Förbud, våld och förföljelser – dags för val i Irak
Söndag 7 mars håller Irak sitt andra parlamentsval under ockupation. Mycket har hänt sedan krigsstarten 2003, men grundproblemet kvarstår. Irak är ockuperat till följd av ett anfallskrig, vilket enligt folkrätten är den värsta av krigsförbrytelser. Då den politiska processen och konstitutionen är ett resultat av anfallskrig och ockupation kan valet varken ses som demokratiskt eller legitimt.
Detta är vår huvudinvändning mot valet – val under ockupation kan aldrig vara demokratiska. Men låt oss för en stund tänka bort kriget, de 96.000 amerikanska soldater som fortfarande är i Irak, oljebolagen som bjudits in av en illegitim regering och titta på valet som om det vore ett borgerligt demokratiskt val i vilket land som helst. Skulle man då kunna tala om demokrati?
Inte alls. Politiska partier använder våld och andra odemokratiska metoder för att bekämpa konkurrerande grupper inom det av ockupationen skapande politiska systemet. Det är en hård strid. För trots att USA kvarstår som ockupationsmakt, och trots att Iran utövar ett stort inflytande i Irak, betyder en plats i Iraks parlament och regering möjligheter till makt och pengar. Det oljerika Irak är ju ett av de mest korrumperade länderna i världen.
*
Bland dem som spelar ett smutsigt spel utmärker sig den shiitiske premiärministern Nuri al-Maliki (det var Maliki som Carl Bildt bjöd in 2008 när Sverige arrangerade en Irakkonferens). Maliki har en särställning då han kan utnyttja statsapparaten för sina intressen.
Regeringen för en massiv kampanj mot det förbjudna Baathpartiet, som under Saddam Husseins ledning regerande fram till 2003.
Kampanjen tog fart i januari när kommissionen för avbaathifiering beslutade att förbjuda 511 kandidater och 15 partier att ställa upp i valet. De anklagades för att förespråka ”baathism”, vilket inte är tillåtet enligt den nuvarande konstitutionen. Efter högljudda protester ströks flertalet namn, men 145 personer kvarstår på listan.
Även om det bland dessa 145 finns både shiiter och sunniter är det de sistnämnda som känner sig mest träffade. Av de framträdande politikerna på listan är alla sunniter. Saleh al-Mutlak, ledare för Irakisk nationell dialog, är den mest kände. Förbudet mot honom och hans parti ses av sunniterna som ett straff för att han under sin tid i parlamentet – Irakisk nationell dialog ansågs inte förespråka baathism i valet 2005 och fick då elva ledamöter – skarpt kritiserat premiärministern.
al-Mutlak anklagar Iran för att ligga bakom förbudet. Det är en anklagelse som kan tyckas befogad om man tittar på vem som leder kommissionen för avbaathifiering. Det gör nämligen den shiitiska politikern Ahmed Chalabi, känd för sina nära relationer med både Bushadministrationen och Iran.
Bland dem som spelar ett smutsigt spel utmärker sig den shiitiske premiärministern Nuri al-Maliki (det var Maliki som Carl Bildt bjöd in 2008 när Sverige arrangerade en Irakkonferens). Maliki har en särställning då han kan utnyttja statsapparaten för sina intressen.
Regeringen för en massiv kampanj mot det förbjudna Baathpartiet, som under Saddam Husseins ledning regerande fram till 2003.
Kampanjen tog fart i januari när kommissionen för avbaathifiering beslutade att förbjuda 511 kandidater och 15 partier att ställa upp i valet. De anklagades för att förespråka ”baathism”, vilket inte är tillåtet enligt den nuvarande konstitutionen. Efter högljudda protester ströks flertalet namn, men 145 personer kvarstår på listan.
Även om det bland dessa 145 finns både shiiter och sunniter är det de sistnämnda som känner sig mest träffade. Av de framträdande politikerna på listan är alla sunniter. Saleh al-Mutlak, ledare för Irakisk nationell dialog, är den mest kände. Förbudet mot honom och hans parti ses av sunniterna som ett straff för att han under sin tid i parlamentet – Irakisk nationell dialog ansågs inte förespråka baathism i valet 2005 och fick då elva ledamöter – skarpt kritiserat premiärministern.
al-Mutlak anklagar Iran för att ligga bakom förbudet. Det är en anklagelse som kan tyckas befogad om man tittar på vem som leder kommissionen för avbaathifiering. Det gör nämligen den shiitiska politikern Ahmed Chalabi, känd för sina nära relationer med både Bushadministrationen och Iran.
*
Kandidat- och partiförbudet är bara ett i en rad inslag som inte hör hemma i ett demokratiskt val. Ännu värre är att kandidater mördats och partilokaler utsatts för bombattacker. Också vanliga irakier har drabbats av ökat våld i det smutsiga spelet inför valet.
