Bomber mot libanesisk försoning

Bomben sprängdes i morgonrusningen i staden Tripoli måndag 29 september. Målet för attacken var en armébuss. Sju dödades varav fem soldater. Ett trettiotal skadades.

Det var det andra förödande bombdådet mot den libanesiska armén på kort tid. Den 13 augusti genomfördes en liknande attack i Tripoli som kostade 18 människor livet.

Svaret på varför dessa attacker skett och vem som ligger bakom dem måste sökas i det pågående politiska skeendet i Libanon.

Konflikten mellan den USA-stödda regeringskoalitionen och oppositionen, ledd av det antiimperialistiska Hizbollah, mynnade i våras ut i väpnade sammanstötningar. Oppositionens folkliga stöd och militära övertag tvingade den hårt trängda regeringen till förhandlingsbordet. Efter medling av Arabförbundet slöts den 15 maj det så kallade avtalet i Doha som gjorde slut på en 18 månader lång politisk kris.

Ett stärkt Hizbollah
Trots ett antal mindre stridsutbrott och segdragna förhandlingar har uppgörelsen följts. En övergångsregering som inkluderar ministrar från oppositionen har tillsatts, parlamentet antog förra veckan en modifierad vallag och försoningssamtal har inletts – allt i enlighet med Dohaavtalet.

Hizbollahledaren Hassan Nasrallah konstaterade nyligen att man därmed är på god väg att skapa en positiv atmosfär inför valet 2009, då libaneserna ska avgöra vilken väg landet framöver ska ta.

Men det finns de som är missnöjda med den fredliga utvecklingen. Den har nämligen inneburit att Hizbollah, av USA och Israel sett som en av deras farligaste fiender i Mellanöstern, stärkt sin ställning.

Hizbollah är både en religiös shiamuslimsk rörelse och ett politiskt parti. Organisationen har nära relationer med Syrien och Iran och stöder helhjärtat palestiniernas kamp. Det som bekymrar imperialismen allra mest är att Hizbollah, som den dominerande kraften i den libanesiska motståndsrörelsen, också har en betydande militär styrka. Under Hizbollahs ledning drev motståndet ut den israeliska ockupationsarmén från södra Libanon våren 2000 och stod emot Israels massiva bombkrig 2006.

Genom Dohaavtalet har den fruktade organisationen inte bara blivit regeringsparti. Hizbollah och dess allierade i oppositionen har dessutom fått en tredjedel av ministerposterna, vilket ger dem vetorätt och omöjliggör för de USA- och Israelvänliga krafterna i regeringen att avväpna motståndet.

Imperialismen har alltså något att vinna på att försöka skapa kaos och blåsa liv i de djupa motsättningarna i det politiskt, etniskt och religiöst splittrade Libanon.

Tillbaka till de senaste attentaten.

Terrorgrupper
För det första genomfördes de i samband med avgörande politiska händelser. Dådet i augusti skedde inför den nyutnämnde presidenten Micheil Suleimans statsbesök i Syrien. Syftet var att förbättra relationerna, som varit minst sagt frostiga under de senaste åren. Bomben förra veckan smällde när parlamentet debatterade de för valet 2009 nödvändiga ändringarna i vallagen.

För det andra bör vi påminna oss om vad som hände sommaren 2007 i det palestinska flyktinglägret Nahr el-Bared utanför Tripoli. Fatah al-Islam, en liten sunnitisk extremistgrupp bestående av i huvudsak icke-palestinier, flyttade in i lägret och försökte påtvinga palestinierna sitt islamistiska styre. Efter att Fatah al-Islam utfört terrordåd utanför lägren gick den libanesiska armén till attack. Månader av strider följde och stora delar av det palestinska lägret jämnades med marken.

