Hoppa till huvudinnehåll
Av

Förbannar Iraks olja

Irak påstås vara välsignat med olja. Allt fler irakier tror nu på motsatsen, att oljan istället är en förbannelse. Och ju fler oljekällor som sinar runt om i världen, desto begärligare blir Iraks enorma outnyttjade oljetillgångar. Så sade Iraks förre oljeminister Isaam al Chalabi under en föreläsning nyligen på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm.



– Irak är fortfarande jungfrulig oljemark, förklarade denne tekniker som hela sitt vuxna liv varit verksam inom oljeindustrin.

Han har haft positioner som gett kunskaper om både olja och oljepolitik, bland annat som chef för Iraks nationella oljebolag. Från 1975 till invasionen 2003 kontrollerade detta all olja i landet.

1987 blev han oljeminister i Irak och hade denna post tills Saddam Hussein avskedade honom 1990.

Isaam al Chalabi förklarade med konkreta siffror vilken oerhörd ekonomisk betydelse landets olja har.

– Det är bara från en bråkdel av de 85 oljefälten som olja utvinns och nu går det dessutom att utvinna mer från fälten.

Utvinningsfaktorn var för tio år sedan 25 procent. Nu är den 50-60 procent.

– Nordsjöns utvinning är på väg ner, Kina har gått från att vara exportör till att bli importör av olja och Indonesien är nu nettoimportör.

Samtidigt finns i Irak de kanske största oljereserverna i världen.

Enorma reserver
Iraks säkra oljereserver anser Isaam al Chalabi vara 115 miljarder fat och de troliga reserverna 300 miljarder fat. Med dagens utvinningstakt skulle då landets olja räcka mellan 100 och 200 år till.

Dagen innan hade han medverkat i ett seminarium arrangerat av föreningen Iraksolidaritet, men hans anseende även hos borgerligheten märktes på vilken publik som kommit till föreläsningen.

Flera åhörare presenterade sig som före detta svenska ambassadörer och Svenskt Näringsliv hade skickat en representant.

En fråga från publiken gällde Barack Obamas påstående att Irak självt skall betala sin återuppbyggnad med framtida oljeinkomster.
– Varför talar du om Obama? Bush sade redan från början att USA inte skall betala utan att Iraks inkomster kommer att räcka.

Men det blir ingen snabb ökning av oljeinkomsterna, vare sig till bolagsvinster eller till återuppbyggnad av det våldtagna Irak.
Isaam al Chalabi klargjorde att varken staten USA eller de stora oljebolagen förmår att snabbt öka oljeutvinningen i dagens Irak.

Sin största oljeproduktion hade landet 1980, innan kriget mot Iran.

– Sedan 1970-talet har vi inte kunnat underhålla det som då byggdes upp. Först kom kriget mot Iran och sedan under Gulfkriget 1991 blev nästan alla installationer förstörda.

Blockad och krig
Och efter Gulfkriget kom ju den ekonomiska blockaden av Irak. Sedan kom kriget 2003 och efter ockupationen ett ständigt gerillakrig.
Strax innan Gulfkriget var oljeproduktionen 3,8 miljoner fat om dagen, säger Isaam al Chalabi och strax innan invasionen 2003 var den 3 miljoner fat.

– Idag är den mycket, mycket mindre.

När västliga tidningar i år haft stora rubriker om att Irak nu ökar sin oljeproduktion så är det alltså från en nivå som ligger på under hälften av utvinningen 1980.

– USA har misslyckats på grund av sin politik, precis som man misslyckats på alla områden. Nu finns mindre el än 2003 och familjer måste använda 30 procent av sin inkomst för att köpa el från ägare av mindre el-aggregat. Och oljeprodukter som bensin och fotogen exporterades innan invasionen. Idag måste de importeras.

För talaren var det självklart att oljan var huvudanledningen till USA:s invasion av Irak och för en de före detta ambassadörerna blev detta tydligen svårt att smälta.

– Varför gå i krig för olja när man kan köpa den? frågade ambassadören.

Om dumheten var äkta eller spelad framgick inte, men han fick ett svar:
– Olja är inte bara en vara. Säker tillgång anses vara extremt viktigt. Det finns också något som kallas pipeline politics och när Ryssland nu använder sin olja och gas som påtryckning kallar alla det för oljepolitik.

Olja är politik
Oljetillgångar blir politik och Isaam al-Chalabi förklarade hur de fått styra Irak under den amerikanska ockupationen.

– Bremer (den förste amerikanske ståthållaren i Irak) delade upp landet i två religiösa och tre etniska grupper. De kurdiska provinserna är idag till 100 procent självstyrande och under 2007 tecknade de egna oljekontrakt med utländska bolag. Regeringen säger att kontrakten är olagliga. Jag instämmer.

Och teknikern ser med vemod frånvaron av konstruktiva satsningar. Någon långsiktig kapitalism finns inte.
– Det har inte blivit några nya fält att utvinna från. Och under hela 90-talet kunde Irak varken underhålla fälten eller borra nya oljekällor där.

Dessa bolag med nya kontrakt kommer inte säkert att därigenom få stora vinster. De kan utvinna en del olja, men inte exportera den eftersom centralregeringen kontrollerar exporten. Dessutom påpekar Isaam al Chalabi att den nya oljelagen som skall ge utländska bolag Iraks olja ännu inte nått parlamentet. Det finns endast ett utkast.

Korruption
Korruptionen är ett annat problem han flera gånger återkom till. Ett nytt jättekontrakt visar hur Irak idag fungerar.
– Utan anbudstävlan fick Shell för en månad sedan förfogande över 50 procent av all gas i Basraområdet. Kontraktet kan vara värt 100 miljarder dollar.

Isaam al Chalabi har sedan 1990 levt utanför Irak. Efter 2003 besökte han hemlandet, men det han såg fick honom att stanna kvar utomlands.

– USA säger att vi gav er demokrati. Demokrati? Flest journalister i världen dödas i Irak. Jag vill också fråga om familjer kan köpa mat och rent vatten för er demokrati.

LASSE SIMMONS
Proletären 47, 2008