För den kristna minoriteten i den nordliga Nineveprovinsen, som inkluderar Iraks tredje största stad Mosul, är situationen alarmerande.
Under två veckor i februari har åtta kristna mördats och flera hundra familjer flytt. Draid Zuma, talesman för Mosuls assyriskkristna samfund, säger till Deutsche Press Agentur att syftet är att driva iväg de kristna innan valet, på samma sätt som kristna mördades och fördrevs inför regionvalet i januari 2009.
Även i Bagdad har situationen förvärrats. En sjukhuskälla berättar för Abu Dhabi-tidningen The National att antalet offer för skottskador ökat dramatiskt. I början av februari började sjukhuset få in 10-20 skottskadade per dag. Därefter ökade det och slog rekord torsdag förra veckan: 67 skottskadade.
Ytterligare ett sätt att vinna val är genom fusk – att det är en framgångsrik metod kan en president i ett annat USA-ockuperat land vittna om. Ett märkligt faktum är att 26 miljoner röstkort tryckts, trots att det bara finns 19 miljoner röstberättigade. I flera medier berättar irakier om hur partier organiserat köper röster av fattiga. Premiärminister al-Maliki har själv rest runt och delat ut vapen och pengar till klanledare i söder för att försäkra sig om stöd.
Kandidat- och partiförbudet är bara ett i en rad inslag som inte hör hemma i ett demokratiskt val. Ännu värre är att kandidater mördats och partilokaler utsatts för bombattacker. Också vanliga irakier har drabbats av ökat våld i det smutsiga spelet inför valet.
För den kristna minoriteten i den nordliga Nineveprovinsen, som inkluderar Iraks tredje största stad Mosul, är situationen alarmerande.
Under två veckor i februari har åtta kristna mördats och flera hundra familjer flytt. Draid Zuma, talesman för Mosuls assyriskkristna samfund, säger till Deutsche Press Agentur att syftet är att driva iväg de kristna innan valet, på samma sätt som kristna mördades och fördrevs inför regionvalet i januari 2009.
Även i Bagdad har situationen förvärrats. En sjukhuskälla berättar för Abu Dhabi-tidningen The National att antalet offer för skottskador ökat dramatiskt. I början av februari började sjukhuset få in 10-20 skottskadade per dag. Därefter ökade det och slog rekord torsdag förra veckan: 67 skottskadade.
Ytterligare ett sätt att vinna val är genom fusk – att det är en framgångsrik metod kan en president i ett annat USA-ockuperat land vittna om. Ett märkligt faktum är att 26 miljoner röstkort tryckts, trots att det bara finns 19 miljoner röstberättigade. I flera medier berättar irakier om hur partier organiserat köper röster av fattiga. Premiärminister al-Maliki har själv rest runt och delat ut vapen och pengar till klanledare i söder för att försäkra sig om stöd.
*
Det finns mycket mer att säga om valet i Irak och de irakiska krafter som kämpar mot varandra liksom det komplicerade förhållandet mellan USA och Iran.
Men låt oss återgå till frågan om ockupationen, som man inte kan bortse från. För i den pågående valrörelsen fortsätter motståndsrörelsens kamp för att kasta ut ockupanterna. Dagligen attackeras ockupanterna och den av USA understödda irakiska vålds-apparaten.
Shejk Harith al-Dhari, generalsekreterare för Muslimska lärdes förbund i Irak (AMSI), utnämndes förra året till talesman för flera av mest framträdande väpnade motståndsgrupperna. I en kommentar förklarar al-Dhari att den politiska processen misslyckats och att valet 7 mars kommer att bli det värsta i det sargade landets historia. Han poängterar åter att den enda vägen att befria Irak är via motstånd. Så är det oavsett hur valstriden slutar.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 9, 2010
Det finns mycket mer att säga om valet i Irak och de irakiska krafter som kämpar mot varandra liksom det komplicerade förhållandet mellan USA och Iran.
Men låt oss återgå till frågan om ockupationen, som man inte kan bortse från. För i den pågående valrörelsen fortsätter motståndsrörelsens kamp för att kasta ut ockupanterna. Dagligen attackeras ockupanterna och den av USA understödda irakiska vålds-apparaten.
Shejk Harith al-Dhari, generalsekreterare för Muslimska lärdes förbund i Irak (AMSI), utnämndes förra året till talesman för flera av mest framträdande väpnade motståndsgrupperna. I en kommentar förklarar al-Dhari att den politiska processen misslyckats och att valet 7 mars kommer att bli det värsta i det sargade landets historia. Han poängterar åter att den enda vägen att befria Irak är via motstånd. Så är det oavsett hur valstriden slutar.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 9, 2010