"Motståndsrörelserna måste ena sig mot imperialismen"

Vi står inför en historisk möjlighet att besegra den försvagade
USA-imperialismen. Det menar Hisham Bustani. Men det kräver att
motståndet står emot försöken till splittring och formar en gemensam
strategi för att befria Mellanöstern.



Jordaniern Hisham Bustani arbetar till vardags som tandläkare i Amman,
men han är mer känd som författare och oppositionspolitiker. Att verka
som antiimperialist i det USA-allierade Jordanien är inte lätt.
Solidaritetsarbete för palestinierna eller för det irakiska motståndet
mot ockupationen bemöts med hårdhandskarna av regimen.



– Jordanien är ett land som villigt ställer upp och utför allt smutsigt arbete som USA ber om, förklarar Hisham Bustani.



– Vi kan tala fritt, så länge vi inte går över en gräns och till
exempel angriper kungen. Men när vi försöker organisera oss, då slår
säkerhetstjänsten till. Det är säkerhetstjänsten som styr landet, kung
Abdullah sköter bara affärerna, säger Hisham Bustani, som själv
fängslats på grund av sitt politiska arbete.



Kolonialt fängelse

Proletären möter honom i italienska Chianciano, där han talar på en
konferens till stöd för motståndsrörelserna i Mellanöstern. Histam
Bustani arbetar politiskt på olika plan, för demokrati och mänskliga
rättigheter i Jordanien, för att återintroducera marxismen i
arabvärlden och för att försöka skapa en panarabisk befrielserörelse.



– Folken i arabvärlden splittrades i olika stater efter koloniseringen
1917. Vi måste försöka ena dem i en massrörelse för att bryta det
koloniala fängelse vi fortfarande lever i, säger Hisham Bus-tani och
berättar om grundandet av Arabfolkens motståndsallians i Kairo i mars
2006. Dess uppgift är att bidra till enighet bland alla dem som drabbas
av USA:s och Israels härjningar.



Histam Bustani ser stora möjligheter i den tid vi lever i, men han
pekar också på allvarliga hinder som måste övervinnas för att nå
framgång i kampen.



– Imperialismen är i kris, det är riktigt. USA har misslyckats att
strypa motståndet i Irak, Palestina och Libanon. Men också
motståndsrörelserna befinner sig i kris, vilken vi måste ta itu med för
att kunna segra, säger han och ger aktuella exempel på imperialismens
framgångsrika splittrings-taktik.



I Palestina ersattes Intifadan mot Israel av en konflikt mellan Fatah
och Hamas, vilket till och med fick de palestinska grupperna att
bekämpa varandra med vapen. I Libanon har interna motsättningar
splittrat den enhetliga uppslutningen bakom Hizbollah och motståndet,
som fanns under Israels angrepp förra sommaren. I Irak arbetar
ockupationsmakten ihärdigt för att dela irakierna efter religiösa och
etniska linjer, vilket delvis lyckats.



Hur se på Iran?

– Dessutom har USA fått Iran att framstå som huvudfienden till arabfolkens befrielsekamp, säger Hisham Bustani.



Denna fråga framkallade flera stormande inlägg från talarstolen på
motståndskonferensen i Italien. Bustani vänder sig mot de som ser det
shiitiska Iran som en lika stor eller till och med större fiende än
USA-imperialismen, en åsikt som hörts från vissa irakier kring den
sunnidominerade irakiska motståndsrörelsen. Men han avvisar också synen
på Iran som en allierad i den folkliga befrielsekampen, en uppfattning
som återfinns inom de libanesiska och palestinska motståndsrörelserna.



– Iran är ingen bananrepublik, ingen marionettregim till USA. Iran
arbetar för ett förverkliga sitt eget regionala projekt, säger Hisham
Bustani och konstaterar att landet har många intressen som står i
motsättning till Bushadministrationen, som kärnenergiprogrammet,
kontrollen över oljan, samarbetet med Syrien och stödet till Hizbollah
och Hamas.



