Ingick offren i kalkylen?

För inte länge sedan skars arbetet med förberedelser inför en sådan här
katastrof ner för att pengarna och soldaterna behövdes för att skapa
”lag och ordning” i Irak. 35 procent av Louisianas nationalgarde är i
Irak, 35 procent av Mississippis.



Förra måndagen drog orkanen Katrina in över New Orleans. Alla visste
att den var på väg, den hade redan skördat sina offer i Florida. Väl
ute över havet igen fick den ny kraft. Vindstyrkan ökade, men sjönk ner
till 45 m/s när den drog in över staden.



Lämnade i sticket

Vinden orsakade fruktansvärda skador när träd, byggnader, fordon osv
slets med. Vågorna reste sig och havet bröt igenom fördämningarna. New
Orleans blev en del av Mexikanska golfen.



Bostäder, fabriker, vägar och annan infrastruktur, allt förstördes. Samhället bröt samman.



Många hade kunnat sätta sig i säkerhet. Uppmaningar hade gått ut om
evakuering, men uppenbarligen lämnades det mesta åt det privata
initiativet. För dem utan egen transport saknades alternativ. Kvar var
hundratusentals; fattiga, sjuka, gamla, människor som av någon
anledning  inte kunnat sätta sig i säkerhet.



Var tredje invånare lever under det fattigdomsstrecket, det säger sig
självt att för dem är det svårt eller omöjligt att sätta sig i
säkerhet. De lämnades i sticket.



Sedan 29 augusti har folk tvingats leva i Superdome, en överfull
sportarena, andra uppsamlingsläger eller hanka sig fram bland raserade
och översvämmade hus, sopor, giftiga utsläpp. Utan dricksvatten, mat,
elektricitet mm.



Hur många tusen lik som kommer att hittas när vattnet äntligen pumpats ut vet ingen idag.



Prioriterades bort

USA:s myndigheter har visat en påfallande oförmåga att ta hand om de
drabbade. I det rika USA tvingas de drabbade leva under eländiga
förhållanden, och människor går under fullständigt i onödan.



I ett längre tidsperspektiv ter sig det hela, om möjligt, än värre.
Översvämningen är långt ifrån bara en naturkatastrof. Orkaner är
naturfenomen, men följderna av dem beror till stor del på människan,
eller rättare på den politik som förs.



Katastrofen var förutsedd, den  fanns med i kalkylerna. Men hade prioriterats bort.



”Ingen kan säga att man inte såg den komma”, skrev The New Orleans
Times-Picayune på nätet (tryckpressserna står under vatten). Tidningen
skrev för ett antal år sedan om bristerna i förberedelserna och
förutsåg en katastrof liknande den som nu skett.



Så sent som förra året genomförde federala myndigheter tillsammans med
delstaten Lousiana och staden New Orleans en övning kring en tänkt
orkan. Övningen förutsade ungefär vad som nu har hänt, men planerna på
att förbättra beredskapen fick skrinläggas. Man inte fick inga resurser.



Trotsade varningarna

I början av 2001, varnade FEMA (Federal Emergency Management Agency)
för vad den ansåg vara de tre mest sannolika katastroferna; jordbävning
i Kalifornien, terroristattack i New York och orkan i New Orleans.
Orkanen skulle skörda flest offer, menade man.



Men Bush vingklippte FEMA, inordnade den i Department of Homeland
Security, som sattes upp efter 11 september för att fokusera på
terroristattacker.



För bara ett år sedan varnade US Army Corps of Engineers
(ingenjörstrupperna som har hand om underhållet av fördämningar,
dammar, slussar, pumpar etc.) för en katastrofal översvämning och
föreslog en studie. Men president Bush såg till att en sådan studie
inte genomfördes.



De amerikanska myndigheterna handlade tvärtemot de befogade
varningarna. Man skar ner på den verksamhet som redan bedrevs för att
motverka effekterna av en kommande kraftig orkan.



2003 hade de federala anslagen för översvämningskontrollprogrammen i
stort sett sinat för att pengarna skulle gå till Irakkriget.



2004 stod arbetet med att förstärka skyddsvallarna stilla för första
gången på 37 år. Ytterligare nedskärningar gjordes i år.
Ingenjörstrupperna begärde 27 miljoner dollar, de fick en femtedel. 78
miljoner för att förbättra dränering blev hälften, osv. Hade Bush fått
bestämma utan kongressen hade det blivit ännu mindre.



Totalt har anslagen nu skurits ner med 44,2 procent sedan 2001.



Också förberedelserna för att ta hand om folk som behövde husrum och evakuering vid en eventuell katastrof skars ner drastiskt.



En viktig faktor för att mildra effekterna av orkaner är att det finns
våtmarker längs stränderna som har möjlighet att svälja vågorna. Precis
som de nedhuggna mangroveskogarna längs Thailands kust förvärrade
tsunamikatastrofen förvärrade utplånandet av våtmarkerna flodvågornas
effekter vid New Orleans.  Våtmarkerna minskar idag med en
hastighet av fyra fotbollsplaner i timmen. Marken ska exploateras för
diverse ändamål som ger  kortsiktiga privata profiter. En
långsiktig plan för att undvika framtida katastrofer kommer inte på
fråga.



Egendomen främst

Det har varit påfallande hur högt privategendomen satts jämfört med vanligt folks väl och ve.  



New Orleans borgmästare Ray Nagin beordrade tidigt nästan hela
polisstyrkan att överge räddningsarbetet för att koncentrera sig på att
stoppa plundring. Och med plundring menades fattiga människor som
tvingades försöka skaffa sig livets nödtorft, det som samhället inte
kunde bistå med. Privategendomen får inte röras.



I en stund av yttersta nöd, då humanitet och mänsklighet är känslor som
vanligt folk fylls av sätts polis och militär in mot fattiga människor.
”Skjut för att döda.” Det är det tudelade Amerikas Förenta Stater i ett
nötskal.



Det kommer att dröja länge innan New Orleans har byggts upp igen.
George W Bush ser optistiskt på framtiden: ”Ur denna förödelse uppstår
ett levande kustområde”, sa han med ett snett leende på måndagen.



Frågan är bara hur detta ”levande kustområde” kommer att se ut. Och
vilka kommer att bo där? Finns det plats för de fattiga, finns det
plats för alla afro-amerikaner, som fått sin tillvaro slagen i spillror
den senaste veckan? Vilken är Bushs vision för New Orleans?



JAN KIHLMAN

Proletären 36, 2005