Maoister i konflikt med reformister i Västbengalen

Västbengalens regering leds av det reformistiska Indiens kommunistiska parti (marxisterna). I Lalgarhregionen i västra Västbengalen har 117 av CPI (marxisternas) medlemmar dödats i samband med maoistupproret. Fler än hälften av dem har dödats efter att delstatsregeringen eskalerade konflikten genom att 18 juni skicka polis och militär till Lalgarh för att återerövra området.

Trots detta ser delstatsregeringen och CPI (marxisterna) maoistupproret som ett i huvudsak ”politiskt problem” och inte främst ett militärt eller polisiärt problem.

Andra maoister i världen, som stöder de indiska maoisternas rätt att göra uppror, ifrågasätter dock deras antagonistiska konflikt med det reformistiska CPI (marxisterna), liksom maoisternas tillfälliga allianser med indiska kongress-partiets västbengaliska gren, Trinamool Congress, i ett antal stridsfrågor.

”Riktar elden fel”
Kritikerna menar att trots allt så har Västbengalen genomfört jordreformer (om än inte fullt ut, feodala strukturer återstår även i Västbengalen) i motsats till de flesta andra delstater som styrs av borgerliga och feodala partier. Därför borde maoisternas eld inte främst riktas mot reformisterna utan mot kompradorborgarklassen, dess lakejpartier, polis och militär, menar kritikerna.

Maoiströrelsen har fått fotfäste i västra Västbengalen och utmanar den västbengaliska regeringen om vem som blir först med att gräva flest brunnar eller sätta upp hälsocenter innan 27 november i den av delstatsregeringen återtagna Lalgarhregionen.

”Domare [av vem som vinner utmaningen] är intellektuella, människorättsorganisationer och medierna. Vilket priset blir har ännu inte avgjorts” skriver India News 30 oktober. ”Förslaget från maoisterna kommer som en brasklapp. Polisen eller reservpolisstyrkan får inte beträda området”, om maoisterna vinner.

Men maoisterna utlovar samtidigt säkerhet för dem som kommer till området för att utföra regeringens utvecklingsarbete. I ett pressmeddelande från maoisternas politbyråmedlem Kishenji och zonkommittéordförande Bikash lovar man att borra hundra brunnar under november. ”Folket i Jangalmahl kommer att sätta upp 15 temporära sjukstugor i dessa områden. Låt regeringen driva 50 sådana center där mediciner och behandling skall vara kostnadsfria”, skriver maoisterna.

I uttalandet från maoisterna avkrävs centralregeringen att inom fyra dagar presentera en lista på de utvecklingsarbeten som påbörjats sedan polisstyrkor återtog Lalgarh 18 juni omkring 20 mil väster om Kolkata (Calcutta). Maoistledaren Kishenji kräver av regeringen att varje vuxen medborgare i Jangalmahal skall ges betalning för 45 dagars arbete för perioden mellan den 18 juni och 27 november, alternativt ge medborgarna 25 dagars utvecklings-arbete till 27 november eller ge dem motsvarande summa pengar.

Projekt för folket
Maoisterna är tidigare kända för att ha påbörjat projekt för att utveckla området. India News rapporterar 30 oktober:

”Detta är inte första gången som maoisterna påbörjat utvecklingsprojekt. I juni rapporterade Hindustan Times i en exklusiv rapport om hur maoisterna har påbörjat projekt som sjukmottagningar, skolor, dammar och bevattningsåtgärder. Dessa projekt genomfördes i delar av Västra Mindapore som polisen inte kunde beträda under åtta månader.”

ERIK ANDERSSON
Proletären nr 47, 2009