Irakkonferensen: Krigsförbrytare är inte välkomna!

– Condoleezza Rice och Nuri al-Maliki är krigsförbrytare. Att bjuda in dem till konferensen är att legitimera ockupationen och den marionettregering som installerats av ockupationsmakten. Det säger Kaled Ahmed från Iraksolidaritet i Göteborg.

Kaled Ahmed, som själv kommer från Irak och har släkt och vänner kvar i landet, är upprörd över den svenska regeringens agerande.

– Hur många svenskar vet att konferensen ska hållas och vad den innebär? Hur väl förankrad är den egentligen i riksdag och regering? Jag skulle gärna veta vilket arbete som ligger bakom och vilka motiven egentligen är.

• Vad tycker du om att USA:s utrikesminister Condoleezza Rice bjudits in till en konferens för att skapa fred i och bygga upp Irak?
– Det är ett slag i ansiktet mot alla svenskar och alla människor världen över som anser att hon är en krigsförbrytare. Condoleezza Rice var med och beslutade att invadera och ockupera Irak. Att möta henne med respekt och hyllningar är att acceptera de vidriga brott som ockupationen begått.

• Iraks premiärminister Nuri al-Maliki är den andra huvudpersonen på konferensen. Vad har han på sitt samvete?
– Jag vet inte om han har något samvete. al-Malikis så kallade regering representerar inte det irakiska folket. Den har tvärtom deltagit i alla de brott som ockupationen utfört i Irak. Varje dag använder den våld mot det irakiska folket. Regeringspartiernas miliser har de senaste åren torterat och mördat massor av människor bara i Bagdad.

– För några månader sedan var det Basra som angreps. Nu attackeras irakier i Sadrstaden i Bagdad och i Mosul i norra Irak, som påstås ha blivit ett fäste för al-Qaida och terrorister. Men de som är måltavlan är irakier som inte accepterar regeringen och ockupationen. En människa som al-Maliki ska man inte ta i hand, än mindre bjuda till Sverige.

• Varför tror du att Bushadministrationen ser konferensen som så viktig att den skickar sin utrikesminister?
– Det handlar dels om att USA är i desperat av behov av att få ekonomisk hjälp för att bekosta ockupationen, och dels om att USA vill legitimera sin fortsatta närvaro och försöka ge sken av att man håller på att stabilisera Irak.

• Nu när konferensen ändå genomförs med Condoleezza Rice på plats, hur skulle du vilja att detta tillfälle används?
– Den svenska regeringen borde koncentrera sig på att föra fram vad de flesta svenskar tycker, nämligen att ockupationen är vidrig, att ockupationstrupperna ska lämna Irak och att ockupationsmakterna ska ta ansvar för att betala återuppbygganden av landet och betala krigsskadestånd. Tyvärr verkar regeringen inte ens vilja markera att USA:s brott i Irak är oacceptabla.

• Ett av syftena med konferensen är att den ska ge medel till återuppbygganden. Skulle inte det kunna vara bra för Iraks folk?
– För det första ska inga andra länder bekosta ockupationens brott, det är ockupationsmakterna som ska betala. För det andra är al-Malikis regering en av de mest korrumperade i världen. De som ingår i den har blivit både miljonärer och miljardärer medan folket är utfattigt och svälter. Nu försöker regeringen dra ner på matransonerna. Det finns inga garantier för att pengar som går till den irakiska regeringen hjälper folket.

• Skulle pengarna kunnas användas på något annat sätt?
– Alla medel som konferensen skrapar ihop borde vara öronmärkta till de två miljoner irakiska flyktingar som lever under väldigt svåra förhållanden i Iraks grannländer. Det finns flyktingar inne i Irak också, men dessa är det på grund av situationen inte praktiskt möjligt att nå.

• Slutligen, hur ska Irak komma ur den fruktansvärda situation landet befinner sig i?
– För varje dag som ockupationen fortsätter försvåras förutsättningarna för en bra framtid. Ockupationsmakten försöker splittra irakierna för att kunna stanna och kontrollera landet och dess olja.  Den enda lösningen är att alla utländska styrkor i Irak omedelbart och ovillkorligen lämnar landet.

– Irakierna är fullt kapabla att ta hand som sig själva. Det finns ett starkt folkligt motstånd mot ockupationen. Den irakiska motståndsrörelsen har ett tydligt program för att bygga upp det befriade Irak, som bland annat innefattar demokratiska val och flerpartisystem, avslutar Kaled Ahmed.

PATRIK PAULOV
Proletären 22, 2008