Hoppa till huvudinnehåll
Av

Miljontals greker i strejk – Proletären i Aten

Onsdag 24 februari stod Grekland stilla. Generalstrejken riktade sig mot de arbetar- och folkfientliga åtgärder som landets socialdemokratiska regering försöker driva igenom. Men det folkliga missnöjet gäller lika mycket euron och EU, då den förda politiken dikteras från Bryssel. Proletärens utsände Patrik Paulov rapporterar från den grekiska huvudstaden Aten.





Lugnet före stormen. Det är den känsla som infinner sig i Aten kvällen före strejken. Huvudstadens invånare är på väg hem från arbete eller skola, en dag som alla andra. Tunnelbanevagnarna är välfyllda och bil- och busstrafiken ovan jord livlig.

Men tecknen på vad som komma skall finns där. På hotellet är det första som möter mig följande anslag: På grund av strejken är alla flyg till och från Aten inställda 24 februari. Tunnelbanan kommer att vara stängd. Endast vissa busslinjer kommer att fungera.

Strejker och folkliga protester som lamslår landet har blivit ett naturligt inslag i vardagen. Är det inte generalstrejk är det enskilda yrkesgrupper som höjer sina röster, som strejkande tulltjänstemän som stoppar importen eller småbönder som blockerar vägarna.

Tecknen på vad som väntar är tydliga också längs gatorna i de centrala stadsdelarna Omonoia och Monastiraki, som bebos mest av arbetarklass och invandrare. Överallt syns plakat från den fackliga alliansen  Alla arbetares militanta front (PAME).

”Arbetare, greker och invandrare, arbetslösa, pensionärer, ungdomar, män och kvinnor. Vi uppmanar er alla att resa er, strejka och komma med PAME 24 februari. För att avvisa denna arbetarfientliga orkan mot lönerna, mot socialförsäkringssystemet, mot förhållandena på arbetsmarknaden, mot vår egen framtid och mot våra barn”, skriver organisationen i ett uttalande.

Bojkottar sossedemonstration

Arbetarfronten PAME grundades 1999 på initiativ av Grekiska kommunistpartiet (KKE). Syftet var att skapa en kämpande klassorganisation som alternativ till de fackliga landsorganisationerna GSEE (privatanställda) och ADEDY (offentliganställda). Dessa är knutna till socialdemokratiska Pasok och har tidigare stött nedskärnings- och privatiseringspolitiken.

Att GSEE och ADEDY utlyst generalstrejk trots att de stöder den socialdemokratiska regeringen beror på trycket under-ifrån. De uttrycker förståelse för att besparingar krävs i nuvarande kris. Invändningen som förs fram av deras fackliga ledare är att bördorna måste delas rättvist i samhället, inte ensidigt drabba arbetarna.

PAME vägrar att delta i de ovan nämndas demonstrationer och ordnar därför egna under parollen ”inga uppoffringar för de rikas skull”. För det är just uppoffringar för de rikas skull som regeringens och EU:s ekonomiska stålbad innebär. Lönesänkningar, försämringar av arbetslöshets- och sjukförsäkring, sänkta pensioner, höjd pensionsålder, försämrade arbetsvillkor, avskaffade helgdagar med mera är åtgärder som syftar till att stärka kapitalisterna och rädda deras profiter.

Grekland är varken bankrutt eller fattigt, såsom påstås. Storföretagens vinster och tillgångar har mångdubblats under 2000-talets konservativa och socialdemokratiska styren. Därför får arbetarna inte backa en millimeter, menar PAME och reser krav på höjda minimilöner, pensioner och a-kassa, offentlig och gratis hälsovård samt ett upphävande av de folk- och arbetarfientliga förändringarna i försäkrings- och skattesystemen.

Kommunisterna synliga
Timmarna innan samlingen för strejkdemonstrationen på Omonoiatorget 24 februari sprider aktivister PAME:s flygblad. På smågator i de omkringliggande kvarteren ställer demonstranterna upp.

Klockan tolv strömmar folkmassorna in till torget från alla håll. Industriarbetare,  offentliganställda, arbetslösa, pensionärer och studenter tågar tillsammans med en stor grupp arbetare som saknar grekiskt medborgerskap. Dessa invandrare utnyttjas hänsynslöst genom låga löner och usla arbetsvillkor. Grekiska kommunistpartiet genomförde före strejken ett möte för dessa invandrare, med syftet att få dem att sluta upp kampen för bättre och lika villkor.

