USA militariserar Centralamerika

Därför anlände John Dimitri Negroponte, ”Mördarambassadören”, till Centralamerika i början av juni för att saluföra ”kampen mot den organiserade brottsligheten och den internationella terrorismen”. Öknamnet har han fått i Honduras av anhöriga till de hundratals som försvann under Negropontes år som ambassadör i landet 1981-1985. Besöket öppnade 25 år gamla sår.

– Jag är indignerad! Hur är det möjligt att en terrorist, en fascist, en man som är ansvarig för så många försvinnanden, inte bara i Honduras utan i hela Centralamerika och Irak, tas emot när dessa brott mot mänskligheten fortfarande inte är uppklarade och mannen har blivit dömd?

Det säger en bitter och vred Noemi Pérez när jag träffar henne framför USA-ambassaden i centrala Tegucigalpa, Honduras’ huvudstad. Det är samma kväll som Negroponte ska anlända direkt från OAS:s 60-årsmöte i Medellin. Noemi var bara 14 år när hennes bror Samuel, 19, reste med en buss från Nicaragua den 24 januari 1982 och greps av armépatrullen. Sedan dess har inte Noemi eller hennes familj sett honom.

Tortyr
Gloria Esperanza Reyes hade däremot tur. Hon överlevde den CIA-tränade dödsskvadronen men glömmer aldrig tortyren av elkablarna som applicerades mot bröst och vagina.

– Den första stöten var så stark att jag bara ville dö. José Barrera, en av bödlarna inom Batallón 316, bekräftar den i dag 56-åriga Glorias ord:

– De bönföll oss att döda dem. Tortyren är hemskare än döden.

Mördade nunnor
Ett tredje och internationellt mycket kändare fall är de 32 salvadoranska nunnorna som hade flytt till Honduras efter att ärkebiskop Oscar Romero hade mördats av en dödsskvadron. Negroponte förnekade all kännedom om nunnornas öde när han konfronterades med anklagelserna. Men 1996 uppgav han till dagstidningen Baltimore Suns Jack Been, Negropontes företrädare på ambassadörsposten i Tegucigalpa, att ”kvinnorna hade tillfångatagits, torterats och därefter kastats in i helikoptrar varifrån de senare kastades ut från apparaten för att möta döden”.

– Negropontes meritförteckning är färgad av blod, därför kräver vi att ”mördaren lämnar Honduras”, säger Noemi med vredestårar i ögonen och tittar upp den sena kvällen mot USA-ambassadens upplysta fönster där cocktailglasen senare ska klinga och där den man som var ambassadör 1981-1985 huserade.

Under Negropontes fyra år i Honduras ökade budgeten för de väpnade honduranska styrkorna från 3,6 till 77,5 miljoner dollar. USA och CIA byggde upp flera militärbaser och på militärbasen El Aguacate tränades de nicaraguanska kontrarevolutionärerna. På denna bas grävdes kropparna från 183 försvunna, torterade och mördade honduraner upp år 2001, offer Negropontes och general Gustavo Alvarez Martinez dödsskvadroner som opererade enligt Pentagons ”Nationella Säkerhetsdoktrin”. Enligt doktrinen är den ”inre fienden” i själva verket den politiska oppositionen som enligt CIA:s tortyrmanualer måste ”neutraliseras”, vilket ofta är liktydigt med att bli fysiskt likviderad.

I El Salvador tillämpades denna doktrin än mer metodiskt och Negroponte var spindeln i antigerillakrigföringen där de institutionaliserade dödsskvadronerna under CIA:s ledning mördade cirka 80000 civila salvadoraner. Denna internationella statsterrorism har dokumenterats åtskilligt men inga internationella rättstribunaler har fällt sina domar mot den man som leder och kontrollerar USA:s 14 säkerhets- och underrättelseorgan. General Gustavo Alvarez, Negropontes högra hand i Honduras, blev med åren religiös och kanske kände han att han inför Gud borde bikta sig. Men han hade ”oturen” att gå och bli mördad, ett mord som fortfarande är ouppklarat.

Presidentens kritik
Honduras president Manuel Mel Zelaya, som har kritiserats av USA-ambassaden för att ha aktiverat de diplomatiska relationerna till Kuba och Venezuela, var också lagom diplomatisk när han offentligt och indirekt attackerade sin gäst med ett politiskt mod som kommer att ge honom problem i förhållandet till USA:

– Vårt folk lärde sig en läxa i det förgångna genom att finna lösningar på ett ideologiskt mönster av kallt krig som efterlämnade outplånliga spår som vi i dag måste beklaga; död, smärta, försvinnanden, tortyr, föräldralösa barn och änkor och mänskliga rättigheter som förtrampades.

Men Negroponte hyser inga skamkänslor eller skrupler. Inför sina värdar i Honduras uppvisar han ett vänligt ansikte och avslutar sin monolog med att ”från Honduras har jag bara vackra minnen, det var ju här som vi adopterade fem honduranska barn”.

Militärt paraply
Den 18 maj i år beslutade USA-kongressen att anslå 450 miljoner av totalt 1,4 miljarder dollar för ”Plan Mérida”. Till och med de egna kongressledamöterna i USA har kritiserat planen eftersom stora delar av planen är hemlighållen. I Mexiko rasar tjänstemän från den USA-allierade högerregeringen Felipe Calderón mot planen som de anser utarmar den nationella suveräniteten.

Den röda tråden i planen påstås vara bekämpning av den organiserade brottsligheten och kamp mot den internationella terrorismen i Mexiko och Centralamerika. Planen ses som ett polisiärt och militärt paraply för Plan Puebla Panamá. I ett längre perspektiv knyts också resten av Latinamerika samman via de olika frihandelsavtalen som CAFTA eller TLC med Plan Colombia som övervakare.

