Konferens för motståndet i Mellanöstern

Motståndskonferensen gästades av över 300 personer. Bland dem fanns
representanter för nationella och islamiska rörelser samt
väns-terorganisationer av olika storlek.



Från Sverige deltog Kommunistiska Partiets internationelle sekreterare
Erik Anderson samt Iraksolidaritet i Stockholm och Irakkommittén i
Malmö. Många organisationer och kända personer hade skickat
stödhälsningar. Bland dem den marxistiske ekonomen Samir Amin.



Leonardo Mazzei, från arrangören ”Kommittén för ett fritt Irak” i
Italien, inledde med att tala om Bushadministrationens utropande av
”kriget utan slut” och behovet att försvara rätten att göra motstånd.



– På denna konferens ska vi diskutera konkret antiimperialistisk
politik. Vi har samma fiende och vi måste hitta frågor att enas kring,
trots nationella olikheter.



Vittesmål

Större delen av konferensen ägnades åt tal av representanter från Irak,
Libanon, Palestina, Jordanien, Afghanistan med flera länder. Här gavs
intressanta inblickar i imperialismens härjningar och den pågående
motståndskampen. I flera inlägg poängterades vikten av att stå emot
försöken att splittra folken efter etniska och religiösa linjer.



Under konferensen framträdde en tydlig motsättning i synen på Iran. Å
ena sidan försvarades Iran som ett land som utmanar USA:s världsordning
och står på motståndsrörelserna sida. Å andra sidan anklagades Iran för
att samarbeta med USA i Irak och stödja de shiitiska miliserna och
dödsskvadronerna. En irakisk talare gick så långt att han påstod att
dispyten kring Irans kärnenergiprogram och den amerikanska
krigsuppladdningen var ett spel för gallerierna.



Irans roll i Mellanöstern är mer komplicerad än så, vilket påpekades av
den jordanske författaren Hisham Bustani. Iran spelar en smutsig roll i
Irak i samarbete med ockupationsmakten. Men Iran, med en av världens
största oljetillgångar, har på samma gång en egen agenda, som står i
motsättning till Bushadministrationens. Till exempel stöder Iran
libanesiska Hizbollah och palestinska Hamas, och landet har slutit
handelsavtal med Venezuela, Kuba och Nicaragua, vilket bidrar till att
stärka Latinamerikas vänsterkrafter.



Att USA kommer att anfalla Iran är långt ifrån givet, men landet är ett fullt tänkbart mål för en kommande aggression.

Trots oenighet i Iranfrågan var konferensen i Chianciano betydelsefull.



– När konferensen ursprungligen skulle hållas hösten 2005 utsattes den
för stora påtryckningar från amerikanskt håll och saboterades av de
italienska myndigheterna, som vägrade bevilja talarna visum. Att den nu
kunde genomföras var oerhört viktigt, säger Erik Anderson.



Brett deltagande

– Konferensen visade på en stor bredd med talare från olika politiska
riktningar. Däremot lyste de italienska vänstertidningarna och den
parlamentariska vänstern med sin frånvaro, förutom en hälsning från en
lokal ordförande i Återupprättade kommunistpartiet. Det kan inte
betraktas som annat än en kolonial attityd mot de kämpande folken.



Erik Anderson konstaterar att Kommunistiska Partiet kommer att ha
fortsatta goda och vänskapliga relationer med arrangörerna av
Chiancianokonferensen.



PATRIK PAULOV


Proletären 14, 2007





En seger för demokratin

Motståndskonferensens genomförande var en viktig demokratisk framgång.
När den ursprungligen skulle hållas i Italien i oktober 2005 grep USA
in och saboterade genomförandet.



Inför konferensen 2005 skrev 44 amerikanska kongressledamöter ett brev
till Italiens USA-ambassadör med krav på att konferensen skulle
stoppas.



Orsaken till den starka reaktionen var en rädsla för att konferensen
skulle kunna bidra till att ena djupt splittrade irakiska krafter. För
första gången skulle representanter för det tidigare styrande
Baathpartiet och den shiitiska Sadrrörelsen tala på samma möte.

Silvio Berlusconis högerregering följde påbudet från Washington och
saboterade konferensen genom att vägra bevilja de inbjudna irakierna
visum.



Med maktskiftet i april 2006 ändrades förutsättningarna. I Romano
Prodis center-vänsterregering in-går två till namnet kommunistiska
partier samt De gröna. Dessa står inte bakom konferensens innehåll men
försvarar den demokratiska rätten att genomföra den.

Även om högerpolitiker och Berlusconiägda medier attackerat konferensen
kunde den genomföras utan inblandning av myndigheterna. Visum
beviljades även till deltagarna från Irak.



Israel satte dock stopp för två palestinska talare, varav en från marxistiska PFLP, genom att inte låta dem lämna Gaza.