På scenen framförs appeller av en representant för invandrarna samt Studenternas kampfront. Huvudtalet hålls av tryckeriarbetaren Yiannas Tolis (se Röster från protesterna i Grekland).

Kommunisternas närvaro är tydlig. Partiordföranden Aleka Papariga tågar i spetsen för en delegation centralkommittéledamöter. KKE:s dagstidning Radikal säljs och partiets kvinnoförbund sprider flyg-blad om 8 mars-aktiviteter och hur den EU-dikterade politiken slår mot kvinnorna.

Organiserar strejkvakter
Kostas Papadakis, ledamot i KKE:s centralkommitté, kommer direkt från hamnen i grannstaden Pireus där han varit strejkvakt.

– Du ska veta att GSEE och ADEDY inte organiserar strejkvakter på ett enda ställe, säger han. PAME har däremot organiserat tusentals arbetare och studenter som strejkvakter vid industrier och andra stora arbetsplatser där arbetet ligger nere.

Efter talen börjar demonstrationen med tiotusentals deltagare så sakta välla fram på Atens gator. Det ungdomliga inslaget är påfallande och det kommunistiska ungdomsförbundet KNE utmärker sig med en egen del i tåget. Målet för marschen är parlamentet vid Syntagmatorget.

En stund efter att sista av de tiotusentals deltagarna i PAME:s tåg lämnat Syntagma strömmar nya människor till. GSEE står det på frontbanderollen. Det är två tydliga skillnader mellan denna och PAME:s demonstration. Dels samlar GSEE i samarbete med ADEDY betydligt färre deltagare. Dels är medelåldern betydligt högre. Demonstrationen påminner om de svenska socialdemokraternas första majtåg där många har sin försörjning i partiet eller den fackliga apparaten.

Protester i 70 städer
Senare på dagen följer jag rapporteringen i svenska och internationella medier. Våld utbröt under protester i Aten, är den nyhet som kablas ut i rubrikerna. Varför rapportera om ett tiotal stenkastare när tiotusentals atenare demonstrerade på gatorna och när miljoner strejkade runt om i landet?

Grekiska kamrater berättar att de påstådda vänsterextremistiska våldsverkarna vid flera tidigare tillfällen visat sig vara polisinfiltratörer. Deras uppdrag är att dra fokus från och sabotera de folkliga protesterna.

Merparten av de strejkande och demonstrerande märkte aldrig av den isolerade incidenten i Aten. PAME genomförde under strejkdagen demonstrationer i hela 70 städer runt om i landet. I flera städer, som Thessaloniki och hamnstaden Pireus, deltog tusentals personer.
Pasok-regeringen vägrar att böja sig, och EU pressar på för ytterligare nedskärningar. Men inte heller de kämpande grekerna tänker backa, vilket företrädare PAME deklarerar när Proletären talar med dem dagen efter generalstrejken:

– Den här arbetarfientliga politiken måste stoppas. Vår enda möjlighet är att fortsätta strejka och demonstrera.

PATRIK PAULOV
Proletären nr 9, 2010


Läs mer: Röster från protesterna i Grekland


Fakta om Grekland
Antalet invånare: 11 miljoner.
Politik: Landet styrs sedan nyvalet i oktober 2009 av socialdemokratiska Pasok och premiärminister Giorgis Papandreou. Dessförinnan hade konservativa Ny demokrati makten. Kommunistpartiet KKE är tredje största parti med 7,5 procent av rösterna. Övriga partier i parlamentet är högerextrema Laos samt vänsterreformistiska Syriza.
EU och euron: Grekland blev medlem i EU 1981 och införde euron 2001. När den egna valutan avskaffades förekom protester mot de prisökningar som euron medförde.
Krisen: EU-medlemskapet och euron har hamnat i fokus under krisen. Grekland överskrider kraftigt valutaunionens begränsning av budgetunderskott och statsskuld i förhållande till BNP. Det har fått EU att blanda sig i och kräva ännu mer nedskärningar.