsättningarna. Det vore naivt att tro att den härskande klassen i USA accepterar en politik där utbildning, vård och fattigdomsbekämpning går före profiten, och där statligt ägande ökar på det privatas bekostnad. Obama lär lika lite som Bush vara tillfreds med att de amerikanska oljebolagen i Venezuela och Bolivia tvingats välja mellan kraftigt minskade vinster eller att lämna landet.

Att motsättningarna kvarstår var tydligt när det gäller Kubafrågan, som stått i fokus inför toppmötet. Kuba uteslöts ur OAS 1962, tre år efter revolutionen. Motiveringen var att ett land vars regering deklarerar sig som marxist-leninister står i motsättning till OAS principer och målsättningar. Följaktligen var Raul Castro den enda av de amerikanska statscheferna som inte fick vara med på toppmötet förra veckan.

Alla mot USA
Men USA står ensamt både vad det gäller uteslutandet av Kuba från OAS och den förödande handelsblockaden.

Inför toppmötet deklarerade Bolivias Evo Morales, i solidaritet med Kuba, att han är marxist, leninist och kommunist, och att OAS i konsekvensens namn därför borde utesluta Bolivia. Han ifrågasatte skarpt med vilken rätt USA kritiserar andra länder för bristande demokrati, då det är från Washington som statskupper dirigeras. Hugo Chávez förklarade å sin sida att ”Kuba är mer demokratiskt än Förenta staterna”.

Också Kanadas premiärminister Stephen Harper, om än från en högerståndpunkt, menade att USA:s blockad måste hävas då den inte främjat en förändring av det politiska systemet på Kuba.

På ALBA-ländernas möte i Venezuela tidigare under veckan (se notis) förklarade Raul Castro att Kuba gärna vill samtala, men inte accepterar att USA försöker behandla Kuba som en koloni:

”Vi har sagt till den nordamerikanska regeringen avskiljt och offentligt att när de vill så är vi redo att diskutera allt, mänskliga rättigheter, pressfrihet… allting, allting, allting de vill diskutera, men de håller fast vid sina krav utan att ens försöka respektera Kubas suveränitet, samtidigt som de bryter mot det kubanska folkets rätt till självbestämmande.”
Sin mjuka framtoning trogen erkände Obama att sanktionerna inte fungerat eftersom ”det kubanska folket är inte fritt”. Målsättningen att byta politiskt system på Kuba kvarstår, oavsett vad kubanerna själva anser.

Under toppmötet kom Venezuela och USA överens om att åter-uppta de diplomatiska förbindelserna. I övrigt lyser de konkreta resultaten med sin frånvaro, charmoffensiven till trots. Förslaget till slutdeklaration, hårt kritiserat av vänsterledarna redan innan mötet, antogs aldrig.

Skeptiska tongångar
Nicaraguas president Daniel Ortega summerade mötet med Obama med att han kommer att tro att USA ändrat politik först när han ser det hända. Samma hållning intog Evo Morales. Han konstaterade att 100 dagar efter Obamas makttillträde fortsätter konspirationspolitiken mot Bolivias folk-valda vänsterregering på samma sätt som tidigare.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 17, 2009


ALBA-länderna beslutade att frigöra sig från ”dollarns diktatur”
• Dagarna innan OAS-mötet möttes de latin-amerikanska statschefer vars länder anslutit sig till ALBA (Bolivarianska alternativet för Latinamerika och Karibien), inklusive Kubas Raul Castro.

På ALBA-mötet i den venezuelanska staden Cumaná togs nya steg för att länderna solidariskt och med gemensamma krafter ska möta den ekonomiska och sociala krisen. Bland annat beslutades att ALBA-länderna ska skapa en ny valuta, Sucre, för att slippa ”dollarns diktatur”. Valutan ska användas vid handel mellan länderna, men också vid gemensamma industriella satsningar, i ett första skede för att öka produktionen av livsmedel.

ALBA grundades ursprungligen av Venezuela och Kuba, som ett solidariskt alternativ till USA:s nyliberala frihandelsavtal. Under de fem år som gått sedan bildandet har Bolivia, Nicaragua, Honduras samt den karibiska ö-nationen Dominica anslutit sig.

På mötet föra veckan blev även ö-nationen St Vincent och Grenadinerna medlem i ALBA.

Utöver statscheferna från medlemsländerna deltog Paraguays president och Ecuadors utrikesminister.