”Sydafrika behöver en verklig jordreform”

Publicerad 23 juni 2010

Hela 87 procent av all jordbruksmark i Sydafrika ägs fortfarande av några få rika, vita familjer. ”Vi har avskaffat det svart-vita apartheidsystemet, men vi har fortfarande ekonomisk apartheid.” Det säger de sydafrikanska gräsrotsaktivisterna Siviwe Mdoda och Henry Michaels i en intervju om förhållandena i hemlandet och om fotbolls-VM.

Då 37-årige Sivwe Mdoda (till vänster) en dag gick ner till den lokala matbutiken i kvarteret i Kap-staden i Sydafrika mötte han två unga vita kvinnor med var sin snabbköpsvagn med åtta säckar dyr hundmat. De rika kvinnorna var på väg hem med maten till deras hundar på en farm i närheten.

Siviwe Mdoda hade själv kommit hem från ett besök på landsbygden, där tusentals svarta bönder och jordlösa svälter. De får klara sig på en till två dollar om dagen – vilket motsvarar 8 till 16 kronor.

– Jag frågade nyfiket butiksexpediten, hur mycket hundmaten i de två vagnarna kostade och svaret var 2000 rand [Ungefär lika mycket i svenska kronor, övers anm.] Jag blev upprörd. Folk svälter ju, medan de gav hundarna mat, säger Siviwe Mdoda och skakar på huvudet.

Summan motsvarar två månadslöner för en lantarbetare som är lycklig nog att ha ett arbete på något av de stora kommersiella lantbruken och plantagerna, som oftast ägs av vita. Lantarbetarna i Kapprovinsen ser till att vindruvor och frukter blir till vin och konserver, som säljs världen över.

Siviwe Mdoda är på besök hos Arbejderen i Köpenhamn. Han lutar sig tillbaks i stolen.

Tillsammans med småbrukaren Henry Michaels berättar han om förhållandena i hemlandet Sydafrika, som nu är i mediernas fokus på grund av VM i fotboll. Båda kommer från den sydafrikanska gräsrotsorganisationen Trust for Community Outreach and Education (TCOE) , som arbetar för att medvetandegöra fattiga bönder och jordlösa i Västra Kapprovinsen om deras rättigheter.

– Genomsnittslönen för en lantarbetare, som är lycklig nog att ha ett arbete, ligger på 1250 rand i månaden. De sliter under bedrövliga förhållanden, säger Siviwe Mdoda.

– En rik, vit familj äger också de industrier som förädlar vindruvorna och frukterna till färdiga varor. De äger också butikerna och handelskedjorna varorna säljs i, fortsätter Siviwe Mdoda.

Henry Michaels menar att de rikas konsumtion har stigit sedan apartheid avskaffades för 16 år sedan.

– De kör i de modernaste och dyraste bilarna. Det finns ingen kris att finna där, säger bonden från Overburg vid Berrydale i västra Kapprovinsen, som är gift och har fyra barn.

Själv berättar han om armod i lantarbetardistriktet han kommer ifrån.

– Vi lider. Sex månader om året arbetar de flesta svarta på de rika farmerna, under skördesäsongen, eller under så- och planteringssäsongen. De måste följa säsongen. När det inte finns mer arbete för dem, så åker de tillbaka till slummen i städerna, där det redan är 70-75 procents arbetslöshet, konstaterar Henry Michaels nyktert.

Regeringen betalar inte ut något arbetslöshetsunderstöd eller kontanthjälp, men till pensionärer utbetalas 1000 kronor i månaden och till småbarnsfamiljer 250 kronor.
– Hur skall man kunna leva på det? Folk dör av svält. Blir du sjuk, får du klara dig själv. I min stad finns det till exempel ingen läkare, berättar Henry Michaels.

• Men har det inte skett några framsteg efter att Mandela släpptes ut ur fängelset 1990 och efter att apartheid avskaffades?

Henry Michaels reser sig i stolen.

– Då Mandela kom ut ur fängelset fanns det stora förhoppningar om ett bättre liv. Men 16 år efteråt lever apartheid vidare under andra former. Vi har ekonomisk apartheid, därför att klyftan mellan rik och fattig har blivit större. Lagarna som den demokratiska regeringen antagit gynnar de rika på de fattigas bekostnad, säger han.   

För egen del blev Henry Michaels medlem i regeringspartiet ANC, men har lämnat partiet i besvikelse. Siviwe Mdoda hoppar in med ett krasst konstaterande.

– Våra frihetskämpar har nu tagit till sig borgerliga värderingar och medföljande
livsstil att bli rika på de fattigas bekostnad. Men för oss handlade kampen mot apartheid om att förändra befolkningens liv bort från fattigdomen. Men nu är det endast färgen på undertryckandet, som har ändrat sig. Från vit-svart till svart-svart, säger Siviwe Mdoda.

Själv blev han under 1980-talet knuten till den Svarta medvetanderörelsen – en rörelse för att främja de svartas medvetenhet och självmedvetenhet som startades av Steve Biko. 

Både Siviwe Mdoda och Henry Michaels är djupt besvikna över att ANC:s löfte om en jordreform har gått i stå.

– Endast 4,5 procent av jorden har delats ut till de svarta bönderna. Regeringen lovade att målet var 30 procent till år 2014. Regeringen har nu skjutit fram målsättningen till 2025, förklarar Henry Michaels.   

Han menar att skapandet av avdelningen för jordreformer under lantbruksministeriet 2009 var en bluff. 

– Det var likadant i valrörelsen, som vi var mycket spända inför. Kommer det hända något nu? Med det var endast ett politiskt drag, som spelades upp för att få folk att rösta på ANC, säger Henry Michaels.

Siviwe Mdoda tar till orda efter en stunds tystnad.

– Jodå, det har varit framsteg, som apartheidtiden aldrig nådde. Men på frågan om jordreform har regeringen misslyckats. Den saknar politisk vilja och antar endast lagar som stärker jordägarklassen, säger han.

• Är Sydafrika på väg mot samma förhållanden som grannlandet Zimbabwe, där jordlösa bönder har intagit rika farmares jordar och tagit över dem? 

Siviwe Mdoda ser ut att ta sig en djup funderare innan han svarar.

– Nej, det blir inget nytt Zimbabwe.  Skillnaden är den att i Zimbabwe stödjer regeringen de fattiga böndernas övertagande av de vitas farmer. Hos oss stödjer regeringen jordägarklassen, säger han.
 
Han tillägger att en rörelse för en jordreform mycket väl kan dyka upp på landsbygden med krav på jord till de som brukar den.

– Vi har sett husockupationer i städernas slumområden med krav på att myndigheterna förser dom med el och vatten. Jag tror att dessa initiativ kommer att sprida sig till landsbygden, därför att det där finns ett omättligt behov av jord och livsmedel. Men landsbygdsbefolkningen har varit förtryckta i århundraden, så medvetenheten är inte så hög, säger Siviwe Mdoda. 

Henry Michaels avslutar ivrigt.

– Vår rörelse för en jordreform måste börja med att kräva delar av den jord som staten äger och som ligger i träda. Det är något att börja med, säger han och ler.

Anders Fenger
Proletären nr 25, 2010

Artikeln är tidigare publicerade i danska Arbejderen. Översättning: Erik Anderson