Nicaragua: "En enorm utmaning"

Vad säger en högt uppsatt sandinist om valsegern? Vi frågade Meyling
Calero, nyligen invald i det centralamerikanska parlamentet Parlacen
och tillsammans med Daniel Ortega och Tomás Borge en av femton
medlemmar i Nationella Rådet, FSLN:s riks-styrelse.



Hur är min bild av en ledande sandinist? En gråsprängd man i övre
medelåldern? En ärrad kämpe som för trettio år sedan var grymt radikal
men nu tröttnat en smula, blivit religiös till på köpet? En som slutat
att ”brinna”? Nej, att Meyling Calero är kvinna visste jag innan vårt
möte. Ung likaså, 28 år. Och, uppmuntrande nog: det står bortom allt
tvivel att hon brinner redan efter fem minuters intervjuande. Hon talar
snabbt och mycket. Hon tvingar den alltid lika morgonpigge journalisten
att koncentrera sig till bristningsgränsen, men lyckligtvis är hennes
resonemang både klara och genomtänkta.



Solidariska vänner

– Vi står inför tre väldiga utmaningar. Den första är naturligtvis att
ta itu med de skriande behoven, med den enorma fattigdomen. Där tror
jag att vi inledningsvis har stora möjligheter utan att för den sakens
skull ”krossa systemet”. Bland annat har vi många vänner som kommer att
vara solidariska. Vi har Brasilien, Venezuela, Bolivia, Chile och till
viss del Uruguay och Argentina. I Karibien har vi bara Kuba. Men även
utanför har vi länder som förhoppningsvis kommer att stödja oss, som
Spanien, som Libyen. 



Meyling Calero fördjupar sig en lång, lång stund i ämnet
fattigdomsbekämpning. Utvikningar kring befrielseteologin gör hon,
citerar författaren Eduardo Galeano gör hon, hänvisar till Coordinadora
Civils vänsterekonom Acevedo gör hon, men tystnar till slut en sekund
innan hon tar ny sats:



– Den andra, stora utmaningen kretsar kring beroende, att frigöra sig
från beroende. Till att börja med ska vi kämpa för att göra exempelvis
IMF:s krav mer flexibla, till exempel hävda vår rätt att lägga sex
procent av statsbudgeten på universiteten vilket IMF motsatt sig.



Här gör jag en första motfråga. Flexibla? Hur radikalt låter det? Borde
man inte kräva mer än så, om man nu anser att IMF:s krav är den kanske
viktigaste orsaken till den nedslående utvecklingen? Är det inte
motsägelsefulla löften som Ortega och FSLN har gjort, att å ena sidan
utrota fattigdomen och å andra sidan upprätthålla goda förbindelser med
IMF?



– Motsägelsefulla ja, håller Calero med, men inte nödvändigtvis på kort
sikt. Särskilt inte med det stöd vi har från många andra länder. På
kort sikt kan det räcka med att försöka göra IMF:s krav mer flexibla.



• Tror du att det kommer att lyckas?

– Nej.



Meyling Calero skrattar högt och hjärtligt. Hon tar sats igen och
slungar iväg flera tunga argument mot IMF:s orättfärdiga krav på ett
litet, fattigt land som Nicaragua.



– Men det handlar inte bara om att sätta press på IMF, menar hon
vidare, utan minst lika mycket på givarna som ibland knyter sitt stöd
till IMF:s krav. Där har exempelvis jag och Sveriges ambassadör Eva
Zetterberg haft skilda uppfattningar.



Olika viljor i FSLN

Samtidigt finns det olika viljor inom partiet. En mer radikal som är
mycket hårdare i sin kritik mot IMF till exempel, en majoritet enligt
Calero, medan andra har en helt annan vilja.



– Som Bayardo Arce (känd parlamentsledamot), som säger att IMF:s krav
är fullt resonabla. Det är en fullkomlig metamorfos i hans tänkande,
men alla har naturligtvis rätt att ändra sig…Han är förresten
storföretagare nuförtiden, i risbranchen.



