USA ut ur Irak!
Över hela världen demonstrerade på lördagen människor mot USA:s krig mot Irak och till stöd för den irakiska motståndskampen. Här en bild från demonstrationen i Göteborg. Längst fram till höger två av talarna: professor Sven-Erik Liedman och barnläkaren Henry Ascher från Kommunistiska Partiet.
Sven-Erik Liedmans tal vid demonstrationen i Göteborg:
"Vi måste göra livet svårt för maktens alla storpampar"
En gång för länge längesen, när historien grydde över mänskligheten, grydde den först över det landskap som idag är Irak. I detta tvåflodsland kring Eufrat och Tigris skedde med stor sannolikhet några av de stora genombrotten i mänsklighetens historia. Det är där som de tidigaste beläggen på drejskivor finns – drejskivan, denna fantastiska uppfinning som än i dag ger möjlighet att forma både de nyttigaste och de skönaste kärl och vaser. Det är också där som det äldsta skriftsystemet tycks ha uppkommit och med det det mänskliga minne som sträcker sig bortom den enskilda hjärnan och den muntliga berättelsen. Genom skriften kan vi komma i omedelbar kontakt med dem som levt för längesen. Det äldsta av diktverk, Gilgamesheposet, härstammar från Tvåflodslandet. Det var där som lagar skrevs ner för första gången. Där finns de äldsta biblioteken med väldiga mängder lertavlor. I staden Nippur finns det privatbibliotek som är nästan 4000 år gamla. För bara tjugo år sedan hittade men i solgudens tempel – Shamashtemplet – i Sippar ett intakt bibliotek med 56 hyllor inmurade i väggarna och med lertavlor ordnade i samma system som de haft för 2500 år sedan.Det var i samma del av världen som kalifen al-Mansur grundade staden Baghdad för snart 1250 år sedan och där den avancerade kultur som kännetecknade islam hade sitt självklara centrum. Det var där som den legendariske Harun ar-Rashid var kalif – han skänkte en klocka till Karl den Store i Europa som européerna inte sett maken till.
Det var detta land som kolonialmakten Storbritannien lade under sig i sin strävan att behärska världen. Efter första världskriget befästes det engelska herraväldet. Sedan dess har britter och efter hand också amerikaner betraktat Irak som sitt intresseområdet. Intresset har blivit intensivare ju begärligare oljan blivit. En hårdhudad och skurkaktig diktator, Saddam Husein, utmanade de oljetörstiga västmakterna. Utmaningen blev krigsanledning när USA, den enda supermakten, hade både en president och en vicepresident som hade all sin rikedom och all sin framgång att tacka oljeindustrin. Bush, Chaney och Saddam Husesyn är alla som sardiner, inlagda i olja.
*
För tre år sedan startade det ohyggliga krig som George W. Bush förklarade avslutat den 1 maj för snart tre år sedan men som likväl fortsatt med oförminskad styrka och ohyggliga lidanden alltsedan dess. Kriget föregicks av de mest omfattande demonstrationerna i mannaminne – men världens herrar, så demokratiska de än låtsas vara, struntade i folkets röst. – Vi är inte lika många i dag som vi var då, vårvintern 2003. Jag hoppas att det inte beror på att många ser det meningslöst att protestera. Tvärtom – borde slutsatsen vara – vi måste göra livet svårt för maktens alla storpampar med våra protester.
Protesterna kan inte bara gälla den fruktansvärda kriget. De måste gälla hela sättet att konsekvent sätta makt före rätt som vi bevittnat alltsedan det så kallade kriget mot terrorismen inleddes. Se på Guantánamo! Se på Abu Ghraib! Se också på hur staten Israel till och med kan gå in i ett annat lands fängelse och hämta ut en misshaglig fånge där! På ett mer utmanande sätt kan man knappast visa att rätten är underkastad makten.
För tre år sedan startade det ohyggliga krig som George W. Bush förklarade avslutat den 1 maj för snart tre år sedan men som likväl fortsatt med oförminskad styrka och ohyggliga lidanden alltsedan dess. Kriget föregicks av de mest omfattande demonstrationerna i mannaminne – men världens herrar, så demokratiska de än låtsas vara, struntade i folkets röst. – Vi är inte lika många i dag som vi var då, vårvintern 2003. Jag hoppas att det inte beror på att många ser det meningslöst att protestera. Tvärtom – borde slutsatsen vara – vi måste göra livet svårt för maktens alla storpampar med våra protester.
