Nationalisering folkets krav

President Evo Morales dekret om  att ta kontroll
över gas- och oljeindustrin togs emot med glädje av Bolivias fattiga
folkmajoritet. Också Brasilien och Argentina, som inledningsvis var
kritiska, erkänner Bolivias legitima rätt att ta kontroll över sina
naturresurser.

Att regeringen Morales på 1 maj offentliggjorde
dekretet om nationalisering kom som en överraskning. I Bolivia gladde
sig de människor som i åratal kämpat för att landets rikedomar ska
användas för att lyfta folkmajoriteten ur fattigdomens elände.

”Vi
är rörda, för nationalisering av gasen och oljan var ett av de centrala
kraven för mobiliseringarna i oktober 2003 och i maj, juni 2005…Det är
en historisk handling som, förhoppningsvis, under de följande månaderna
kommer att ge landet ökade intäkter för att lindra arbetslösheten och
skapa fler jobb”. Det sa Edgar Patana från den regionala fackliga
organisationen i El Alto, ett av vänsterkrafternas starkaste fästen.

Borgerliga
kommentatorer förfasade sig däremot över beskedet liksom drabbade
energibolag och regeringar. Särskilt lyftes ilskan hos det brasilianska
statliga oljebolaget Petrobras, den största utländska operatören i
Bolivia, fram i medierna. Syftet var att visa att också en
vänsterregering som Brasiliens tycker att beslutet är dåligt.

Toppmöte i Argentina
Men
de stormiga reaktionerna i grannländerna blåste snart över.
Presidenterna från Bolivia, Venezuela, Argentina och Brasilien möttes
vid ett hastigt inkallat toppmöte den 4 maj. Det slutade i enighet och
länderna erkände Bolivias rätt att nationalisera, även om utformningen
av de framtida kontrakten måste diskuteras. Som Brasiliens president
Lula da Silva uttryckte det:

”Bolivias nationalisering av sina
gasreserver var en nödvändig åtgärd för ett lidande folk som försöker
få större kontroll över sina egna resurser. Men det faktum att Bolivia
har rätt att göra så betyder inte att Brasilien saknar rättigheter.”

På
mötet i Puerto Iguazú, Argentina, beslutade Bolivia att ansluta sig
till de övriga tre ländernas jätteprojekt för att bygga en gaspipeline
över hela kontinenten, från Venezuela i norr till Argentina i söder. Då
den bolivianska gasreserven beräknas vara den nästa största efter
Venezuelas är Bolivias deltagande viktigt.
Att Lula da Silva och
Argentinas Nestor Kirchner accepterar Morales dekret betyder inte att
USA och EU-länderna gör det. Inte heller lär de västbolag som har
verksamhet i Bolivia – spanska Repsol, franska Total och brittiska BG
och BP – rakt av gå med på regeringen Morales krav. Det troliga är dock
att de stannar i landet.

”De internationella gasföretagen kommer
att fortsätta tjäna pengar, men nu kommer det att vara normala vinster.
Att verka i Bolivia var före dekretet som att vinna på lotteri då deras
vinster var orimliga”, förklarade vicepresident Alvaro García Linera.

Det
handlar som sagt inte om att kasta ut de utländska företagen. Däremot
ska de endast ska få verka i Bolivia om det gör det i joint
venture-bolag med det statliga bolivianska energibolaget
YPFB som
majoritetsägare. Det är inget unikt krav från Bolivias sida. Detta
följs i såväl Ryssland som Saudiarabien. Dessutom ska skatterna höjas
kraftigt.  Från de stora fälten ska 82 procent av inkomsterna
tillfalla den bolivianska staten.

Bolagen granskas
Hur ska Bolivia gå vidare?

Evo
Morales har påpekat att de fram tills nu gällande kontrakten med de
utländska energibolagen aldrig godkänts av kongressen och därmed är
olagliga. Alla kontrakt ska omförhandlas under de kommande sex
månaderna. De som inte accepterar de nya formerna för samarbete kommer
att förlora rätten att verka i Bolivia.

Men för att kunna
förhandla måste Morales och YPFB veta vad det finns att förhandla om.
Efter att det tidigare bolivianska energibolaget privatiserades för tio
år sedan har gas- och oljeproduktionen nästa helt och hållet legat i
händerna på de utländska företagen. Bolivia har inte ens kunnat
kontrollera hur mycket gas som pumpats upp och förts ur landet.

Så
ett första steg är att granska och dokumentera de utländska bolagens
verksamhet. ”Det är dags att öppna oljebolagens svarta lådor”,
förklarade energiminister Andrés Soliz Rada. En av orsakerna till att
Morales beordrade militären att ta kontroll över de utländska
anläggningar var just att hindra alla försök att förstöra och gömma
dokument som inte var avsedda för de bolivianska staten.

Hjälp från Venezuela
Venezuela
har erbjudit Bolivia hjälp med detta arbete. Kort efter
nationaliseringsbeslutet var experter från det venezuelanska statliga
oljebolaget PDVSA på plats i Bolivia. Venezuela kommer också att bistå
med tekniskt kunnande.

Det tjugoförsta århundradets första
nationalisering, som vicepresident Garcia Línera uttryckte det, utgör
ett viktigt steg för inte bara Bolivia utan hela Latinamerika. Den
stärker den antinyliberala och antiimperialistiska axeln, som Kuba,
Venezuela och Bolivia utgör, och kan inspirera fler människor runt om i
Amerika att också kräva sin rätt.

Boliva har förklarat att detta bara är början. Snart ska också gruvorna, skogen och jorden läggas i folkets händer.

PATRIK PAULOV
Proletären 19, 2006