Finanskris utan slut?

I fredags kunde president Bush underteckna den lag som ställer 700 miljarder dollar till finansministerns förfogande för att rädda banker ur skuldkrisen. Kort innan hade representanthuset i en ny omröstning godkänt detta sk räddningspaket.

Paketet fungerar så här: Staten köper för upp till 700 miljarder dollar ofta helt värdelösa fordringar från bankerna, vilka alltså slipper ta konsekvensen av att ha lånat ut till sådana som inte borde ha fått låna. På det sättet får bankerna tillbaka sina pengar och kan sätta igång och låna ut igen. För detta måste staten skuldsätta sig.

USA är världens i särklass mest skuldsatta land. Man kan dela in skuldsättningen i tre nivåer: hushållens skulder (för husköp och konsumtion), finanssektorns (bankernas etc) skulder samt statens skuldsättning. Hushållens oförmåga att betala sina skulder har orsakat kris för finanssektorns förmåga att betala sina skulder – varför staten nu med ”räddningspaketet” tar över de skulderna. Det sker med lånade pengar. Dvs statsskulden ökar. I stället för bankerna är det staten som skuldsätts.

Stor statsskuld
Statsskulden i USA har under Bush-regimens åtta år stigit med över 4.000 miljarder dollar och kommer vid årets slut att ligga på drygt 11.000 miljarder dollar. Det är ett stort tal men USA är ett stort land, så siffran måste sättas i relation till hela dess stora ekonomi. USA:s bruttonationalprodukt, BNP, är i år ungefär 14.000 miljarder dollar. Statsskulden motsvarar alltså ca 79 procent av BNP. (I Sverige är statsskulden knappt 40 procent av BNP. Andra länder som tex Italien och Belgien har mycket större statsskuld, mätt som andel av BNP, än USA.)

Skuldsättning är dock en förutsättning för en kapitalistisk ekonomi. På grund av den oplanerade, anarkiska ordningen av produktionen, kommer utbud och naturligt skapad efterfrågan att hamna i obalans. För att det som produceras ändå skall kunna säljas måste det ske med hjälp av krediter.

Mindre investeringar
När dessutom kapitalisterna märker att det blir svårare att få avsättning för den stigande produktionsmängden, skär de ned på sina investeringar. På det sättet får de pengar över, som kan användas till att låna ut. Efterhand blir den sidan av ekonomin, utlåningen eller den finansiella ekonomin, allt viktigare för kapitalisterna. För att inte ekonomin skall bromsa krävs ständigt större skuldsättning. Stora finansiella bubblor blåses upp, som till slut måste brista. Detta sker gång på gång så länge kapitalismen består. Det sker i alla kapitalistiska ekonomier, och det har skett särskilt mycket i USA, där den totala skuldsättningen – statens, företagens, hushållens – i dag uppgår till imponerande 53.000 miljarder dollar, dvs nästan fyra gånger BNP!

I ett försök att ärerädda kapitalismen som system skyller nu liberaler och andra anhängare av kapitalismen krisen på girighet hos bankdirektörerna i USA. Förvisso har de varit – och är – giriga. Men på intet sätt skiljer de sig därvidlag från svenska bankdirektörer eller bankdirektörer och andra kapitalister var som helst. Det kapitalistiska systemet förutsätter maximal profit eller girighet hos kapitalisterna. Den som inte styrs av det kommer inte att klara sig i konkurrensen med de andra kapitalisterna.

Protesterna mot ”räddningspaketet” – Emergency Economic Stabilization Act – har inte tystnat. Att det sker med statlig skuldsättning förutsätter att skattebetalarna skall betala det i sinom tid. Förutom vanliga skattebetalare så har över 400 mer eller mindre kända ekonomer, däribland två som fått ekonomipriset till Nobels minne, i ett upprop protesterat mot att staten i USA på detta sätt håller banker och andra utlåningsinstitut skadeslösa, samtidigt som uppskattningsvis sex miljoner familjer i år och nästa år kommer att ha blivit vräkta från sina hem. Bara i augusti vräktes 91.000 familjer. Ytterligare flera miljoner kommer att se sina tillgångar gå upp i rök, när bostadspriser, aktier etc sjunker i värde.

Klasskonflikter i USA
Kommer räddningspaketet att lösa finanskrisen? Knappast. Även om 700 miljarder dollar är mycket pengar är det en spott i havet jämfört med hela det belopp som lånats ut till köp av bostäder, ca 12.000 miljarder dollar. Nu ökar också arbetslösheten, varför betalningsförmågan hos än fler kommer att sjunka. Och krisen sprider sig som ringar på vattnet.

De närmaste månaderna och åren kommer att innebära skärpta klasskonflikter i USA, där en allt större del av befolkningen pressas ned i arbetslöshet, fattigdom och till och med bostadslöshet. Överklassen i USA har redan förberett sig på de politiska konsekvenserna av detta genom att avdela mer militär till att öva ”crowd control” och motverka ”civil disorder”, dvs människor som protesterar.

BERTIL KILNER
Proletären nr 41, 2008