Protesterna kan inte bara gälla den fruktansvärda kriget. De måste gälla hela sättet att konsekvent sätta makt före rätt som vi bevittnat alltsedan det så kallade kriget mot terrorismen inleddes. Se på Guantánamo! Se på Abu Ghraib! Se också på hur staten Israel till och med kan gå in i ett annat lands fängelse och hämta ut en misshaglig fånge där! På ett mer utmanande sätt kan man knappast visa att rätten är underkastad makten.
*
I denna utförsbacke mot tilltagande rättsupplösning har inte Sveriges regering eller dess ledande politiker visat någon lust att hamna på efterkälken. Även här skall demokratin försvaras genom inskränkningar i demokratin. Tomas Bodström har ett leende lika fagert och lika falskt som Tony Blair.
Sveriges regering har inte heller visat något kurage gentemot krigsherrarna i Irak eller mot övertrampen av rättvisan. Den 90-årige Sverker Åström, vars diplomatiska karriär sträcker ända tillbaka till 1939, gick häromdagen ut med en stor protestartikel i Dagens Nyheter mot regeringens exempellösa flathet gentemot Guantánamo, Abu Ghraib och annat liknande. Inte ett ord fick han till svar! Man kunde åtminstone hoppas att Persson och Freivalds skämdes!
Men nu går Göran Persson ut och förklarar stolt att Tony Blair skall hjälpa honom att vinna valet i höst. Tony Blair! en lismande politiker som visat sig vara en lika inpiskad lögnare som Bush i Irakfrågan!
Man kan med ängslan fråga sig vad den borgerliga oppositionen skall kontra med – någon livligare vakthållning kring internationell rätt kan man knappast vänta sig på den kanten. Kommer Reinfeldt att engagera Bush i sin kampanj? Eller får man nöja sig med Fog Rasmussen och Pia Kiaersgaard?
Sverige säger alltså ingenting om koncentrationslägret i Guantánamo. Ett koncentrationsläger är det nämligen! Inför det ordet kan en och annan kanske invända: men inte skall man ända jämföra Guantánamo med vad nazisterna gjorde. Till detta måste man svara: nej, det kan inte jämföras med nazisternas utrotningsläger. Men det kan jämföras med deras koncentrationsläger. Koncentrationslägret är ingen nazistisk uppfinning. Hitler och hans anhang lånade både idé och ord från britterna. De första ”concentration camps” inrättade i engelsk regi under boerkriget vid förra sekelskiftet. I Guantánamo utsätts människor för omänsklig behandling, för tortyr och förnedring. De vet inte ens vad de är anklagade för. De vet inte hur länge de skall sitta inspärrade. Det är ohyggligt – lika ohyggligt som alla koncentrationsläger är var de än befinner sig, i Afrika, i Tyskland, i Sovjetunionen eller Ryssland, i Kina, i Amerika.
I denna utförsbacke mot tilltagande rättsupplösning har inte Sveriges regering eller dess ledande politiker visat någon lust att hamna på efterkälken. Även här skall demokratin försvaras genom inskränkningar i demokratin. Tomas Bodström har ett leende lika fagert och lika falskt som Tony Blair.
Sveriges regering har inte heller visat något kurage gentemot krigsherrarna i Irak eller mot övertrampen av rättvisan. Den 90-årige Sverker Åström, vars diplomatiska karriär sträcker ända tillbaka till 1939, gick häromdagen ut med en stor protestartikel i Dagens Nyheter mot regeringens exempellösa flathet gentemot Guantánamo, Abu Ghraib och annat liknande. Inte ett ord fick han till svar! Man kunde åtminstone hoppas att Persson och Freivalds skämdes!
Men nu går Göran Persson ut och förklarar stolt att Tony Blair skall hjälpa honom att vinna valet i höst. Tony Blair! en lismande politiker som visat sig vara en lika inpiskad lögnare som Bush i Irakfrågan!
Man kan med ängslan fråga sig vad den borgerliga oppositionen skall kontra med – någon livligare vakthållning kring internationell rätt kan man knappast vänta sig på den kanten. Kommer Reinfeldt att engagera Bush i sin kampanj? Eller får man nöja sig med Fog Rasmussen och Pia Kiaersgaard?
