Hoppa till huvudinnehåll

Felmeddelande

  • Notice: Undefined index: field_byline i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).
  • Warning: Invalid argument supplied for foreach() i include() (rad 152 av /var/www/proletaren/sites/all/themes/proletaren/templates/node/node--article--full.tpl.php).

Ledare: Ockupationens medlöpare

Från Bagdad garanterar förre folkpartiledaren Maria Leissner att söndagens val i Irak kommer att gå rätt och riktigt till. Det finns visserligen inga internationella valobservatörer på plats, vilket den liberala demokratins väktare i andra sammanhang brukar framhålla som det första villkoret för ett vals demokratiska vandel, åtminstone om valet hålls i suspekta länder.



Men valet i det ockuperade Irak är uppenbarligen inte demokratiskt
suspekt. Tvärtom. Det ädla syftet med ockupationen sägs numera vara att
införa demokrati. Varför skulle det då behövas valobservatörer? Det
finns ju ockupationstrupper i Irak.



Det finns ingen anledning att uppröras över Maria Leissner. Hon gör
bara sitt jobb. Som anställd av den amerikanska ockupationsmakten har
Leissner till uppgift att ge sken av demokrati där ingen demokrati
finns. Leissner är en öppen och officiell medlöpare till
krigsförbrytaren George W Bush.



Men det finns anledning att uppröras över alla de journalister och
politiker som villigt låter sig utnyttjas som ockupationsmaktens
megafoner, över alla de som talar om valet som om det hade något med
demokrati att göra.



Detta måste slås fast först och entydigt: Valet i Irak är raka
motsatsen till demokrati, är ockupationsmaktens försök att klä den
imperialistiska diktaturen i en demokratisk slöja. Någon demokratisk
ockupation existerar inte och kan inte existera. Det är kampen mot
ockupationen som representerar demokratin i Irak.



Att av imperialismen hjärntvättade journalister och politiker skall se
detta uppenbara, skall se att valet i sig är ett bedrägeri, är kan-ske
för mycket begärt. Men de borde åtminstone inse att valet är en fars.
Men icke. Trots att valet i Irak saknar varje likhet med ett
demokratiskt val, så framställs det likväl som demokratiskt.



Det är skamligt bortom all anständighet. Hur kan ett val kallas
demokratiskt när de deltagande partierna saknar program och när deras
politik är totalt okänd för väljarna, när huvuddelen av de anmälda
kandidaterna är hemliga, när säkerhetsläget gör det omöjligt att
bedriva en valkampanj, när ockupationskritisk media är förbjuden, när
all verklig opposition bojkottar valet, när väljarna en vecka före
valet inte vet var vallokalerna är belägna, när ockupationsmakten skall
stå för röstsammanräkningen.



Valet i Irak är inget val, utan en fars. Det enda syftet med valet är
att förse de quislingar som USA redan utsett irakisk lydregim med ett
valresultat på låtsas. Att en majoritet av irakierna inte kommer att gå
till valurnorna spelar ingen roll. Quislingarna kommer att tituleras
"valda" ändå, vilket är nog för USA. Den "valda" lydregimen skall
legalisera ockupationen, skall ge USA legal rätt att lägga under sig
Irak och Iraks olja.



Givetvis gör den irakiska oppositionen och det irakiska motståndet
rätt. Ett val som detta skall bojkottas och bekämpas. Av demokratiska
skäl. Irak blir inte fritt förrän ockupationsmakten drivits ut ur
landet och först då Irak är befriat är demokrati en möjlighet.



Situationen i Irak är hoppingivande. Imperialismens megafoner bland
journalister och politiker må yla bäst de vill om hemska terrorister,
men motståndet i Irak handlar inte om terrorism, utan om en legitim
folklig motståndskamp som växer för varje dag. Ockupationsmakten är på
väg att förlora kontrollen över Irak, vilket det farsartade låtsasvalet
inte kan göra mycket åt. USA kan legalisera sin lydregim, men besegrar
inte motståndet.



Den irakiska motståndskampen kallar på vår solidaritet; kallar oss att
bekämpa allt som ockupationsmakten företar sig och avslöja alla lögner
som sprids av dess megafoner, som detta med att söndagens val har något
med demokrati att göra.



Kommunistiska Partiets position behöver ingen tvivla på. Vi står oförbehållsamt på det irakiska motståndets sida.



Men vad med vänsterpartiet? Lars Ohly & Co säger sig vara mot
ockupationen av Irak, men vänsterpartiet är inte emot
ockupationsmaktens bluffval. Tvärtom kräver vänsterpartiet genom Ulla
Hoffman att den svenska regeringen skall vidta åtgärder för att
underlätta för exilirakier att delta i bluffvalet. Som positivt exempel
framhåller Hoffman därvid ockupationsmakten Danmark!



Det är ynkligt och skamligt. Den som säger sig vara mot ockupationen av
Irak måste också vara mot ockupationsmaktens bluffval. Allt annat är
medlöperi.



25 januari 2005

Proleären 4, 2005