Ingen klar segrare i libanesiska valet

När resultatet från Libanons parlamentsval 7 juni offentliggjordes konstaterades att 14 marsrörelsen vunnit. Med 71 parlamentsplatser mot 57 för Hizbollah, Fria patriotiska rörelsen och övriga oppositionspartier var majoriteten tydlig. USA, Israel och västvärlden drog en lättnadens suck över att Hizbollah förlorade.

När alla röster räknats samman framträder en annan bild. Den provästliga alliansen fick en minoritet av rösterna. Enligt en sammanräkning offentliggjord av tv-kanalen al-Manar fick 14 marsrörelsen 693931 röster (45,3 procent) medan oppositionen fick 839371 röster (54,7 procent).

Förklaringen till att stöd från en majoritet av folket inte med automatik ger majoritet i parlamentet  hittar vi i Libanons odemokratiska valsystem. Det bygger på majoritetsvalkretsar knutna till etnisk-religiös tillhörighet. Fördelningen av parlamentsplatser mellan de etniskt-religiösa grupperna baseras på en folkräkning gjord på 1940-talet, som inte längre stämmer. De kristna har tex 50 procent av platserna samtidigt som de bara utgör 30-40 procent av befolkningen.

Hizbollahledaren Hassan Nasrallah sade dagen efter valet att man accepterar det officiella resultatet. Men han poängterade skillnaden mellan en parlamentsmajoritet och en folklig majoritet.

Nasrallah påpekade att Hizbollah godtar valutgången trots att en rad oegentligheter uppdagats.

Vem betalade flygbiljetterna för de tiotusentals utlandsboende libaneserna som kom hem för att rösta? Vem såg till att tyska tidningen Der Speigel utan bevis pekade ut Hizbollah som ansvarigt för mordet på förre premiärministern Rafik Hariri?

USA:s hot om indraget bistånd, liksom Israels hot om ett nytt krig om Hizbollah vinner, lär också ha skrämt väljare från oppositionen.

Vad kommer att hända nu?

Hizbollah förklarade redan innan valet att en samlingsregering är det bästa alternativet för det splittrade landet, oavsett vem som erövrar majoritet i parlamentet. Att oppositionen har ett större folkligt stöd än den officiella valsegraren stärker detta krav.

14 marsrörelsen är så här långt splittrade i frågan. Druzledaren Walid Jumblatt har dock svängt och vill ha en bred regering där Hizbollah ingår. President Michel Suleiman förespråkar också enighet över blockgränserna.

Motståndets vapen
En knäckfråga är Hizbollahs vapen. 14 marsrörelsen, och bakom dem Israel och USA, vill avväpna den libanesiska motståndsrörelsen. Hizbollah och dess allierade vägrar. Israel är en fiendestat som för bara tre år sedan angrep Libanon. Fortfarande ockuperar israelerna libanesiskt territorium, de så kallade Sheebagårdarna. Därför behövs motståndet.

14 marsrörelsen står inför ett vägval. Det ena alternativet är att gå USA och Israel till mötes och försöka tvinga Hizbollah till avväpning. Det skulle fördjupa splittringen och motsättningarna i Libanon. Det andra är att anta oppositionens förslag om en samlingsregering och acceptera att motståndet har en roll att fylla i försvaret av Libanons oberoende.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 24, 2009