Sverige säger alltså ingenting om koncentrationslägret i Guantánamo. Ett koncentrationsläger är det nämligen! Inför det ordet kan en och annan kanske invända: men inte skall man ända jämföra Guantánamo med vad nazisterna gjorde. Till detta måste man svara: nej, det kan inte jämföras med nazisternas utrotningsläger. Men det kan jämföras med deras koncentrationsläger. Koncentrationslägret är ingen nazistisk uppfinning. Hitler och hans anhang lånade både idé och ord från britterna. De första ”concentration camps” inrättade i engelsk regi under boerkriget vid förra sekelskiftet. I Guantánamo utsätts människor för omänsklig behandling, för tortyr och förnedring. De vet inte ens vad de är anklagade för. De vet inte hur länge de skall sitta inspärrade. Det är ohyggligt – lika ohyggligt som alla koncentrationsläger är var de än befinner sig, i Afrika, i Tyskland, i Sovjetunionen eller Ryssland, i Kina, i Amerika.
*
Förenta Nationerna är i färd med att utarbeta en ny internationell standard för mänskliga rättigheter. USA finner förslaget urvattnat. Det är fräckt i överkant. Men vem tror att en sådan standard verkligen skulle bli effektiv? Skulle den riktas mot Kina? Kanske som ett vagt mummel, men inte mer. En politiker – nej, jag namnger honom inte igen – har sagt: ”Den som står i skuld är inte fri.” En stor del av USA:s krig i Irak bekostas av Kina. Hundratals miljarder dollar har lagrats i det landet. Om Kina skulle få för sig att sälja alla sina amerikanska dollar, skulle dollarn sjunka som en sten.
Nej Kina kan fortsätta att avrätta tusentals av sina medborgare. Det enda land som bryter mot alla vedertagna mänskliga rättighet och som nu verkligen hotas – är Iran. Där finns en regim lika motbjudande som Saddam Husseins. Men är det anledningen till det nya vapenskramlet? Ack, glöm det. Iran har också olja, mycket olja.
Där, liksom i Irak, skulle ett utländskt erövringståg omöjliggöra för den opposition som finns att ändra landet i demokratisk riktning. Men vad är demokratin värd? Vad är den värd gentemot några miljoner fat olja?
Till detta kan vi bara svara: Den är lika mycket värd som vi gör den, genom att vara ständigt aktiva, ständigt vaksamma medborgare. Det är vi, folket, som kan göra demokratin levande. I dag drar vi ett litet strå till demokratins stack. Vi måste fortsätta att göra det i morgon också, och i övermorgon!
Proletären 12, 2006
Förenta Nationerna är i färd med att utarbeta en ny internationell standard för mänskliga rättigheter. USA finner förslaget urvattnat. Det är fräckt i överkant. Men vem tror att en sådan standard verkligen skulle bli effektiv? Skulle den riktas mot Kina? Kanske som ett vagt mummel, men inte mer. En politiker – nej, jag namnger honom inte igen – har sagt: ”Den som står i skuld är inte fri.” En stor del av USA:s krig i Irak bekostas av Kina. Hundratals miljarder dollar har lagrats i det landet. Om Kina skulle få för sig att sälja alla sina amerikanska dollar, skulle dollarn sjunka som en sten.
Nej Kina kan fortsätta att avrätta tusentals av sina medborgare. Det enda land som bryter mot alla vedertagna mänskliga rättighet och som nu verkligen hotas – är Iran. Där finns en regim lika motbjudande som Saddam Husseins. Men är det anledningen till det nya vapenskramlet? Ack, glöm det. Iran har också olja, mycket olja.
Där, liksom i Irak, skulle ett utländskt erövringståg omöjliggöra för den opposition som finns att ändra landet i demokratisk riktning. Men vad är demokratin värd? Vad är den värd gentemot några miljoner fat olja?
Till detta kan vi bara svara: Den är lika mycket värd som vi gör den, genom att vara ständigt aktiva, ständigt vaksamma medborgare. Det är vi, folket, som kan göra demokratin levande. I dag drar vi ett litet strå till demokratins stack. Vi måste fortsätta att göra det i morgon också, och i övermorgon!
Proletären 12, 2006