Finska hamnarbetare i strejk
Återigen går europeiska hamnarbetare ut i strejk i protest mot de försämringar som påtvingas dem från såväl nationellt som EU-håll. Denna gång är det de finska stuveriarbetarna i fackförbundet AKT som den 4 mars efter långa, men resultatlösa förhandlingar, lade ner arbetet i hamnarna.
AKT organiserar arbetare inom transportbranschen och utlyste så sent som i förra veckan en strejk bland buss- och lastbilschaufförerna i Helsingforsregionen, och i nästa vecka väntas speditionsarbetarna gå ut i strejk om inte något under sker i förhandlingarna med arbetsköparna.
Liksom i chaufförstrejken så rör hamnstrejken inte bara lönehöjningar, utan också principiellt viktiga ersättningar till dem som sägs upp från sitt jobb.
Sedan en arbetskonflikt år 2000 gäller att företagen betalar de stuveriarbetare som sägs upp en ersättning som motsvarar ett års lön. Genom denna uppgörelse har arbetsköparens strävan att använda sig av billig och tillfällig arbetskraft kraftigt begränsats.
Kringgår avtal
Denna bestämmelse bekräftades senare i stuveribranschens kollektivavtal 2001, men sedan 2005 har arbetsgivarförbundet försökta komma ifrån denna skrivelse. I den kapitalistiska krisens skugga försöker nu arbetsköparna på bred front komma runt redan skrivna avtal, öka deltidsarbetet och bredda den billiga arbetskraftens marknader.
Arbetskonflikten handlar alltså för de strejkande främst om att försvara gamla positioner, vilket kan vara nog så viktigt i tider som dessa.
Under måndagen avvisade AKT ett bud från arbetsköparnas sida som tydligt skulle ha betytt ett brytande av tidigare ingådda avtal.
Många andra finska fackförbund, men även Svenska Hamnarbetarförbundet, har uttryckt sitt fulla stöd till de strejkande hamnarbetarna. Skulle dessa försämringar gå igenom skulle också andra sektorer och yrkesgrupper komma att beröras.
Skrämselpropaganda
I vanlig ordning gapar finsk borgarpress och arbetsgivarföreningarna om ”samhällsansvar” och om det ”orimliga i att strejka i kristid”. Som om arbetsköparna någonsin skulle anse det rimligt att strejka. Allt medan man försöker skrämma folk med stora siffror om de ekonomiska förluster som strejken orsakar landet och hur Finlands rykte som företagarvänligt land ska förstöras.
Arbetsgivarnas fräckhet och totala ansvarslöshet i krisen talar sitt tydliga språk då man kräver att arbetstagarna ska gå med på lönesänkningar, alternativt lönestopp, samtidigt som de finska börsbolagens utbetalningar till aktieägarna i år är 13 procent högre jämfört med samma tid förra året.
Arbetarna ska på inga villkor behöva betala den kris som kapitalismen är orsak till. Nu om någonsin, mitt i marknadsekonomins totala bankrutt, är strejkvapnet det enda raka i kampen mot försämringar som ytterligare skulle förvärra krisen. Lönerna och köpkraften måste upp för att ett höjande av sysselsättningen och ett säkrande av den offentliga servicen ska bli möjlig.
Stuveriarbetarnas strejk och initiativ är värd allt stöd.
OSKAR WIGREN
Sjuksköterska, Finland
Proletären nr 10, 2010