Hoppa till huvudinnehåll
Av

Irak: Varför angreps al-Sadr?

Efter sex dagar av hårda strider i framförallt Bagdad och Basra kom parterna överens om en vapenvila. Varför vill USA och den irakiska regeringen krossa Muqtada al-Sadrs rörelse?



Det var tisdag förra veckan som Nuri al-Maliki, premiärminister i den irakiska ockupationsregeringen, beordrade irakiska styrkor att krossa ”miliser och kriminella gäng” i Basra i söder och Sadrstaden i Bagdad. Måltavlan var inte miliser i allmänhet, utan den unge shialedaren Muqtada al-Sadrs Mahdiarmé.

al-Maliki var inledningsvis kompromisslös och förklarade att vissa irakier är ”värre än al-Qaida”.

USA kallade stridsutbrottet för en intern irakisk affär. Men det hårda motståndet från Sadrrörelsens väpnade gren, Mahdiarmén, fick USA att sätta in bombflyg och Storbritannien, vars styrkor dragits tillbaka till en bas utanför Basra, besköt staden utifrån.  

På söndagen slöts ett avtal mellan de stridande. Bland annat krävde al-Sadr ett stopp för de godtyckliga gripandena av hans anhängare, ett krav som rests redan före striderna. Samtidigt som Mahiarmén beordrades bort från gatorna, förklarade regeringen att operationen mot de kriminella fortsätter.

Över 320 personer uppges ha dödats och mer än dubbelt så många ha skadats under striderna.

Vem är al-Sadr?
Vilken roll spelar Muqtada al-Sadr i Irak? Varför angreps hans rörelse?

Den shiitiske religiöse ledaren al-Sadr blev ett ansikte utåt för motståndet mot ockupationen när Mahdiarmén genomförde två väpnade resningar under 2004. Då solidariserade sig Sadrrörelsen med de i huvudsak sunnitiska invånarna i Falluja, som angreps av USA och dess irakiska allierade.

Efter påtryckningar från storayatolla Ali al-Sistani bytte dock al-Sadr taktik. Medan den väpnade motståndsrörelsen manade till bojkott av valet i januari 2005 beslutade al-Sadr att delta i den ockupationsledda politiska processen. Sadranhängare vann 30 av parlamentets 275 platser.

Men Sadrsrörelsens samarbete med de två shiitiska partierna SCIRI och Dawa, som tillsammans med kurdiska KDP och PUK utgör grunden för USA:s ockupationsstyre, blev långt ifrån problemfritt. Till slut valde man att lämna regeringen och dra tillbaka sitt parlamentariska stöd.

Trots deltagandet i den politiska processen har al-Sadr fortsatt att kritisera ockupationen. Han kräver en tidtabell för ett totalt amerikanskt tillbakadragande och försvarar ett enat Irak, vilket han upprepade i en intervju i tv-kanalen al-Jazira i lördags.

Det är tveklöst så att ockupationsmotståndet är ett skäl till att al-Sadr har ett starkt folkligt stöd bland framförallt fattiga shiiter.

Ett annat är att han har ”ärvt” den respekt som många irakier kände inför hans far, den shiitiske religiöse ledaren Muhammed Sadeq al-Sadr som mördades 1999.

Ytterligare ett skäl är att Sadrrörelsen erbjuder skydd och social service i en tid när säkerhet inte existerar och sophämtning, bränsledistribution och andra verksamheter brutit samman.

Etnisk rensning
Men det finns samtidigt en skarp kritik mot Mahdiarmén. Trots al-Sadrs tal om att Iraks shiiter och sunniter måste stå enade mot ockupationen, vittnar många sunniter om att den shiitiska milisen spelat en smutsig roll i den etniska rensningen av Bagdad.

Efter sprängningen av Gyllene moskén i Samarra i februari 2006 följde en omfattande mordvåg på och fördrivning av sunniter.

Denna fråga togs upp i nämnda intervju i al-Jazira. al-Sadr erkände att det hänt saker, men menade att Mahdiarméns roll i detta är överdriven. Han förklarade att det var dags att börja på ett nytt kapitel.

Förra veckans strider visar att USA och den irakiska regeringen ser Sadrrörelsen som någon form av hot, trots att den inte är en del av det väpnade motståndet mot ockupationen. I februari i år förlängdes den ensidiga vapenvila som Muqtada al-Sadr utlyste i augusti 2007.

al-Sadr kan inte heller sägas vara Irans förlängda arm i Irak, något som amerikanska företrädare påstod under striderna förra veckan. Fakta är att USA:s vänner i den irakiska regeringen, inklusive premiärminister Maliki, har närmare band med Iran än al-Sadr.

Regionalval
En förklaring till angreppet, som nämns av flera Irakkännare, är regionalvalen i Irak i oktober. Den folkligt populäre al-Sadrs sägs vara på frammarsch, inte minst i det strategiskt viktiga Basra. Där finns Iraks enda hamn samt landets största oljekällorna. Efter valet kommer frågorna om Iraks omvandling till en federal stat samt privatiseringen av oljan att behandlas. Också i dessa frågor går al-Sadr mot USA.

Maliki sägs i en kommentar vilja skapa en ”colombiansk demokrati”, det vill säga stoppa oppositionen genom att utrota den.

Även om Mahdiarméns motstånd tvingade USA och den irakiska regeringen till reträtt kvarstår motsättningarna. al-Sadrs senaste utfall mot USA lär inte minska hans folkliga popularitet.

”Irak är fortfarande ockuperat och USA:s popularitet minskar för varje dag och varje minut i Irak…Jag kräver, genom al-Jazira, ockupationstruppernas uttåg ur Irak så snart som möjligt.

PATRIK PAULOV
Proletären 14, 2008