Plan Puebla Panamá, sträcker sig från den mexikanska staden Puebla till Panama i söder. Planen är intimt knutet till den Interamerikanska Utvecklingsbankens program för att skapa en infrastruktur på områden som elektricitet, internet, vägar, kanaler och inom en nära framtid ska regionen också förfoga över gas- och oljetransporter där USA:s transnationella bolag ska kunna transportera sina varor utan fysiska hinder från de lokala myndigheterna. Plan Mérida ska garantera den fysiska kontrollen över denna infrastruktur och utgöra ”Gendarmens roll”, säger OFRANEH, organisationen för den svarta minoriteten i Honduras i ett uttalande. I klartext betyder det att alla strejker, folkresningar och folkliga protester ska slås ned eftersom det betraktas som ”terrorism” enligt Plan Mérida.

Men den ekonomiska och sociala situationen i det redan fattiga Centralamerika och Mexiko är dramatisk och tenderar att bli värre i takt med att de överfulla flygplanen från USA med illegala gästarbetare som repatrieras ökar i antal. Mat- och bränslepriser slår i taket och generalstrejker och nationella protester har det senaste året skakat regionen där massarbetslösheten och situationen för folkflertalet är värre än tiden innan inbördeskrigen på 1980-talet.

Högre murar
Men i stället för att som Venezuela hitta sociala och ekonomiska lösningar går USA och Negroponte fram med den repressiva piskan i klassisk stil. Plan Mérida ska resa ännu högre murar, inte bara vid gränsen mellan USA och Mexiko, utan också mellan Guatemala och Mexiko, för att förhindra emigration till USA. Poliskårerna, säkerhets- och underrättelsetjänsterna förstärks och ges inte bara högre ekonomiska anslag, USA förstärker sin roll som ”läroanstalt” för dessa sektorer, allt med förevändning av att bekämpa terrorism och brottslighet. Under tiden växer massarbetslöshet, matbrist och skyhöga energikostnader.

Men Centralamerika accepterar inte längre att vara en gångbräda för USA och deras transnationella bolag, säger demonstranterna framför USA-ambassaden i Tegucigalpa. Både Nicaragua och Honduras är medlemmar i Petrocaribe och den nya socialdemokratiska regeringen i Guatemala lutar åt att gå med.

Och något av denna livets ironi kunde man registrera när Negroponte dök upp i Honduras.  För samma dag dök även det första venezuelanska tankfartyget upp i hamnstaden Puerto Cortez, enligt Honduras medlemskap i Petrocaribe. Fartyget lossade 80000 fat diesel. Betalningen, 20 miljoner dollar, ska Honduras ge i form av jordbruksprodukter som kommer att lyfta den av frihandelsavtalet nästan övergivna landsbygden och gynnsamma krediter som betalas på 25 år. Hela Honduras andas ut eftersom Shell och Texaco har haft landet i ett järngrepp med en monopolsituation som nu bryts av ALBA-lägret.

– Den diesel som kom i dag är inte för att pressa bränslepriserna, sa presidenten i en kommentar och tillade:

– Detta är bränsle som anländer med finansiering för sociala program i energi och jordbruk, och samtidigt utgör möjligheter för byggandet av utbyggnad av infrastruktur i vägnätet, underströk president Manuel Zelaya när han personligen stod på kajen för att ta emot det venezuelanska bränslet. Kontrasten mot Negropontes Plan Mérida är slående; sociala och ekonomiska satsningar mot USA:s repressiva diktat för regionen. Hade det varit 1981 hade förmodligen Negroponte beordrat en statskupp i landet för att stoppa den ”venezuelanska farsoten”.

USA skyddar terrorist
För i Medellin, på OAS:s 60-årsmöte, anklagade Negroponte Venezuela för att hysa ”terrorister (läs FARC-gerillan) på sitt område” vilket föranledde Venezuelas utrikesminister Nicolas Maduro att framställa Negroponte som en ”obetydlig tjänsteman med brottsligt förflutet” och vände i stället på ansvarsbördan om vem som verkligen hyser terrorister på sitt eget territorium:

– Det är just i USA, i Florida, där Luis Posada Carriles finns. Han är en övertygad och erkänd terrorist som skyddas av regeringen George W. Bush, sa Maduro och hänvisade till Posadas sprängning av ett kubanskt civilflyg som skördade 73 offer i oktober 1976.

DICK EMANUELSSON
Proletären 28, 2008


Vem är John Negroponte?
John Dimitri Negroponte har en meritlista fylld av grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

Under Vietnamkriget arbetade Negroponte på USA:s ambassad i sydvietnam och därefter fortsatte han som rådgivare till den ökände krigsförbrytaren Henry Kissinger som var USA:s utrikesminister 1973-77.

1981 utnämndes Negroponte till USA:s ambassadör i Honduras. Uppgiften var att krossa vänstern och de folkliga krafterna i regionen för att få till ett ”systemskifte” i Nicaragua, som då styrdes av sandinisterna.

Under Negropontes tid som ambassadör i Honduras härjade bataljon 316 som gjorde sig skyldig till en våg av kidnappningar, mord och försvinnanden.

Med Negroponte som ansvarig för USA:s aktiviteter i Centralamerika organiserades dödsskvadroner i El Salvador. Han understödde och beväpnade dessutom Contras i Nicaragua.

2004-2005 var John Negroponte USA:s högste civile chef i Irak. Han var ambassadör i Bagdad.

Idag är Negroponte vice utrikesminister i USA sedan ett år tillbaka.