Hoppa till huvudinnehåll
Av

Ledare: En tradition av riggade val

När de lydiga medierna i Sverige basunerar ut att söndagens val i Irak var det första fria på 50 år, säger det en hel del om våra mediers underdånighet inför den diktatoriska världsmakten USA.




Det val som kallas "fritt" var det val som hölls i Irak 1955 under
brittiskt och amerikanskt överinseende för att legitimera den dåvarande
brittisk-amerikanske lydkungens enväldiga makt. Då som nu låg de
irakiska oljeresurserna i händerna på de västliga monopolen, och då som
nu riggades en valfars upp för att legitimera det utländska inflytandet.



Då gällde valet en rådgivande församling utan vare sig verkställande
eller lagstiftande befogenheter. Det är talande att dagens liberala
patentdemokrater refererar till den irakiske kungens valfars 1955 som
ett fritt val och som en föregångare till dagens patetiska valfars.
Mindre än tre år senare, 1958, störtades den korrupte marionetten av en
revolutionär flodvåg, och sedan dess har USA och Storbritannien gjort
allt för att Irak skall återvända till 1950-talets maktförhållanden då
kontrollen av oljan låg i brittisk-amerikanska händer.



"Mellanösterns olja är alltför viktig för att ligga i arabernas
händer", sade Henry Kissinger, krigsförbrytaren från Vietnamkriget, när
han skisserade ett pax americana i Mellanöstern. Den amerikanska
imperialismen har aldrig haft något intresse av demokrati i regioner
där de har trupper. I länder som Kuwait, Saudiarabien och Förenade
Arabemiraten styr halvfeodala monarkier utan fria val, utan
fackföreningsrättigheter och utan lika rättigheter för kvinnor. Lika
talande är USA:s stöd till Israel och dess förtryck av palestinierna.



Genom historien har USA riggat det ena valet efter det andra.
Bluffvalen i södra Vietnam 1967, som genomfördes under amerikanskt
överinseende, kallades för "konstitutionella framgångar med 83
procentigt valdeltagande". Allt medan byarna brann i napalm. Det är
samma apspel då som nu.




Då påstod USA att 83 procent av vietnameserna gick och röstade.
Historien visade att de så kallade valen under USA:s kontroll var bluff
och båg för att stävja den dåtida antikrigsopinionen. Nu upprepas samma
falska sifferexercis i Irakvalet. Först påstods 72 procent ha röstat,
bara några timmar senare hade siffran sjunkit till 60 procent, allt i
enlighet med vad som sades redan innan valet av de amerikanska
marionetterna i den irakiska valkommissionen.



Agendan var redan skriven av de amerikanska herrarna. Men bakom den
uppblåsta propagandan kommer det nu fram uppgifter som visar i annan
riktning. Nu uppger tidningen "DEBKA files", som står den israeliska
säkerhetstjänsten Mossad nära, mer rimliga röstetal. Det finns ju ett
behov av att informera den israeliska militären och säkerhetstjänsten
om hur verkligheten ser ut, och då är den uppblåsta officiella
propagandan för västerländska mediekonsumenter inte lika brukbar.



I DEBKA files medges det att de officiella 60 procenten i själva verket
inte var mer än 40-45 procent. Tidningen skriver att shiiternas
valdeltagande "var nedslående". Det var endast i de två religiösa
städerna Najaf och Karbala som deltagandet kom upp i 80 procent. I
andra tätbefolkade städer i södra Irak var valdeltagandet inte ens 40
procent. I Basra, den näst största staden i Irak, var valdeltagandet
inte mer än 32-35 procent, och det trots att marionettadministrationens
tjänstemän påstod att 90 procent röstat.



I delar av Bagdad öppnades många vallokaler över huvud taget inte och i
upprorsområden var det 150 vallokaler som aldrig öppnade. Som lök på
laxen bussades tiotusentals kurder in till Kirkuk för att öka den
kurdiska representationen i smältdegeln Kirkuk.



Det kan dessutom vara så att israeliska DEBKA files siffror även de är
uppblåsa, men inte till sådana nivåer att de tappar all trovärdighet
inför beslutsfattare av olika slag.



Det finns all anledning att ifrågasätta USA-imperiets rapportering
från valet i Irak. Om ett val genomförts under liknande förhållanden i
något annat land hade detta helt dömts ut. I Irak fanns inga
valobservatörer fanns på plats och alla förberedelser var gjorda av
ockupationsmakten.




Allt genomfördes under överinseende av USA:s ambassadör John
Negroponte, som 1981-85 var ambassadör i bananrepubliken Honduras och
stödde dödsskvadronernas härjningar i landet.



Alla opinionsundersökningar i Irak visar att folket vill ha bort de
amerikanska ockupationstrupperna. Kampen kommer att fortsätta tills
ockupanterna drivits ut.



1 februari 2005

Proletären 5, 2005