Det handlar även om FSLN:s mandat, menar Calero, detta att man inte
genast kan sätta ”hårt mot hårt”. Det skulle faktiskt inte, tillägger
hon, vara folkets vilja att göra det. Det var trots allt bara 38
procent som röstade på Ortega, medan 62 procent inte gjorde det.
Samtidigt är det många som väntar sig snabba förändringar och det
sociala trycket kommer att bli stort, även inom FSLN. Hon säger:



– Det för oss fram till den tredje stora utmaningen, som är
Medvetandegörandet. Una batalla de ideas (En idéernas kamp), som Fidel
sa. Valresultatet bevisar att majoriteten nicaraguaner inte kopplar
ihop fattigdomen med nyliberalismen. Det finns naturligtvis en otäckt
stor analfabetism i Nicaragua, men det finns dessutom en ekonomisk
analfabetism. Folk har ingen aning om vad Cafta är, vad IMF är. Folk
har inte begripit att detta är vad IMF gör, låter de rika upprätthålla
systemet genom att hålla den fattiga massan i schack.



Även inom FSLN finns en stor okunskap, menar Meyling Calero. FSLN har
koncentrerat sig alldeles för mycket på val och på valresultat, och
till viss del glömt bort ideologiska frågor.



– Dissidenterna i MRS (utbrytarpartiet ur FSLN) har rätt i sin kritik
på den punkten. Det finns inte en frente-anhängare som inte kan
vallagen och själv kan jag rabbla den helt utantill. Men nu är vi där!
Nu har vi vunnit och nu måste vi bevisa att detta med Ortega som
president inte är slutet, inte målet. Vi måste medvetandegöra och peka
ut problemen, få folk att förstå att de kan lösas och att det är vi här
på jorden som måste göra det.



Kyrkan och religionen

Vi kommer osökt in på kyrkans roll. På FSLN:s närmande till kyrkan och
på den av många förhatliga abortförbudslagen som nyss antogs med FSLN:s
stöd. Calero vill inte diskutera abortlagen utan låter endast antyda
vad hon anser om den, men om kyrkan har hon mycket att säga.



– Vi i FSLN har accepterat att en överväldigande majoritet nicaraguaner
är religiösa, det är bra att vi har gjort det. Det är nödvändigt. Det
väsentliga är inte om Ortega gått och blivit religiös eller inte, utan
att Frente har accepterat att folk i allmänhet är det. På 80-talet
bekämpade vi kyrkan och det var ett stort misstag. Men vi får inte ge
den för stor makt, absolut inte. Som det nu är känns det som om FSLN
har givit och givit utan att få något tillbaka. Om jag själv är
religiös? Jag håller väl med Marx om att religionen är ett opium för
folket men visst tror jag, ja, det gör jag.



Meyling Calero berättar att många i hennes familj är religiösa,
radikalt religiösa. Hela släkten är sandinister. Pappan var förste
borgmästare i Condega (Caleros hemstad, i norr) och mammans liv
förändrades i grunden efter revolutionen, från traditionell husmor till
revolutionär brigadist. 



För Meyling Calero började det politiska engagemanget redan som barn. I
ungdomen var hon stridbar studentledare och redan 2002, vid 24 års
ålder, blev hon invald i FSLN:s Nationella Råd. Nu är hon dessutom
invald i det centralamerikanska parlamentet Parlacen.



En kvinna med ständigt ökat inflytande, men jag tror henne när hon säger:

– Det är viktigt att veta att makt kan vara korrumperande, och jag tror
mig veta det. I Nicaragua handlar det om att utrota fattigdomen och
skapa medvetenhet, för att i sin tur skapa mänsklig värdighet. Jag
kommer jobba med liv och lust för att ta oss mot en ljusnande framtid.



JOHN LAPIDUS

Proletären 1-2, 2007



• Artikelförfattaren är koordinatör för Vänskapsförbundet
Sverige-Nicaragua i Managua. Han har tidigare arbetat som journalist på
Proletären.