Angrepp på Gazakonvoj

220 bilar, lastbilar och ambulanser fyllda med humanitär hjälp, skolutrustning och medicin har avverkat sin resa genom Tyskland, Grekland, Turkiet, Syrien och Jordanien.

Tanken var att komma fram till Rafah 27 december, årsdagen för Israels brutala attack mot Gaza som dödade över 1400 människor och lade hela samhällsstrukturen i ruiner, för att via denna gräns-övergång nå Gaza. Egypten, som efter Israel är USA:s största bidragstagare, har obstruerat konvojmedlemmarnas resa genom att hela tiden ändra sin kravlista, samt hotat med att stänga gränsen helt om konvojen inte prickar exakt angiven tid.

Egypten saboterar
Egypten har även beslagtagit pass från 157 aktivister, bla den brittiska parlamentsledamoten George Galloway, vilka de dock tvingats återlämna efter en improviserad sittstrejk på flygplatsen av deltagarna som gång på gång har visat att de inte böjer sig för vare sig Israel eller Egypten.

I skrivande stund (tisdag 5 januari) befinner sig konvojen i hamnstaden al-Arish i Egypten där de 528 människorna från 17 länder väntar på att få köra de sista milen mot Gaza. Till sällskap har de 2000 egyptiska kravallpoliser och vattenkanoner.

Läget har under tisdagskvällen skärpts, och egyptisk polis har attackerat konvojen med tårgas. De senaste rapporterna vittnar om många skadade och försvunna aktivister.

Resan har aldrig varit en lyxkryssning för deltagarna. De dinerar inte med kaptenen, frossar inte på bufféer och spenderar inte ändlösa timmar vid poolen. Resan är en hård prövning, för både människorna och fordonen. Det går långsamt, det är tungt och många nätter tillbringas i campingar eller i bilarna längs med vägen. De har alla finansierat sina egna resor. De har också tagit semester från sina jobb, många gånger obetald då arbetsvillkoren inte motsvarar Sveriges.

Oavsett detta har siktet hela tiden varit inställt på att visa palestinierna att de inte är ensamma. Mr Galloway sa före resan: ”I deras mörkaste stund ska vi visa människorna i Gaza att de inte är ensamma.”

Bred solidaritet
Våra, liksom stora delar av arabvärldens, ledare och media har svikit det palestinska folket, och det kommer de att fortsätta med tills våra röster hörs tillräckligt högt. Bollen är i rullning, och den lavin av solidariska aktiviteter som har spridit sig har banat väg för oss alla att fortsätta kampen. Palestinas böner har hörsammats av greker som stoppat ett lastfartyg med ammunition (från USA till Israel), av sydafrikaner som vägrat lossa israeliska varor, av läkare som riskerat sina egna liv för att hjälpa kollegor i Gaza, av aktivister som hissat den palestinska flaggan och budskapet ”befria Gaza” på varje möjlig plats, från pyramiderna i Kairo till Malmö stadion.

Under en vecka kring årsskiftet har också Gaza Freedom March lockat 1400 deltagare från 42 länder. Muslimer, kristna och judar har vandrat under samma paroller. Sydafrikaner, amerikaner, svenskar (7) och fransmän har samlats i Kairos hjärta för att protestera mot både Israels ockupation, belägring och den dagliga förnedringen av det palestinska folket, och mot Egypten för deras medbrottslighet.

Pulitzerprisvinnare, parlamentariker, aktörer och musiker har samlats för att gemensamt nå Gaza och där demonstrera tillsammans med palestinierna.

Men de nådde inte Gaza, utan har även de fått smaka på den egyptiska polisens brutalitet. Vad de däremot uppnådde var en enorm känsla av solidaritet och en lika stor tro på att denna gång har Israel, och Egypten, gått för långt. Nu kan inget stoppa den våg av protester som slår mot varje strandkant runt om i världen. Nu kan inget hindra rättvisan att nå även palestinierna. Eller som en konvojhjälte uttryckte det: ”Det är inte upp till egyptierna eller israelerna att tillåta eller inte tillåta folk att stiga in i palestiniernas hem”.
VIVA PALESTINA!

HELENE CHERIF
Proletären nr 1, 2010


• Efter Proletärens pressläggning böjde sig de egyptiska mynndigheterna och släppta in Viva Palestinakonvojen i Gaza. Vi återkommer nästa vecka med en uppföljning.


”Gaza tillbaka på stenåldern”
UNRWA, FN:s organ för de palestinska flyktingarna, fördömer Israels fortsatta blockad mot Gaza-remsan. Den omöjliggör införsel av material för att återuppbygga och reparera de tusentals hus som helt eller delvis förstördes i det israeliska anfallet för ett år sedan.

”Gaza har återvänt till stenåldern, egentligen längre tillbaka än så, eftersom vi efter den israeliska militära operationen i området bygger hus av lera”, förklarar UNRWA.

Enligt FN-organet UNCTAD lever 80 procent av Gazaborna i fattigdom, 43 procent är arbetslösa och 75 procent saknar säker tillgång till mat.