Att sådana grupper etablerat sig i norra Libanon var känt långt tidigare. Proletären har skrivit om avslöjanden i amerikanska och brittiska medier om att USA tillsammans med sunniextremismens hemland Saudiarabien och sunniter inom den libanesiska regeringen uppmuntrade dessa shiafientliga grupper för att försvaga det shiitiska Hizbollah. Månader innan förödelsen i Nahr el-Bared nämnde den amerikanska undersökande journalisten Seymour Hersh det al-Qaidainspirerade Fatah al-Islam som en av de grupper som fått vapen och pengar.

Ahmad Mousalli, professor i politiska studier vid American University of Beirut, påminde efter det senaste bombdådet om vem som bär skuld till utvecklingen.

”Norra Libanon har blivit en samlingsplats för radikala terrorister – nya salafistgrupper, nya jihadist-grupper”, förklarar Ahmad Mousalli för satellitkanalen al-Jazira. ”Problemet var att ’14 marsrörelsen’ (regeringsalliansen) försökte skapa en milis som kunde stå emot Hizbollah, men vad de åstadkommit är att de banat väg för dessa förmodade sunniterrorister att infiltrera landet.”

Förra veckan konstaterade Syriens president Bashar al-Assad att ansamlingen av terrorister i norra Libanon också drabbar hans land. Två dagar före bussbomben i Tripoli skedde det värsta terrordådet i Syrien på tjugo år. En självmordsbombare, som enligt officiella uttalanden kom från ”ett arabiskt grannland”, sprängde sig själv i Damaskus och dödade 17 personer.

Nya oroligheter?
Vi vet naturligtvis inte vilka som ligger bakom bomberna, även om ovan nämnda grupper står högt på listan över misstänkta. Vi vet heller inte om dessa i så fall agerat på order från deras tidigare uppbackare eller följer sin egen dagordning.

Men det är uppenbart att det är imperialismen som skulle tjäna på att Dohaavtalet bombas sönder. Oppositionen, det terrordrabbade Syrien och det krigshotade Iran har allt att vinna på en fortsatt fredlig utveckling i Libanon. Inte minst om det libanesiska folket får chansen att säga sitt.

Trots att Libanons etniskt-religiöst baserade valsystem diskriminerar muslimer och särskilt den största folkgruppen, shiamuslimerna, finns en möjlighet för oppositionen att gå fram kraftigt. Det med Hizbollah allierade kristna partiet Fria patriotiska rörelsen kan ta många röster från den kristna Israel-vänliga extremhögern. Också bland druserna finns missnöje med att deras traditionella ledare sluter upp bakom den amerikansk-israeliska politiken.

Valet 2009 är ännu långt borta. Risken är stor för att det libanesiska folket också framöver kommer att drabbas av bomber, politikermord och i värsta fall ett nytt israeliskt aggressionskrig.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 41, 2008

EU-parlamentariker vill terrorstämpla Hizbollah
En grupp EU-parlamentariker har inlett en kampanj för att Hizbollah ska föras in på EU:s lista över terroristorganisationer. Vid ett seminarium om terrorhot i Europa förklarade Paulo Casaca från det portugisiska socialistpartiet att det stora politiska inflytandet i Libanon gör Hizbollah farligt. Den tyske liberalen Alexander Alvaro påstod att Hizbollah har 900 icke aktiverade terrorister, sk sleeper cells, utstationerade i Tyskland. Ett påstående i klass med att Saddam Husseins massförstörelsevapen hotade de amerikanska och brittiska folken.

När uppropet presenterats hade 44 EU-parlamentariker ställt sig bakom kravet på terrorstämpling.

Men EU:s samordnare för antiterrorism, Gilles de Kerckhove, tror att EU kommer att avvisa kravet, eftersom Hizbollah faktiskt sitter i den libanesiska regeringen och spelar en roll i libanesisk politik.

Idag är det endast USA, Israel, Kanada och Nederländerna som terroriststämplat Hizbollah. Storbritannien och Australien har terrorlistat Hizbollahs militära gren.