Hoppa till huvudinnehåll
Av

Israels krigsbrott begravs – med hjälp av Abbas

När Goldstonerapporten skulle tas upp i FN:s människorättsråd drog den palestinska myndigheten, efter påtryckningar från USA och Israel, tillbaka sitt stöd för den. Det har resulterat i massiva protester bland palestinierna. Varför ska president Mahmoud Abbas hjälpa Israel att slippa stå till svars för dödandet av 1400 palestinier i Gaza?


Under veckoslutet svepte en våg av besvikelse och ilska över Västbanken och Gaza. De starka reaktionerna kom från anhöriga till offren för Israels anfall på Gaza i början av året. De kom från de politiska fraktionerna. Och de kom från organisationer och aktivister som kämpar för att också palestinierna ska betraktas som människor och därmed garanteras mänskliga rättigheter.

Besvikelsen och ilskan riktade sig denna gång inte mot Israel, utan mot den av Fatah kontrollerade palestinska myndigheten på Västbanken. Orsaken var att president Mahmoud Abbas valt att stoppa en process för att ställa Israel inför rätta – för krigsförbrytelser mot det palestinska folket.

*

Bakgrunden är följande: I april i år gav FN:s människorättsråd den sydafrikanske juristen Richard Goldstone i uppdrag att granska det 22 dagar långa Gazakriget vid årsskiftet 2008/09. I mitten av september presenterades resultatet.

Efter att ha dokumenterat Israels systematiska förstörelse av bostäder, fabriker, sjukhus, skolor, vatten- och elförsörjning med mera dras följande slutsats:

”De militära insatserna i Gaza riktades av Israel mot Gazas befolkning som helhet, de ingick i en övergripande politik som gick ut på att straffa Gazas invånare och en medveten användning av oproportionerligt våld riktat mot civila.”

FN-rapportens beskrivning av kriget är varken överraskande eller ny. Den överensstämmer med tidigare vittnesmål och rapporter från palestinska, israeliska och internationella människorättsorganisationer.

Goldstone konstaterar att Israel under anfallet på Gaza gjorde sig skyldigt till krigsförbrytelser och eventuellt brott mot mänskligheten. Det palestinska motståndets raketbeskjutning mot Israel pekas också ut som ett krigsbrott, då de primitiva hemmabyggda vapnen inte går att styra mot militära mål. Men dessa kan inte jämföras med israeliska krigsmaskinen. Vilket är förklaringen till att huvuddelen av rapporten ägnas åt just den sistnämndas brott.

Vad som fick Israel och dess uppbackare i Washington att kraftfullt reagera på och försöka underminera rapportens trovärdighet var inte kritiken sig. Nej, det som spred skräck hos angriparstatens politiskt och militärt ansvariga var Goldstones rekommendation: Om parterna själva inte går till botten med anklagelserna bör FN:s säkerhetsråd överlämna ärendet till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) i Haag.

Denna permanenta domstol instiftad av FN:s generalförsamling 1998 – mot bland andra USA:s vilja – har till uppgift att åtala personer för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Medan de israeliska ledarna skrämdes av tanken på att tvingas stå till svars för sina handlingar mottog palestinierna rapporten med glädje. Skulle det efter över 60 år av kränkningar av det palestinska folkets rättigheter äntligen bli slut på Israels straffrihet?

Glädjen blev kortvarig. Inför att rapporten skulle behandlas av FN:s människorättsråd fredag 2 oktober drog den palestinska myndigheten, ledd av president Abbas, plötsligt tillbaka sitt stöd för den. Det resulterade i att människorättsrådet sköt upp beslutet om Goldstones rekommendationer till nästa sammanträde. Vilket hålls i mars nästa år.

*

Varför valde Abbas och myndigheten att se till att rapporten läggs på is i ett halvår?

Det finns två skäl som kritikerna tar upp. Det ena är intensiva påtryckningar från USA, vilket företrädare för myndigheten erkänt. Det är bara ett par veckor sedan Barack Obama bjöd in Abbas och Israel premiärminister Benjamin Netanyahu till New York. Ett palestinskt stöd till Goldstonerapporten skulle, enligt USA, utgöra ett hinder för ”fredsprocessen”. Som om ännu en palestinsk eftergift – och denna gång att låta låta Israel slippa stå till svars för sina krigsförbrytelser – skulle leda till fred.

Det andra skälet handlar om affärsintressen. Mobiltelefonföretaget Wataniya planerar att investera flera hundra miljoner dollar på Västbanken. Men för skapandet av ett nytt mobilnät krävs tillgång till frekvenser som Israel kontrollerar.

Shalom Kital, en medhjälpare till Israels försvarsminister Ehud Barak, kommenterade frågan i brittiska The Independent samma dag som Goldstonerapporten skulle upp i FN-rådet. Kital sa rakt ut att Israel kräver att palestinierna drar tillbaka sitt stöd rapporten – annars går mobilprojektet i stöpet.

I våras rapporterade nyhetsbyrån Reuters att Wataniya är ett sambarbete mellan investerare från Qatar och Kuwait samt Palestinska investeringsfonden, i vilken bland annat en av Abbas söner  är involverad.

*

Besvikelsen och ilskan bland palestinierna är förståelig. Ska Israel slippa undan med att  ha dödat 1400 palestinier i Gaza, inklusive 300 barn? Ska Israel komma undan med den systematisk förödelse kriget orsakade, något som Gazas belägrade invånarna fortfarande lider av?

Kritiken mot Abbas och myndigheten är inte nådig. Ett uttalande från sexton palestinska människorätts- och medborgarorganisationer kallar agerandet för en förolämpning mot krigets offer. Ismail Haniya, premiärminister i Hamasregeringen i Gaza, anklagar myndigheten för att ha köpslått med blodet från Gazas barn och kvinnor. Marxistiska PFLP talar om ett förräderi omöjligt att rättfärdiga.

Det finns också rapporter om vrede inom Fatah. Enligt medieuppgifter är ekonomiminister Bassem Khourys avhopp från Fatah-regeringen på Västbanken en protest mot Abbas behandling av Goldstonerapporten.

Det inträffade hotar också den pågående processen att få ett slut på den förödande palestinska splittringen.

PFLP har varit den kanske mest ihärdiga förespråkaren för nationell försoning. Organisationen har lagt skulden för splittringen på både Fatah och Hamas. Men det senaste uttalandet från PFLP:s talesman Khalil Maqdesi visar på en ny hållning:

”Nationell enighet är omöjligt med sådana så kallade ledare som på internationell nivå agerar för att genomföra de amerikansk-israeliska planerna mot vårt folk… Den palestinska myndigheten i Ramallah, inklusive dess ledare Mahmoud Abbas och [premiärminister] Salam Fayyad har sålt det palestinska folkets blod till USA-imperialismen och Benjamin Netanyahus fascistiska ockupationsstat.”

Samma sak säger Hamas Ismail Haniya: ”Om inte detta ledarskap avlägsnas från händelsernas centrum kommer vi att fortsätta befinna oss i en inompalestinsk konflikt.”

Så har USA och Israel också lyckats undanröja hotet om ett enat palestinskt folk.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 41, 2009