Gärna fred – men först ett rejält krig!
Barack Obama kommer snart till Oslo för att ta emot sitt fredspris. Det är minst sagt absurt. Vad tänker han säga i sitt tal? Gärna fred – men först ett rejält krig!
Vid offentliggörandet av årets fredspristagare var det svårt att veta om man skulle skratta eller gråta. Cindy Sheehan, fredsaktivisten från USA som miste sin son i Irak, uttryckte bestörtning över beslutet.
”Etablissemanget belönar sig självt för krig. Fredspriset borde byta namn till något annat”, sa hon på ett seminarium i Stockholm dagen efter att årets pristagare offentliggjordes.
Det fanns en försiktig skepsis mot valet av Obama också inom etablissemanget i Sverige och västvärlden. De hoppfulla menade att Nobelkommittén ändå hade ett ädelt och viktigt syfte.
Att ge priset till Obama, som när han utsågs till vinnare knappt hade hunnit tillträda som USA:s president, var ett sätt att pressa honom att förverkliga löftet om ”förändring”. Det var ett sätt att pressa honom att göra slut på Bushtidens ”antingen är du med oss eller emot oss”.
*
Så blev det inte. Om nu inte krig ska ses som vägen till fred. För om det är något som utmärkt den nye presidenten så är det satsningen på krig. Under Obamas korta maktinnehav har USA beslutat att fördubbla antalet soldater i Afghanistan, och dess-utom dragit in Pakistan i kriget.
Illavarslande är också agerandet i Latinamerika. Som kuppen i Honduras och den fortsatta verksamheten för att destabilisera vänsterregeringarna.
Värst är att Obama rustar för krig. De sju nya militärbaserna i Colombia utgör ett allvarligt hot mot freden i hela regionen.
Är något av ovanstående överraskande?
Nej, egentligen inte.
• För det första gör Obama vad han lovade. Proletären uppmärksammade redan under primärvals-kampanjen att hans kritik gällande Afghanistan var att Bush negligerat kriget. Obama förespråkade mer krig, inte mindre. Och han menade att USA också skulle agera militärt mot ”terrorister” i Pakistan. Det borde ha varit tillräckligt för att avslöja den falska bilden av Obama som fredsvän.
• För det andra har vem som är USA:s president inte någon avgörande betydelse. ”Presidenter går – imperialismen består”, som Proletären konstaterat angående valen i USA.
Ett personskifte i Vita huset betyder inte ett systemskifte. Som president i USA företräder Obama den enda imperialistiska supermakten i världen och har att försvara dess intressen, inget annat.
Så blev det inte. Om nu inte krig ska ses som vägen till fred. För om det är något som utmärkt den nye presidenten så är det satsningen på krig. Under Obamas korta maktinnehav har USA beslutat att fördubbla antalet soldater i Afghanistan, och dess-utom dragit in Pakistan i kriget.
Illavarslande är också agerandet i Latinamerika. Som kuppen i Honduras och den fortsatta verksamheten för att destabilisera vänsterregeringarna.
Värst är att Obama rustar för krig. De sju nya militärbaserna i Colombia utgör ett allvarligt hot mot freden i hela regionen.
Är något av ovanstående överraskande?
Nej, egentligen inte.
• För det första gör Obama vad han lovade. Proletären uppmärksammade redan under primärvals-kampanjen att hans kritik gällande Afghanistan var att Bush negligerat kriget. Obama förespråkade mer krig, inte mindre. Och han menade att USA också skulle agera militärt mot ”terrorister” i Pakistan. Det borde ha varit tillräckligt för att avslöja den falska bilden av Obama som fredsvän.
• För det andra har vem som är USA:s president inte någon avgörande betydelse. ”Presidenter går – imperialismen består”, som Proletären konstaterat angående valen i USA.
Ett personskifte i Vita huset betyder inte ett systemskifte. Som president i USA företräder Obama den enda imperialistiska supermakten i världen och har att försvara dess intressen, inget annat.
*
Betydligt mer överraskande än Obamas politik är norska Nobelkommitténs val.
Det har funnits många skurkar bland fredspristagarna. Men Obama är förmodligen den mest ovärdige av dem alla. Han har inte gjort någonting alls för att skapa en fredligare värld. Med undantag av att han, när han talar till omvärlden, är mer ödmjuk än sin föregångare.
Det finns dock ingen anledning att vara orättvis. Obama vill säkert också ha ett slut på krigen. Men Obamas vision av fred skiljer sig dramatiskt från visionen hos afghanerna, irakierna, latinamerikanerna och en majoritet av världens folk.
Den amerikanska presidenten accepterar endast fred på imperialismens villkor. Och då krävs först ett rejält krig och nya militärbaser och många andra icke fredliga åtgärder, för att tvinga de trilskande folken till underkastelse.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 50, 2009
Betydligt mer överraskande än Obamas politik är norska Nobelkommitténs val.
Det har funnits många skurkar bland fredspristagarna. Men Obama är förmodligen den mest ovärdige av dem alla. Han har inte gjort någonting alls för att skapa en fredligare värld. Med undantag av att han, när han talar till omvärlden, är mer ödmjuk än sin föregångare.
Det finns dock ingen anledning att vara orättvis. Obama vill säkert också ha ett slut på krigen. Men Obamas vision av fred skiljer sig dramatiskt från visionen hos afghanerna, irakierna, latinamerikanerna och en majoritet av världens folk.
Den amerikanska presidenten accepterar endast fred på imperialismens villkor. Och då krävs först ett rejält krig och nya militärbaser och många andra icke fredliga åtgärder, för att tvinga de trilskande folken till underkastelse.
PATRIK PAULOV
Proletären nr 50, 2009