Varför så tyst om Honduras, Bildt?
På utrikesdepartementets hemsida finns en liten notis som tills vidare avråder från icke nödvändiga resor till Honduras. På grund av det instabila säkerhetsläget. Men i övrigt är det bedövande tyst från Carl Bildt och hans kombattanter i Arvfurstens palats. Vi kan inte ens hitta minsta lilla pliktskyldigt uttalande som i demokratins namn fördömer militärkuppen mot den folkvalde presidenten Manuel Zelaya.
Sent omsider har visserligen Bildt kommenterat utvecklingen i Honduras på sin blogg (6/8). Genom att referera till ett samtal med Costa Ricas president Oscar Arias, som tagit på sig rollen som medlare i Honduras. Men för att vara Bildt är tonen närmast chockerande lågmäld. Han ”accepterar inte maktkuppen mot Zelaya”. Men uttrycker samtidigt förståelse för ”den icke komplicerade förhistorien”.
Därvid är det. Några krav på sanktioner framförs inte av den utrikespolitiskt ansvarige i EU:s ordförandeland, som mot till exempel Burma. Honduras är inte Bildts bord.
*
Bildts liknöjdhet går igen i den liberala pressen. Som bara någon vecka efter militärkuppen började kalla kuppgeneralernas regim för interimsregering. För att i nästa andetag och utan prut gå i god för kuppregimens demokratiska ambitioner. Generalerna har minsann lovat nyval redan i höst.
Man skall inte vara förvånad över denna selekterade syn på demokratin.
Vad gäller Latinamerika är den snarast liberal regel. Så framställs Venezuelas flerfaldigt omvalde president Hugo Chavéz som diktator och i vart fall som ett hot mot demokratin.
Liberala Göteborgs-Postens ledarsida hälsade rentav kuppförsöket mot Chavez 2002 med öppen förtjusning. Det blev lite surt efter, när Chavéz återinsattes efter bara några dagar, men enligt de euforiska liberalerna handlade det i alla fall om en ”demokratisk statskupp”.
Smaka på det: Demokratiskt statskupp! Hur djupt kan liberaler sjunka i den egna ideologins träsk?
Bildts liknöjdhet går igen i den liberala pressen. Som bara någon vecka efter militärkuppen började kalla kuppgeneralernas regim för interimsregering. För att i nästa andetag och utan prut gå i god för kuppregimens demokratiska ambitioner. Generalerna har minsann lovat nyval redan i höst.
Man skall inte vara förvånad över denna selekterade syn på demokratin.
Vad gäller Latinamerika är den snarast liberal regel. Så framställs Venezuelas flerfaldigt omvalde president Hugo Chavéz som diktator och i vart fall som ett hot mot demokratin.
Liberala Göteborgs-Postens ledarsida hälsade rentav kuppförsöket mot Chavez 2002 med öppen förtjusning. Det blev lite surt efter, när Chavéz återinsattes efter bara några dagar, men enligt de euforiska liberalerna handlade det i alla fall om en ”demokratisk statskupp”.
Smaka på det: Demokratiskt statskupp! Hur djupt kan liberaler sjunka i den egna ideologins träsk?
*
Göteborgs-Posten var alls inte ensam i förtjusningen över kuppen mot den liberalt förhatlige Chavéz. I senaste numret av Socialistisk Debatt gör Ernesto Abalo en intressant, om än något akademisk textanalys av Dagens Nyheters rapportering om kuppen. Resultatet är avslöjande. Hugo Chavéz framställs konsekvent som den aktive, problematiske parten i skeendet, medan kuppmakarna framställs som oskyldiga verktyg för en oundviklig och nödvändig lösning.
Vilket naturligtvis inkluderar att Dagens Nyheter från första dagen kallar kuppmakarnas kortvariga regim för övergångsregering. Demokratin skulle minsann återställas i Venezuela, men utan Chavéz. Som idag i Honduras, utan Zelaya. Så kan statskupper vara demokratiska, åtminstone enligt liberalerna. Om de riktas mot socialister och andra lika bedrövliga jämlikhetsivrare.
Göteborgs-Posten var alls inte ensam i förtjusningen över kuppen mot den liberalt förhatlige Chavéz. I senaste numret av Socialistisk Debatt gör Ernesto Abalo en intressant, om än något akademisk textanalys av Dagens Nyheters rapportering om kuppen. Resultatet är avslöjande. Hugo Chavéz framställs konsekvent som den aktive, problematiske parten i skeendet, medan kuppmakarna framställs som oskyldiga verktyg för en oundviklig och nödvändig lösning.
Vilket naturligtvis inkluderar att Dagens Nyheter från första dagen kallar kuppmakarnas kortvariga regim för övergångsregering. Demokratin skulle minsann återställas i Venezuela, men utan Chavéz. Som idag i Honduras, utan Zelaya. Så kan statskupper vara demokratiska, åtminstone enligt liberalerna. Om de riktas mot socialister och andra lika bedrövliga jämlikhetsivrare.
*
Ingen är naturligtvis förvånad över att den annars så gapige Bildt är så lågmäld vad gäller Honduras. Han behöver inte ens ha talat med Hillary Clinton eller med någon av de många vännerna i Washingtons högerreaktionära tankesmedjor. Han vet själv att kuppen mot Zelaya välkomnas i Vita Huset och Pentagon, även om det inte erkänns officiellt. Varvid Bild som lydig marionett håller låg profil genom att lämna kuppen i Honduras åt glömskan. Knähunden vet sin plats.
Naturligtvis är Bildt en skam för Sverige. Varvid den demokratiska opinionen måste kräva att kuppgeneralerna i Honduras bemöts som det avskum de är. Genom internationella sanktioner.
Knähunden Bildt lär inte gå i spetsen för sådana sanktioner. Men förhoppningsvis får han snart nog sin glömska och sin liknöjdhet nerstucken i halsen. För det honduranska folket glömmer inte, vilket fortsatta protester vittnar om.
Så får Bildt stå där med skammen när folket kastar ut kuppgeneralerna. Och med honom alla de demokratikompromissande liberalerna. Som föregivna demokrater är de alla lika nakna som sagans berömda kejsare.
LEDARSIDAN
Proletären nr 34, 2009
Ingen är naturligtvis förvånad över att den annars så gapige Bildt är så lågmäld vad gäller Honduras. Han behöver inte ens ha talat med Hillary Clinton eller med någon av de många vännerna i Washingtons högerreaktionära tankesmedjor. Han vet själv att kuppen mot Zelaya välkomnas i Vita Huset och Pentagon, även om det inte erkänns officiellt. Varvid Bild som lydig marionett håller låg profil genom att lämna kuppen i Honduras åt glömskan. Knähunden vet sin plats.
Naturligtvis är Bildt en skam för Sverige. Varvid den demokratiska opinionen måste kräva att kuppgeneralerna i Honduras bemöts som det avskum de är. Genom internationella sanktioner.
Knähunden Bildt lär inte gå i spetsen för sådana sanktioner. Men förhoppningsvis får han snart nog sin glömska och sin liknöjdhet nerstucken i halsen. För det honduranska folket glömmer inte, vilket fortsatta protester vittnar om.
Så får Bildt stå där med skammen när folket kastar ut kuppgeneralerna. Och med honom alla de demokratikompromissande liberalerna. Som föregivna demokrater är de alla lika nakna som sagans berömda kejsare.
LEDARSIDAN
Proletären nr 34, 2009