– Men Iran är inte heller Mellanösterns Venezuela, om jag får använda
det uttrycket. Iran är inte ett antimperialistiskt projekt för att
befria folken i Mellanöstern. Det har inga problem med att samarbete
med fienden om det gynnar dess intressen, fortsätter han och pekar
särskilt på Irans destruktiva agerande i Irak genom stödet till
ockupationsregeringen i Bagdad och de shiitiska miliserna.

Hur ska då de progressiva krafterna förhålla sig till Iran?



Hisham Bustani menar att det först av allt är viktigt att se att
huvudfienden till folken i Mellanöstern är imperialismen. Att peka ut
den regionala stormakten Iran som det största hotet vore väldigt
farligt. Det skulle bidra till att vidga splittringen mellan sunniter
och shiiter, och det skulle till och med kunna resultera i samarbete
med Irans fiender, USA och Israel.



Mot sanktioner och krig

– Vi bör inte alliera oss med regimen i Iran, däremot med det iranska
folket. Eftersom sanktioner och krig främst slår mot folket måste vi
vara totalt emot varje sanktion mot och varje invasion av Iran, säger
Histam Bustani. Men han slår samtidigt fast att om Iran angrips och
landet vänder vapnen mot USA, då måste vi trots åsiktsskillnader
alliera oss med regimen.



Hisham Bustani pekar på avsaknaden av en enad arabisk befrielserörelse
som en svaghet. Palestinier, libaneser och irakier kämpar var för sig
istället för sam-ordnat och kring ett gemensamt program.



Hisham Bustani tycker att det sunnitiska motståndet i Irak bättre borde
ha utnyttjat möjligheten att minska den interna splittringen, genom att
genom att tydligt solidarisera sig med det shiitiska Hizbollah under
Israels anfallskrig. Hizbollah har å sin sida hittills varit svävande i
stödet till det irakiska motståndet och i fördömandet av de shiitiska
rörelser som gått in i den ockupationsstyrda politiska processen i
Irak.



Samtidigt var det synd, menar han, att palestinierna avvisade en invit
från Hizbollah, gällande de tillfångatagna israeliska soldaterna i
Libanon respektiva Gaza. Den libanesiska motståndsrörelsen föreslog att
man skulle samordna förhandlingarna och resa gemensamma krav på Israel.



Enighet viktig

– Motståndet borde formulera en strategi för att gå framåt och forma
ett projekt för en befrielse av regionen. Det är nödvändigt att
etablera en front som enar araber, turkar, iranier, afghaner,
pakistanier och alla folk som drabbas av USA:s planer för ett nytt
Mellan-östern, säger Hisham Bustani.



– Detta är upp till gräsrötterna att förverkliga. Det är inte något som
arabregimerna kommer att göra. Särskilt viktigt är det att
motståndsrörelserna enar sig.



Han ser ett stärkande av de sekulära, socialistiska krafterna, som ett
sätt att minska splittringen mellan sunniter och shiiter, och han
poängterar betydelsen av att knyta band med de antiimperialistiska
regeringarna i Latinamerika.



Men också i Sverige och övriga europeiska länder finns en viktig
uppgift i kampen mot imperialismen. Hisham Bustani trycker på vikten av
att driva en kampanj för att dessa länder ska sluta stödja USA:s
ockupationer och ta hem alla sina trupper.

 

– Imperialismen är i kris, men den är inte besegrad. Och en seger kan
inte uppnås utan vår insats. Om vi förlorar denna historiska möjlighet
för att vi vänder ryggen åt den väpnade motståndskampen, eller för att
vi vänder oss mot varandra istället för mot fienden, då kanske vi får
vänta i hundra år innan imperialismen är i en liknande kris, avslutar
Hisham Bustani.



PATRIK PAULOV

Proletären 17, 2007