Revolutionen i Venezuela tar ny fart
En majoritet av venezuelanerna röstade ja i folkomröstningen 15 februari. I sitt segertal uppmanade Hugo Chávez folket och de revolutionära organisationerna att fortsätta arbetet med att bygga den venezuelanska socialismen.
När 99,6 procent av rösterna räknats hade ja-sidan 54,9 procent mot 45,1 för nej. Det var ingen överväldigande seger, som i presidentvalet 2006 då Chávez fick 62,9 procent av rösterna.
Men det var inte heller något jämnt lopp, som i folkomröstningen 2007 då oppositionen vann med ynka 125.000 röster och fick 50,7 procent.
Valdeltagandet i söndagens folkomröstning var 70 procent. Det är högt, både med venezuelanska och latinamerikanska mått mätt.
När den i väst hyllade colombianske presidenten Álvaro Uribe återvaldes 2005, vilket för övrigt skedde efter en liknande konstitutionsändring som i Venezuela, röstade 45 procent av de registrerade väljarna.
Inte makthungrig
Med ja-segern finns i Venezuelas konstitution inte längre någon gräns för hur många mandatperioder som presidenten, guvernörer, borgmästare och andra folkvalda kan återväljas till sina poster.
I sitt segertal deklarerade Chávez att han, om inte folket tycker något annat, kommer att kandidera i presidentvalet 2012.
Det handlar inte om en personlig makthunger, såsom en rad borgerliga kommentatorer hävdat.
De politiska rörelserna på ja-sidan är eniga om att Chávez, med den unika roll som han fått i Venezuela, behövs på presidentposten för att den bolivarianska revolutionen ska få tid att konsolideras och fördjupas.
Denna fördjupning inkluderar att den påbörjade maktförskjutningen från de folkvalda till folket självt fortsätter.
”Med denna historiska seger för ja-sidan har vi öppnat dörrarna till framtiden, för Venezuela kommer aldrig återvända till sitt ovärdiga förflutna”, konstaterade presidenten och förklarade att den bolivarianska revolutionen under perioden 2009-2019 går in i sin tredje fas.
Vägen för att ge folket värdighet går via socialismen.
Men Chávez poängterade också vikten av att ta krafttag mot bristen på säkerhet, mot korruptionen och byråkratismen och för att befästa de sociala satsningarna.
Problem kvarstår
Det sistnämnda är viktigt. Trots imponerande förbättringar av folkmajoritetens levnadsförhållanden under revolutionens första decennium kvarstår många problem.
För ett fortsatt folkligt stöd är positiva resultat i vardagen mer avgörande än en framtida socialism.
Inte minst när den internationella ekonomiska krisen och det rekordlåga oljepriset riskerar att slå hårt mot Venezuela.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 8, 2009